Eivind Aarset - Första albumet på ECM

Norske gitarristen Eivind Aarset är nu aktuell med sitt första album i eget namn på ECM. Han har tidigare gjort en handfull egna skivor på andra bolag och även samarbetat med bland andra Nils Petter Molvaer, Jon Hassell, Dhafer Youssef, Marilyn Mazur och Bugge Wesseltoft.

FUZZ får tag på Eivind just efter hemkomsten från en två veckors turné nere i Europa. Bandet bestod, förutom Eivind på gitarr med elektronik, även av Erland Dahlen och Wetle Holte på trummor och percussion samt Audun Erlien på bas. 

– Både Erland och Wetle spelade mängder av melodisk percussion, till exempel ett antal små cittror (eng: “dulcimer”). Vårt sound är elektroniskt men inte för att vi använder samplingar utan för att Erland och Wetle har mikrofoner med elektroniska effekter för klangskapande, förklarar Eivind. Till sammansättningen är det annorlunda än skivan jag gjorde med Jan Bang men samtidigt känns det besläktat. Skivan gjordes ju inte från genomkomponerat material utan bygger på improvisationer utifrån en given ljudidé. För att förbereda turnén spelade jag skivan för bandmedlemmarna så att de kunde ta till sig konceptet med ljudidéerna och improvisera vidare därifrån på scenen. 

Eivind berättar att produktionen av skivan startade som ett soloalbum men att det efter Jan Bangs insatser lika väl skulle kunna kallas ett duoalbum. 

– Det var två orsaker till att vi inte gjorde en duo-turné med bara mig och Jan. Dels hade turnén varit bokad sedan lång tid tillbaka och dels så är jag mycket glad över det här bandet, som jag spelat med länge, och var nyfiken på hur bandet skulle tolka konceptet från albumet. 

Eivinds album Dream Logic är hans första i eget namn på det legendariska skivbolaget ECM. Hur kom den utgivningen till?

– Det var helt enkelt så att bolagets grundare Manfred Eicher frågade mig om jag var intresserad. Det sa jag att jag var men att jag ville vänta tills jag hade musik som skulle passa. Jan Bang och jag hade pratat om att göra något mer homogent tillsammans efter att mina två tidigare studioalbum innehållit delar baserade på lyckade samarbeten med Jan och inom det här ECM-projektet passade det bra för oss att göra en skiva tillsammans utifrån en konsekvent ljudbild. Vi spelade in i flera sessioner under ett års tid i Jan Bangs studio nere i Kristiansand. Jag hade förberett två låtar men allt annat material skapade vi helt där i Jans studio. Att samarbeta med Jan Bang har betytt mycket för mig, eftersom han ofta kommer med förslag som får mig att gå utanför mina vanliga gränser. 

När man lyssnar på albumet upplever man att allt material hänger ihop och man känner också igen element ur din tidigare musik. Men en ny erfarenhet, i alla fall för mig, var hur ni på den här skivan jobbar med basfrekvenserna. Det är ju inte vanliga basgångar utan mer som underjordiska explosioner i slow motion, exempelvis låtarna Surrender och Black Silence. 

– Basen i Surrender bygger på Jans samplingsteknik att hitta en inspelning från någon annanstans och rulla av höga frekvenser för att få fram enbart en tät stämning att bygga vidare på. Tanken med den låten var att försöka undvika allt högfrekvent material och det ger effekten att de ljud som är en smula högfrekvent sticker ut som mycket konkreta. När det gäller Black Silence återknöt jag till ett sätt att preparera gitarren som experimenterades fram under en tidigare Punktfestival; sticka in ett metallföremål mellan strängarna, filtrera bort all diskant ur gitarren och ha en harmonizer som “dronar” i botten. 

Ditt vanliga ljud med den bandlösa gitarren och EBow låter lite annorlunda på den här skivan, mer av någon slags egen karaktär och mindre basklarinettlikt. 

