Black Trip - Goin' Under

Av Janne Stark

Death metal, black metal, AOR och stoner. Är det månne dags för nästa svenska musikaliska export nu? Högkvalitativ klassisk retrohårdrock? Jag har recenserat många plattor i genren på senare tid och fler kommer. Det roliga är att det för det mesta hålls en riktigt hög kvalité på hantverket och det blir liksom aldrig någon pastisch av det hela utan mer en tribut med en ny touch. 

Black Trip började sin bana med en vinylsingel förra året. En intressant sak med detta band är att den eminente trummisen Peter Stjärnvind (Entombed, Nifelheim, Murder Squad, Dismember etc.) finns med i sättningen, men här som komp- och sologitarrist. Den uppgiften sköter han med bravur tillsammans med Sebastian Ramstedt, som även återfunnits i band som Nifelheim och Necrophobic, band som basisten Johan Bergebäck också har spelat med. Sångaren Joseph Tholl och trummisen Jonas Wikstrand har återfunnits i heavy metal-bandet Enforcer. 

Faktum är att Black Trip och Enforcer inte befinner sig på så långt avstånd från varandra. Båda banden har hämtat sina influenser från åttiotalets anglosaxiska era av heavy metal, även kallad NWoBHM, vilket står för New Wave of British Heavy Metal. 

Black Trip är inte fullt så metal som Enforcer utan lutar sig mer på sjuttiotalets lite renare gitarrsound. Soundmässigt jämför jag dem med nya kollegorna The Night Flight Orchestra med Soilworks Björn Strid i spetsen. Gitarrerna är sparsamt distade, medan basen och trummorna frenetiskt jobbar för att fylla upp varje tomrum. Rent musikaliskt ligger dock Black Trip närmare klassiska brittiska band som Trespass, Jameson Raid och tidiga Praying Mantis och Iron Maiden. 

Man utnyttjar verkligen att bandet begåvats med två bra gitarrister till fullo. Här finns snygga gitarrstämmor i nästintill varenda spår. Vidare bygger låtarna på ganska enkla, men effektiva ackordspassager. De blir dock aldrig banala, utan det förkommer lite trevliga överraskningar både takt- och riffmässigt. 

Detta är en platta som helt enkelt måste lyssnas på i vinylformat, där den förmodligen ännu mer kommer till sin rätt. Det är ett album fans av rak och okonstlad hårdrock helt enkelt måste kolla in.

FUZZ 8/13