EBS Classic T90 - EBS ClassicLine 810
| För oss som gillar gamla rörtoppar är det extra roligt att EBS ger sig in i rörvärlden fullt ut. Tidigare har man bara haft med förstegsrör som livat upp ljudet lite, men nu är det dags att ta steget fullt ut med en helrörtopp. Classic T90 har inte mycket finesser. Fyra rattar, sex rör, och två transformatorer. Mycket mer än så behövs inte för att det skall låta bra. Baksidan bjuder dock på lite godis, mer om det senare. För er som tycker att det verkar klent med 90 watt kan jag lugna er med att det låter lika mycket eller mer än vilken rörtopp som helst runt 100 watt. T90 låter till exempel ungefär lika mycket som min gamla Sound City 120W, och den låter i sin tur mer än min Ampeg V4 som är på 100W. Med tonkontrollerna rakt upp vrider jag nyfiket på volymen. Jodå, det låter rör. Grundljudet är varmt men fokuserat och tydligt. EBS har inte fallit i fällan och snickrat till för snällt grundljud. Fylligheten finns där, men också ett tydligt tryck i det låga mellanregistret som ger närvaro. När T90 får jobba hårt kommer dess bästa egenskaper fram. När slutrören börjar svettas och disten kommer smygande trivs den här stärkaren som fisken i vattnet. Den grovkornigt morrande disten från slutrören är det som hörs på mången gammal platta med Cream, Black Sabbath eller Grand Funk. Traktordist har någon sagt, motorgräsklippare är en annan målande beskrivning. Vissa förstärkare distar tämligen abrupt och hårt när det väl är dags. Det blir då svårt att ligga på gränsen mellan rent och distat ljud så det blir ett svårkontrollerat antingen eller. EBS har dock lyckats få ljudet att spricka upp lite smygande så att det distar svagt vid normalt spel och morrar till rejält när man tar i. I mina öron är det här som helrörtoppar på hundra watt är som allra bäst. När man lyckats hitta rätt volym för distresponsen är det oftast ganska lagom rockvolym. I alla fall så länge inte högtalaren är för liten eller för trögdriven. Testlådan med åtta tiotummare passar utmärkt. För att få en trehundrawatts rörtopp att uppföra sig liknande måste man spela för starkt för de flesta mindre lokaler, eller i all fall för starkt för utkonkurrerade bandmedlemmar. På EBS Classic T90 infinner sig disten för det mesta mellan klockan elva och klockan ett på volymratten. Det finns alltså mycket mer att ge, så kraftig dist är inga problem men ljudstyrkan ökar för den skull inte så mycket. När det blir riktigt mycket dist är det fortfarande en relativt grov karaktär som har en hel del sträng i ljudet. Grötigt och slätstruket blir det aldrig. Skulle någon behöva mer dist är det ju inte svårt att damma av någon form av boostpedal för ökad gain. I en studio skulle den här förstärkaren vara perfekt. Det finns tillräckligt med kraft för att driva stora högtalare, men samtidigt kan man vara kvar i lokalen och kräma på fullt. Panelen är som synes enkel. Inputjack finns för passiva och aktiva basar. Kontrollerna är volym, bas, diskant och presence. Vidare finns strömbrytare och stand by-omkopplare, båda med tillhörande kontrollampor. Jag tycker att EBS gjort rätt som hållit det enkelt och uteslutit mastervolymen. Med en sådan skulle man visserligen kunna få dist i försteget genom att vrida på mycket gain. Jag tror dock att de flesta som tittar åt en sådan här topp är intresserade av att låta slutsteget sköta det mesta av disten. Då är det inte speciellt intressant med surrig förstegsdist. Bas- och diskantkontrollerna har nolläget i mitten och har mycket jämn verkan. De är effektiva men ändå inte så dramatiska. Det går till exempel bra att krana på full diskant utan att det blir för mycket, men med ett ettrigt diskanthorn får man ta det lite lugnt ändå. Alla inställningar låter bra så att säga. Med en rörtopp blir det inte så lätt dist i tonkontrollerna så det är bara att vrida på. Full bas och full diskant ger ett mycket fylligt ljud med kaxig spetsighet, låter kanon till plektrum- eller slapspel. Slapspel låter väldigt muskulöst och