banner Skandinaviens ledande gitarrportal

Boss ME-80

Av Mats Nermark
 
Boss ME-serie har funnits ett tag och den senaste versionen ME-80 som fuzz.se testar visar att Boss tar sina olika kundgrupper på stort allvar. 
 
Bra balans mellan rattar och ny teknik
Det finns många produkter som riktar sig till musiker som gärna sitter ofta och länge och skruvar på sina ljud och med lätthet navigerar genom mer eller mindre komplexa menysystem. Även Boss har en sådan produkt i GT-100. Men det finns väldigt, väldigt många gitarrister som inte gillar menyer och inte behöver extremt avancerade signalvägsvariationer. De har i princip fyra kriterier för att bli nöjda. Det skall låta bra, det skall kännas bra, det skall vara lätt och det skall gå fort. Precis där har Boss riktat in sig med ME-80 och jag skall se om de har lyckats.
 
Det skall gå lätt
Om det går att göra en så tekniskt avancerad produkt, som detta faktiskt är under skalet, lättare att använda, så förstår inte jag hur det skall gå till. ME-80 har rattar och knappar till nästan alla funktioner. Alla kontroller är tydligt uppmärkta med vad de fyller för funktion. Vill man ändra på något är det bara att vrida på den ratt som gäller för den effekt man vill ändra och så är det klart. Vill man spara, trycker man på Write, väljer den programplats dit man vill spara och trycker på Write en gång till så är det sparat för eftervärlden. Är det bara en justering och man vill spara på samma plats trycker man bara Write två gånger och så sparas det, lätt och snabbt.
När vi pratar om användande, kan jag nämna att det finns en gratis programvara till Mac och PC som heter Boss Tone Studio som gör att du kan programmera ME-80 från en dator. Vidare har Boss lagt upp en webbplats som heter Boss Tone Central där det finns färdiga program att ladda ner direkt i ME-80. Bland annat finns program gjorda av Marty Friedman och Alex Hutchins
 
Det skall gå fort
Med tanke på att det är så lätt att ratta ME-80 går det givetvis också fort att skapa eller ändra ljud precis när man behöver utan att ge sig in i krångliga operativsystem eller, Gud förbjude, behöva leta rätt på bruksanvisningen för att få reda på hur man skall gå tillväga. Men det skall inte bara gå fort att fixa ljud. Det skall gå fort att koppla upp inför giget och att riva när man skall hem igen. Här är det bara in med två eller tre sladdar, beroende på om du kör mono eller stereo, så är det klart. När det kan gå så fort är det ju risk att man blir lite ovarsam och då är det skönt att se att ME-80 är rejält byggd med plåtchassi och metallkontakter för de kritiska in- och utgångarna och rejäla fotkontroller.
 
Det skall kännas bra
Hur en produkt känns att spela på är ju oerhört subjektivt. Nästan så subjektivt att jag knappt vågar skriva om det men ni får mina personliga reflektioner baserade på mina egna erfarenheter.
Boss är den tillverkare som lyckats bäst med dynamik och spelkänsla i de prisklasser man agerar inom. Förstärkarmodellerna reagerar på anslag på ett sätt som jag klart känner igen från mina år med bra rörförstärkare. Här hörs skillnad på om jag spelar svagt eller starkt med högerhanden och var jag slår an längs strängen, hur jag jobbar med gitarrens volymkontroll och hur den svarar olika beroende på vilken gitarr jag använder. Boss produkter är dessutom marknadsledande bra på att acceptera att jag kopplar in ett gäng analoga gitarrpedaler innan signalen kommer fram till förstärkarmodellen. Boss gör något med sina ingångssteg som tilltalar både mina analoga pedaler och mig själv.
 