– En svårighet med EBow är då man byter position, att flytta EBow:en till nästa sträng ger lätt icke önskvärda biljud. Ett sätt att komma runt detta är att filtrera bort mycket frekvenser ur gitarrljudet. I låten Jukai (Sea of Trees) behöll jag bara en extremt liten spalt av gitarrens frekvensomfång och detta ger tonen den orientaliska nästan vokala karaktären. Normalt spelar jag ganska långsamt med EBow på bandlös gitarr men på Jukai föreslog Jan att jag istället skulle spela snabba melodier och det fungerade bra.  

Du hade ju tidigare den där pedalen Micro Synth från Electro-Harmonix för snarlika ändamål?

– Den har jag ryckt ut ur pedalbordet, skrattar Eivind. Numera kör jag bara med en EQ på den kanal i laptoppen där gitarren går in. 

Eivind har också slutat använda sin Eventide Eclipse multieffektprocessor eftersom den börjar bli gammal och opålitlig. Han meddelar glatt att han som ersättare skaffat den större H8000FW.

– Den har jag mest i min studio och tar inte med ut för att spela live, säger han. Eftersom jag åkte ner till Jan i Kristiansand för våra inspelningar är det inte mycket av H8000FW på skivan. Förutom preparerad gitarr och EQ är det faktiskt inte särskilt mycket elektroniska effekter. Det har att göra med att vi jobbade på ett traditionellt vis genom att spela in de ljud som musiken framfördes med, som exempelvis Jans dator vilken vi använde som ett bollplank att spela in som eget ljudspår. Vi fann detta arbetssätt mycket kreativt och det ligger i processens natur att det då inte handlar om ytterligare processande vid mixningen eftersom man redan spelat in allt sådant som originalperformance. Två undantag är kalimban jag spelar på Jukai och processade hårt i efterhand samt de sista två minuterna av The Beauty of Decay där Jan stämde ner alla mina inspelade EBow-gitarrer en oktav så att det låter mer som ett gäng tromboner. 

En nyhet på skivan, för Eivinds del, är att spela gitarr med cellostråke. På låten Close (For Comfort) attackerar han såväl strängar som andra delar av gitarren med stråken för att skapa atmosfäriska klanger. Eivinds “bruksgitarr”, den grå Braahten Stratocater, har inbyggd kontaktmikrofon som lämpar sig väl för detta. Vi pratar vidare kring att spela gitarr med stråke och Eivind nämner att han är sugen på att skaffa en gitarrfiol från TogaMan. Andra gitarrer han gärna använder är en Duesenberg Starplayer TV, en jazzgitarr vid namn Record, Jerry Jones barytongitarr samt en Epiphone basgitarr (Paul McCartney-modellen). 

På scenen använder Eivind mycket effekter via en laptop där han kör programmet Ableton Live med tillägg av pluggar från SoundToys och Lexicon. 

– Men jag använder inte Live för att spela upp samplingar, utan mer för att i nuet skapa loopar och stereoklanger. Den har tagit över efter mina gamla, numera pensionerade, maskiner Electrixpro Repeater och Eventide Eclipse. 

Eivind förklarar att han i sin liverigg använder tre instanser av Live’s plugin Looper startklara på tre “scenes” i Live och dessa kontrollerar han med tre USB-pedaler av typen Logidy UMI3 till vilka han även anslutit tre Roland EV5 expressionpedaler.  

Väljer du tempo för Live i förväg på laptop-skärmen eller sätter du tempot automatiskt medan du spelar via en av Looper-pluggarna?

– Via Looper och musiken jag spelar. En av Looper-pluggarna är inställd på att ange globalt tempo. Men det musikaliska material jag spelar in i form av loopar är sällan beroende av tempo. Ofta gör jag en loop som rytmiskt går tvärs emot vad vi samtidigt spelar eller så är det en längre loop på ungefär fyra takter.

FUZZ 4/13