mycket tydligt på den här stärkaren. Jag saknar inte mellanregisterkontrollen, det är enkelt att i stället minska på bas och diskant för att uppnå samma resultat som att öka en mellanregisterkontroll. Fokus ligger då i det övre mellanregistret men inte så högt att de låga diskantfrekvenserna blir för framträdande. Med basen på noll och diskanten på kvart i knorrar det på rätt bra, kan vara bra att ta till för fingerspel när det är svårt att höra sig själv i en rörig ljudbild. Presence-ratten är lite hemlig. Vid en snabb test hörs det inte mycket skillnad när presence ökas eller minskas. Presence-filtret ligger i slutstegsdelen och gör mest skillnad när slutsteget pressas. När slutsteget distar gör dock presence mycket nytta. Exempelvis skramliga plektrumljud som kan få ganska brutal stenkrosskaraktär med full presence. Lineutgången på baksidan är tyvärr opåverkad av presenceinställningen. Det är bra bottentryck i grundljudet, så fyllighet är inget problem. Med 810-lådan låter det utmärkt med basratten på klockan 9, så det finns gott om botten. Det låter till och med utmärkt med noll bas och full diskant, även om de fylligaste basmattorna försvinner så låter det inte speciellt tunt. Baksidan bjuder på en del smarta finesser. Speakonutgångar finns för 8 respektive 4 ohms total högtalarimpedans. Vidare finns en rördriven balanserad lineutgång med XLR-kontakt, bra för inspelning eller PA. Den smartaste anslutningen är ändå den man behöver mest sällan, nämligen anslutning för mätinstrument för biasjustering av slutrören. Med tillhörande trimpotentiometrar för bias slipper man öppna förstärkaren för att sköta justering eller rörbyte. Det räcker att ta bort skyddsgallret på baksidan för att komma åt slutrören. Själva rören sitter stadigt i chassimonterade rörsocklar. EBS har lagt ner mycket energi på att testa olika konstruktioner, rörtyper och olika transformatorer. Förstärkaren tillverkas slutligen i Hong Kong och kan därför hålla en vettig prisnivå. En helt svensktillverkad rörtopp skulle förmodligen inte många vara villiga att betala för. Efter lite testande dyker den självklara frågan upp; När kommer storebror? Många som är vana vid mycket kraft i basriggen vill ha uppemot 300 rörwatt för att kunna spela rent och starkt även på större scener. Vi väntar med spänning på en utökning i rörprogrammet. EBS ClassicLine 810 810-lådan är en bra kompanjon till T90. Med en så här stor låda räcker de nittio watten tämligen långt. Det är skönt att spela med stor högtalaryta eftersom inte ljudet låter så ansträngt och får en fyllighet som inte bara handlar om botten, utan om mer balanserad projektion. Diskanthornet låter behagligt och är reglerbart med en ratt på baksidan, det gör nytta utan att märkas för mycket. Lådan är enkel att flytta när den inte behöver lyftas. Den körs lätt som en kärra på de båda bakre hjulen. Jag använder själv en liknande 810-låda emellanåt och den är mycket smidig så länge man inte råkar ut för trappor. Slutomdöme EBS Classic T90 är en traditionell rörtopp med fokuserat ljud. Karaktären är kraftfull och balanserad, det låter snyggt utan att bli mesigt. Närvaron är alltid kvar så det lönar sig att dra till med kraftiga anslag som morrar till och tränger igenom. Den stora förtjänsten är just distegenskaperna där det mesta går att åstadkomma. De nittio watten räcker till vanlig rockvolym om inte lokalerna är för stora eller bandet för volymstarkt. Smarta funktioner som rördriven lineutgång och enkel biasjustering gör Classic T90 till en enkel men genomtänkt topp som passar i såväl studio som livesammanhang. Fakta EBS Classic T90 • Helrörtopp på 90 watt i 4 eller 8 ohm • Kontroller för volym, bas, diskant och presence • 2 st 6550-rör, 1 st 7025, 2 st 12 AU7,1 st 12 AT7 • 537 x 267 x 243mm (BxHxD) • 17 Kg EBS ClassicLine 810 • 8st 10” + diskanthorn • 4 ohm • 1000 watt effekttålighet • 640 x 1250 x 410 mm (BxHxD) • 55 Kg www.ebs.bass.se FUZZ 1/10 |  |
Fler artiklar
Prenumerera på nyhetsbrev från fuzz.se
ANNONSER