Det skall låta bra
Det här området är ju inte mindre subjektivt men jag kör på. 
Signalvägen i Boss är upplagd på ett sätt så att den kan passa en så bred användarskara som möjligt. Gitarrsignalen går först till effekterna som hör till expression-pedalen och så vidare genom Comp/FX1 - OD/DS - Preamp - NS - Foot Volume - MOD - EQ/FX2 - Delay - Reverb. 
Om vi börjar med förstärkarmodellerna så är det den senaste versionen av COSM som Boss använder. Tweed låter som en Fender tweed förväntas låta. Ett rent ljud som med ökad gain ger en grynig overdrive för att bli lite väl tjockt och osammanhängande med väldigt mycket gain. Combo är baserad på en Vox AC30 och eftersom en Vox har andra kontroller än de som finns här går det inte som van Vox-användare köra sina invanda inställningar utan här får man ratta med öronen. Då blir det bra även om det inte blir så bra som jag minns min gamla Vox. Lead fick mig instinktivt att spela Santana-fraser vilket kan bero på att den är baserad på Boogie Mk-serien, väldigt tät dist. Stack som är baserad på en Marshall 1959 blev snabbt en favorit och den ger mig allt från rent ljud till rätt mycket dist. Funkar bra till alla typer av gitarrer och mikrofontyper med bra dynamik. En annan modell som också passar bra till alla typer av gitarrer/mikrofoner är Clean. Den ger ett rätt neutralt rent ljud utan att för den skull vara mesigt eller karaktärslöst. Här är tonkontrollerna väldigt effektiva och jag kan utan tvekan ta fram varma mulliga jazzljud, spröda kompljud och snärtiga country- och funkkomp. Det mest spännande med Clean är att den är så bra som distljud när man drar på Gain. Då kommer den närmare Dumble-idealet och Larry Carlton/Robben Ford än någon av Boss konkurrenter någonsin varit. Nu spelar jag inte så mycket metal så detta får ni ta med en stor nypa salt men jag tycker att Metal-modellen, baserad på en Bogner Ubershall, var grymt kul att spela med. Så kul att jag bad min son att rekommendera metalband att lyssna till och sno riff ifrån. AC-modellen är ämnad att vara till akustisk gitarr med inbyggd mik och den fungerade bra med en passande neutral förstärkning. Modellerna Crunch, och Drive är vad Boss kallar Advanced Models och skall svara bättre på dynamik och kunna ge ljud som konventionella gitarrförstärkare inte ger. Nu kanske jag har missuppfattat detta men jag tycker inte de var speciellt stor skillnad i uttryck på dessa och de andra modellerna. 
Om det finns några effekter jag vill lyfta fram så är det Compressor, Boost och Single to Hum. Compressor fungerar både till humbuckers och till singlecoil vilket i min erfarenhet inte är så vanligt. Man kan få till ett lite fetare ljud, man kan få ljudet att sitta bättre i en mix med andra instrument eller så kan man få till chicken picking och funk så det svänger nästan innan man börjat spela. Boost gillar jag för att det känns nästan som om den är inbyggd i förstärkarmodellerna. Om man tycker att Clean ger lite för lite dist med Gain på max så kan man med fördel använda Boost för att hetsa modellen lite extra. Samma med Marshall-modellen Stack. Ypperlig tillsammans med Boost. Speciellt roligt, dynamiskt och inte minst interaktivt blir det om man på detta väljer att Expression-pedalen skall styra OD/DS. Då kan man med pedalen bestämma hur mycket Gain som Boost skall ge in i Stack-modellen. Om man då har rätt mycket Gain i förstärkarmodellen och i Boost och drar ner pedalen till minimum så rensar den upp på ett mycket musikaliskt vis i ljudet för att senare ryta till ordentligt när man trampar pedalen framåt. Bara detta tycker jag är värt produktens pris.
En lite udda och ofta förbisedd effekt är Single>Hum som ger en singlecoil-mik karaktären av en humbucker. Om du har en singlecoil, i stalläge, och inte riktigt får till det med tonkontrollerna så kan det vara en god ide att prova denna effekt.
Effekterna i övrigt håller den höga kvalitet som vi är vana vid från Roland/Boss.
Värt att notera för de som gillar modulation att de mest vanligt förekommande modulationseffekterna även finns att tillgå i EQ/FX2-blocket. Det innebär att man nu kan använda två modulationseffekter i serie vilket kan ge roliga kombinationer. Jag använde gärna UniVibe in i Chorus eller Chorus in i svagt Tremolo. Chorus i Chorus gav också möjligheter.
Hörlursuttag finns och dit är det kopplat högtalarsimulering som fungerar alldeles utmärkt. Jag skulle utan tvekan kunna använda ME-80 i studion för direktinspelning. Det går att spela in i sin dator och då med både Mac och PC. Drivrutiner finns på Rolands hemsida. En fiffig funktion som ME-80 ärver från ME-70 är att om du stoppar in en kontakt i hörlursuttaget så aktiveras högtalarsimulatorn på gitarrutgångarna också.
Man kan använda ME-80 med hörlurar, direkt in i mixer, in i slutsteget på en förstärkare och rätt in i vilken gitarrförstärkare som helst. Jag gillade den bäst in i slutsteget på gitarrförstärkaren eftersom då förstärkarmodellerna inte färgas av gitarrförstärkarens förförstärkare. Den låter som sagt också riktigt bra direkt in i en mixer för direktinspelning eller live.
 
Slutomdöme
Boss är envisa i det att när de väl fastnat för en idé som de tror på så hänger de kvar och i detta fall till många gitarristers gagn. Med ME-80 lyckas Boss klockrent med det som de föresatt sig att skapa, och finslipat konceptet ytterligare en gång. ME-80 låter bra, känns bra och är både snabb och lätt att använda.
 
Fakta
Boss ME-80
• Pedalbaserad gitarrpreamp/processor baserad på modelleringsteknik
• 8 förstärkarmodeller + AC, 11 OD/Dist, Wah-wah, EQ, Delay, Chorus, Reverb och många fler
• 144 minnesplatser (inkluderande 72 fabriksprogram)
• Aux in 
• Hörlursuttag med högtalarsimulering
• USB-kontakt för streaming audio
• Pedal för volym, wah-wah, pedal bend och annan realtidsstyrning
• Pris: 2 750:-
 
Videolänk:
 

 Prenumerera på nyhetsbrev från fuzz.se
ANNONSER
banner

Countdown to Fuzz Guitar Show 2017
FUZZ GUITAR SHOW 2017
MAY 13-14, GOTHENBURG

banner