BearFoot Arctic White Fuzz, Model G, This Gates to 11 & Mad Professor Royal Blue Overdrive

Det är dags att kolla in vad ”the mad professor” Björn Juhl haft för sig den senaste tiden. Här följer en test på tre BearFootpedaler samt en ny Mad Professor overdrive som samtliga bär hans signum.

För er läsare som inte känner till de relativt nya BearFoot-pedalerna kan nämnas att dessa är designade av Björn Juhl och handbyggda i USA i relativt små upplagor. Själva affärsidén bakom är att nyproducera en del av BJFE:s populäraste pedaler och göra dem tillgängliga till ett lägre pris. Det hela har sin upprinnelse i att Björn själv numera inte har tid att bygga sina BJFE-pedaler utan överlåtit detta till Donnerbox i St. Louis, Missouri, USA, och då under namnet BearFoot.

Här skall vi skärskåda två stycken BJFE nyutgåvor i BearFoots regi: Arctic Fuzz och Model G, samt en ny specialbyggd fuzzpedal, tillverkad i endast 50 exemplar, vid namn This Gates to 11.

Det har även kommit en ny Juhl-designad overdrive från finländska Mad Professor vid namn Royal Blue Overdrive som vi också skall ta en titt på.

Bearfoot The Arctic White Fuzz. Bearfoot The Arctic White Fuzz är en ganska enkel och rättfram fuzzpedal i standardutseende och format, med tre kontroller för: volym, fuzz och ton. Föregångaren BJFE Arctic Fuzz var mer att betrakta som en lowgain-fuzz medan BearFoots version breddat uttrycket till att även omfatta mer highgain-aktig fuzz. Stilmässsigt står den med ena foten i 70-talsrocken och den andra i mer moderna postrocksammahang, om man nu nödvändigtvis skall ge sig in på en artbestämning. 

Som alla andra BJF-pedaler är den kraftfull och oerhört dynamisk där minsta justering betyder en ny liten variant på ljudet. Därmed ökar ju också användningsområdet varför mitt tidigare kategoriserande inte skall tas för bokstavligt. 

Med sin karaktär åt lowgainfuzz fungerar den utmärkt bra på distat ackordriffande med Fuzz-kontrollen lågt ställd och visar här upp en fin strängseparation och anslagsdynamik. Full Fuzz å andra sidan och du får en sjungande varm mättad highgainfuzz åt vintagehållet.

Alla som ägt gamla fuzzpedaler vet att de för det mesta brusar och lever rövare i största allmänhet. Här verkar dock alla oönskade biljud eliminerade, vilket även gör den till en lämplig fuzzpedal i inspelningssammanhang. 

Pedalen lär kunna köras på upp till 18 volt för ökat headroom, vilket jag dock inte provat, men det låter onekligen intressant.

Arctic Fuzz är ett bra val för den som inte är ute efter det mest extrema utan en full funktionell fuzzpedal. Där man, bland annat, med en inställning få till ett användbart fuzzljud både i ackordspel och solo. Två flugor i en smäll alltså.

BearFoot Model G. Ofta när vi testat Björn Juhls pedaler i FUZZ, har vi jämfört dess dynamik och prestanda med förstärkare. Flera av hans modeller kan man definitivt betrakta mer som preamps än bara vanliga stompboxar.

BearFoot model G tillhör den kategorin och är framtagen för att emulera ljudet från en vintage Gibsonförstärkare. Ett oväntat val kan tyckas, men har vi inte redan tillräckligt med tweed- och plexikloner? 

Model G har fyra kontroller: V (volym), D (dirt, dist), N (natural, tonkontroll) och C (kombinerad kompressor/eq för övre registret). Ljudet må ha sina rötter i 60-talet men i dessa vitt spretande musikaliska tider är denna pedals uttryck applicerbart på vilken musik som helst där det behövs ett schysst överstyrt ljud. 

Med D på ca kl. tolv infinner sig just den förstärkarlika disten. Med ett verkligt bra bett skall sägas. Med ett rejälare påslag på Drive funkar pedalen å andra sidan som en ren overdrive. 

N-kontrollen verkar i motursriktning, det vill säga ljudet blir fetare ju mer man drar ner den och låter nästan som den boostar fullt neddragen. Jag gillade framförallt soundet jag fick fram med en Les Paul som testverktyg. Företrädesvis med halsmiken inkopplad gick det att skruva fram många användbara kombinationer med olika inställningar på N- och C-kontrollen. 

En högst inspirerande pedal med mycket karaktär, tillika ett kraftfullt verktyg som lär utöka ljudarsenalen väsentligt framförallt för dig som är orienterad åt 60-talets rörförstärkare.

BearFoot  This Gates to 11. BearFoot This Gates to 11är specialbyggd för distributören av Björn Juhls produkter i Sverige; These go to 11, och har en begränsad tillverkad upplaga på endast 50 ex. Det gäller alltså att skynda på om man skall bli vid denna högst egensinniga gateförsedda fuzzpedal. 

Det är nog den underligaste pedal jag stött på från ”the Mad Professor”. Men icke desto mindre intressant. Och primitiva distljud har ju varit på tapeten ett tag nu, framförallt inom postrocken.

