Bättre gitarrljud på inspelningen del 4.

Av Erik Nordström

 

När inspelningen väl är gjord finns det en del saker du kan göra för att förbättra ljudet. Att få elgitarren att sticka ut hakan lite mer så att den hörs ordentligt. Detta går att göra på olika sätt. I den här delen och i nästa ska vi titta på åtgärder som kan förbättra ljudet utan att förändra originalljudet allt för mycket.

 

Något att ge akt på redan från början är att lyssna efter hur stark basåtergivningen är från den inspelade elgitarren. Om basåtergivningen är för stark kan elgitarren i värsta fall konkurrera med elbasen till och från. När det händer slåss båda instrumenten om samma plats i ljudbilden. De står helt enkelt i vägen för varandra och det gör att det blir svårare att uppfatta vad båda spelar. Samma problem kan också uppstå om det finns många elgitarrer inspelade i samma låt. Alla kan inte ta lika stor plats. 

Därför kan du ta för vana att koppla in ett ställbart högpassfilter, HPF (bild 1) när du behandlar den inspelade elgitarren. Dessa finns i mer avancerade mixerbord och som plug ins. Med högpassfiltret kan du skära bort överflödig bas som inte behövs. Du kan med fördel göra detta när du hör elgitarren i mixen tillsammans med övriga ljudkällor. Ett sätt att prova detta för att höra förändringen tydligt är att bara lyssna på elgitarr och elbas tillsammans. Justera basavskärningen på elgitarren och lyssna efter om det blir lättare att höra vad bägge spelar. Men gör inte en elgitarr tunn och basfattig om det inte behövs. Använd högpassfiltret om du hör att du behöver det.

 

 

På grund av ekonomi och tidsbrist kan det hända att låten har en och samma kombination av elgitarr/förstärkare som spelas in flera gånger.

Handlar det dessutom om samma typ av ljud så finns det en större risk att elgitarrerna smetar ihop. Möjligheten att undvika detta kan finnas om förstärkaren är inspelad med två mikrofoner. Välj ut de elgitarrer som känns viktigast och låt de få ta mest plats. De övriga elgitarrerna kan du få att passa in bättre genom att variera nivå och fas mellan de två mikrofonerna på gitarrförstärkaren. 

Gör dig själv medveten om möjligheterna med detta genom följande experiment: Placera två mikrofoner nära förstärkaren (flera exempel på detta finns i föregående nummer av FUZZ). Mikrofonerna skall spelas in på varsin separat kanal. Tänk ut ett lämpligt riff och spela in det.  Spela sedan in samma riff igen med samma elgitarr och med exakt samma ljud på förstärkaren på två nya kanaler.

Panorera alla fyra kanaler till centrum så att du garanterat lyssnar i mono och lägg dem alla på exakt samma nivå.

 

 

Lyssna en stund och bli medveten om hur det låter. 

Nästa steg blir att koppla in en fasvändare på en av kanalerna för elgitarr nr 2. I exemplet används den fasvändare som finns i en 1 band eq plug in i Pro Tools. Variera sedan nivån på denna kanal (bild 3). 

Så här kan du variera ljudet för den ena elgitarren så att den inte låter exakt likadant som den andra. Lyssna noga och hör hur elgitarrerna skiljer sig åt när nivå och fas förändras. Elgitarrernas röster blandar sig bättre med varandra och det hörs tydligare att det är två elgitarrer som spelar tillsammans.

 

 

Denna metod kan vara särskilt effektiv om det finns många distade elgitarrer inspelade som smetar ihop. Det blir lättare att göra justeringarna om du lyssnar på hela mixen och inte bara på elgitarrerna.

Ett annat sätt att få elgitarren att höras tydligare är att använda en eq.

Kom ihåg att inte förlita dig på att allt går att fixa med en eq i efterhand. Viktigare är att du arbetar noggrant med ljudet vid inspelningen så att det låter så bra som möjligt på en gång. Sedan kan ljudet finjusteras i efterhand med en eq.

En parametrisk eq är den mest vanligt förekommande typen av eq. Den finns i mixerbord, som fristående enheter och som plug ins. Precis som med elgitarrer så låter de olika. De gör ungefär samma sak men den upplevda skillnaden i ljud kan skilja sig åt lika mycket som en SG från en Telecaster. Pröva därför alla olika versioner av eq som du har tillång till. Lyssna efter vilken eq som passar bäst till den aktuella elgitarren.

En förenklad förklaring av en parametrisk eq kan vara lämplig. High- och low-shelving filter är lätta att arbeta med (bild 4-5). De motsvarar ungefär de klassiska diskant- och basrattarna på stereon där hemma. Ett shelving filter har kontroller för gain och frequency.

 

På bild 4 kommer high shelving filtret att påverka ljudet från och med ca 8kHz och uppåt. 

På bild 5 kommer low shelving filtret att påverka ljudet från och med ca 200 Hz och nedåt.

 

 

 

 

Även om du har haft anledning att använda högpassfilter för att skära bort bas kan ändå den kvarvarande basen förstärkas eller försvagas med ett low shelving filter. 

Mellanregister delas vanligtvis in i högt mellanregister (high mid) och lågt mellanregister (low mid). Justeringar av ljudet i mellanregistret görs med två peakfilter. Ett peakfilter kan mycket drastiskt förändra ljudet på gott och ont så var försiktig när du använder ett sådant. Ett peakfilter har kontroller för gain, frequency och Q (bild 6, peakfilter för HMF-high mid frequency). 

 

 

Med ett peakfilter väljer du en frekvens kring vilken du vill förstärka eller försvaga ljudet. Q står för quality och anger hur brett filtret ska vara. Se på ratten för Q längst ner till vänster. Beteckningen under visar hur filterbredden kan justeras. 

Lyssna på hur en ensam inspelad elgitarr låter när du förändrar ljudet med en eq. 

Då alla elgitarrer låter så pass olika så det är svårt att peka ut särskilda frekvensområden att justera. Därför blir det lättare för dig att göra vettiga justeringar om du hör elgitarren tillsammans med övriga instrument i mixen. High och low shelving filter blir ganska enkla att justera, men det är ofta peakfiltret som får elgitarren att sticka ut hakan lite mer.

Pröva följande medan du lyssnar på elgitarren i mixen: Öka gain på peakfiltret med cirka 3dB och svep sedan med frekvensratten för att identifiera var den aktuella elgitarren har sin mest välljudande energi. 

Under samma svep kan du också upptäcka frekvensområden som låter illa. Ett område som låter bra kan förstärkas ytterligare och ett område som låter illa kan försvagas. Jämför med olika inställningar på Q men ha hellre en inställning som ger ett något bredare filter än ett som är ett som är alltför smalt. 

Tänk på att det kan låta bättre om du försvagar ett område som låter illa än att du försöker förstärka de områden kring detta som låter bra.

Gör samma sak på en helt annan kombination av elgitarr och förstärkare och du lär märka att det inte är vid samma frekvens som den elgitarren sticker ut. 

Ifall elgitarren är inspelad på två kanaler kan det kännas rörigt att ha en eq på varje separat kanal. Ett enklare sätt kan vara att adressera båda gitarrkanalerna ut på en bus. Skapa sedan en aux-kanal som kan ta emot de båda gitarrkanalerna via bussen. Justera nivåerna tills du har den mix av de två kanalerna du vill ha. På aux-kanalen kopplar du sedan in en eq och kan använda den för båda kanalerna samtidigt.