Pedalen, som är byggd med den sista generationen ”NOS militairy grade” transistorer, har fyra kontroller: Volume, Fuzz och Natural och Treble. Den sistnämnda är ett cut-off filter för diskanten, medan Natural ställer karaktären på fuzzljudet.

De här är ingen pedal som låter sig betygsättas. Om ljuden är bra eller dåliga är definitivt relativt. Kanske är det så att det är de dåliga ljuden som är mest användbara? Ja, ni kanske fattar. En del, med faiblesse för corny, skeva fula distljud, kommer att älska den. 

Andra kommer nog inte fatta ett skit. Sustain och häng är till exempel inget som den här pedalen sysslar med.

Den har som tidigare nämndes en inbyggd gate, vilken justeras via en liten trimpot inuti pedalen. Och det där ger upphov till en del överraskande och kul effekter. En gate öppnar och stänger ljudet beroende på det tröskelvärde som ställs på signalen in. Beroende på dynamiken i ditt anslag kan du styra pedalen till att producera korta perkussiva dist- och fuzzljud, som kan låta trasiga, som glappkontakt eller en som pedal där strömmen i batteriet är på väg att ta slut. Lite svårt att förklara, måste nästan upplevas.

Men ju mer jag spelar på den här pedalen desto intressantare och roligare blir det. Får till exempel fram något som kan liknas vid en ”Kraftwerkgitarr” om det säger gitarrnörden något. Som en distad sprakande elektrisk gitarr uppfångad på en gammal kortvågsradio. Eller som en gitarr körd genom i en patchsynt. Lät ännu häftigare om man dessutom adderade lite delay. Även oktavdubblerande effekter går att få fram med denna märkliga enhet.

Med Drive på fullt och ett väl underbyggt anslag infinner sig något som liknar en FuzzFace, ett lite trasigt, imploderande fuzzljud, tänk Kenny Håkansson och tidig Kebnekajse.

Är övertygad om att Marc Ribot, grabbarna i The Hives och Bob Hund skulle älska This Gates to 11. Och hade Dave Davies haft den här pedalen när han spelade in riffet på You Really Got Me hade han inte behövt skära sönder högtalarmembranet. Så låter det. För den fördomsfrie och öppensinnade gitarristen.

Mad Professor Royal Blue Overdrive. Den senaste overdrivepedalen från finländska Mad Professor är Royal Blue Overdrive. MP besitter samma fina kvalitéer som BearFoot och väl det. Detta är vi väl medvetna om efter många testrundor i FUZZ genom åren. 

Royal Blue Overdrive är en relativt ”ordinär” overdrive med kontroller för Volume, Drive, Bass och Treble. Som vanligt vad gäller Björn Juhls design är det hög prestanda och dynamik som är ledorden.

Det är alltså en overdrive som jobbar på ett följsamt och transparent sätt ihop med gitarr och förstärkare. Svarar väldigt fint på anslag, vilket gör att du själv kan styra hur ljudet skall spricka upp. Det går verkligen att gå loss aggressivt om man så önskar. Den svarar på behandlingen så att säga. Mängden overdrive kan även styras via volymkontrollen på gitarren. Rullar du av lite volym infinner sig nästan ett rent ljud.

Royal Blue har ett tungt och väl underbyggt grundsound. Ljudmässigt går den från clean boost till full överstyrning; från förstärkaraktig slutstegsdist till en nästan fuzzartad overdrive. Ställer man Drive på noll så funkar pedalen även som en EQ-boost.

De effektiva tonkontrollerna möjliggör många varianter, från en mellanregisterbetonad dist till en scoopad (utan mellanregister) sådan med Bass och Treble på fullt. 

Det är just när man ställer in ett neutralt och rent grundljud på förstärkaren jag tycker den här pedalen kommer bäst till sin rätt. Har du en förstärkare som saknar en bra distkanal så är Royal Blue Overdrive ett högst gångbart och utmärkt alternativ.

Fakta

BearFoot Arctic Fuzz – BJF Design

Fuzz-pedal för gitarr

Kontroller: Volume, Fuzz, Tone

Strömförsörjning: 9 v batteri, 9v DC batterieliminator

Pris: 2 195:-

 

BearFoot Model G – BJF Design

Overdrive-pedal för gitarr

Kontroller: V (Volym), D (Dirt), N (Natural, ton) C (compressor, eq)

Strömförsörjning: 9 v batteri, 9v DC batterieliminator

Pris: 2 295:-

 

BearFoot This Gates to 11– BJF Design

Fuzz-pedal för gitarr

Kontroller: V (Volym), F (Fuzz), N (Natural, ton) T (cut off filter)

Inbyggd gatefunktion

Strömförsörjning: 9 v batteri, batterieliminator

Pris: 2 395:-

 

Mad Professor Royal Blue Overdrive

Overdrive-pedal för gitarr

Kontroller: Volume, Drive, Bass, Treble

Strömförsörjning: 9 v batteri, eller9v DC batterieliminator

Pris: 1 595:-

www.tgt11.se

 

FUZZ 8/13