Eleven Rack
| I slutet av 2007 kom DigiDesign med en plug-in till ProTools som gick under beteckningen Eleven. Nu lanserar DigiDesign en hårdvaruversion av förstärkarsimulatorn Eleven som skall kunna mycket mer.
DigiDesign Eleven Rack (11R) är mycket mer än ”bara” en förstärkarsimulator. Det är också ett USB ljudkort som är så integrerat med ProTools att DigiDesign skickar med en fullversion av ProTools LE. I denna version av ProTools finns en grafisk editor till 11R som är ytterst lättanvänd. Man kan också använda 11R till så kallad ”reamping”. Detta innebär att man redan har gitarrljud på hårddisken som man vill ändra ljudet på. Då kan man köra den genom 11R utan problem. För att göra 11R mer komplett som ljudkort finns det en mikrofonförstärkare med fantommatning, balanserade stereoutgångar på XLR samt digitalformaten AES/EBU och S/PDIF. 11R har i mina ögon en mycket elegant design. Meningen är också att det funktionellt skall passa i vilket rack som helst. I studioracket som ljudkort för direktinspelning och/eller reamping, och turnéracket för den arbetande gitarristen. Live kan man välja om man vill spela genom ett slutsteg (mono eller stereo) eller genom en eller två ”vanliga” gitarrförstärkare. För att inte begränsa gitarristerna finns det en flexibel loop. Man väljer på baksidan om den skall ha signalstyrka för pedaler eller för linjenivå. Den är stereo men i mjukvara väljer man om den skall fungera som mono, mono till stereo eller riktig stereo. Man kan ha den var som helst i signalkedjan (per program) och man kan programmera in- och utsignal och mix. Det sistnämnda innebär att man per program kan bestämma om man vill att loopen skall fungera som en seriell eller parallell loop. På framsidan sitter, som alla kan se, en volymratt, en ratt för att byta skärmbild (Scroll), samt en display med sex tillhörande rattar och två dito knappar. Här är navigationen och programmeringen. Det som traditionellt drar ner betyg och entusiasm för produkter som jobbar med förstärkarsimulering är att det finns en fördröjning i produkten vilket gör att timingen känns konstig. Det andra är att även om det låter bra när man spelar så känns det inte bra. Varför det är så här varierar lite men för att slippa problemen måste produkten ha ett väl designat ingångssteg som kan ta vara på dynamiken i gitarrsignalen, välskrivna algoritmer (digitala modeller) som beskriver förstärkarens dynamik på ett korrekt vis och en kraftfull processor som är snabb nog att kunna köra dessa algoritmer. DigiDesign har valt en snabb processor och programmerat den effektivt så att fördröjningen i systemet skall bli så minimal så att den inte alls upplevs som störande. Sedan har de med True-Z skapat ett ingångssteg vars impedans varierar beroende på vad du har inkopplat i signalvägen. Handhavande Eftersom DigiDesign kommer från mjukvarusidan av musikbranschen var jag rädd att de skulle ha lagt allt krut på mjukvaruredigering och inte tänkt efter alls på de gitarrister som faktiskt vill använda hårdvaran. Detta visade sig vara onödig oro. Efter en kort stunds rattande och bara en liten titt i bruksanvisningen så var jag som hemma i 11R. Har man bara ett normalöppet sinne och någon gång rattat en effektburk så lär man inte ha några problem med att använda 11R tillsammans med gitarren. Vid sidan av displayen sitter knappar för alla effektmodulerna. Ett snabbt tryck sätter på alternativt stänger av effekten och håller men knappen nedtryckt lite längre öppnas redigeringsläget för just den effekt vars knapp man just tryckt ned. Enkelt och effektivt! När 11R är i ”operativt läge”, det vill säga när man spelar som vanligt kan man byta program med Scroll-ratten eller via MIDI-pedal. I detta läge fungerar de sex rattarna under displayen som kontroller för den emulerade förstärkartypen. När man redigerar en effekt så styr rattarna olika effektparametrar. Ljud och spelbarhet På pappret låter ju allt det som Digidesign påstår helt lysande men hur är det i verkligheten? Utrustad med gitarrer av alla typer och referensmaterial från en mängd CD skred jag till verket för att utröna vad som var sant för mig och vad som är marknadsföringshyperboler. Det första som slog mig var att fabriksprogrammen var lika usla som på de flesta digitala produkter. Det gjorde mig faktiskt riktigt besviken. När jag dock stängt av alla effekter och började ratta förstärkarmodellerna som om de vore riktiga förstärkare i studion så blev det en helt annan upplevelse. Processorn är så pass snabb att jag upplever fördröjningen som obefintlig. Inte bara acceptabel utan totalt omärkbar, till skillnad från många andra konkurrenter. Oavsett vilken förstärkarmodell jag använde så slog det mig hur dynamiska de var. Här kan man verkligen utnyttja elgitarrens alla uttrycksmöjligheter så att det hörs. Spela svagt eller starkt ger bra respons inte bara i volym utan också i klang. Likaså om man rattar gitarrens volym- och tonkontroller. Samma med volympedal före 11R. Spela nere mot stallet eller vid halsen? Hörs direkt. Detta är en riktigt kul produkt att spela på. Förstärkarmodellerna i Eleven plug-in har haft ett mycket gott rykte och 11R får mig att förstå varför. Tru-Z och välkonstruerade digitala algoritmer ger en äkthetsupplevelse som vi inte är bortskämda med i den digitala världen. Här finns en detaljrikedom i ljudet som jag inte hört i någon annan modellerare. Speciellt i attackdelen av ljudet, vilket jag personligen upplever som oerhört viktigt. Vanligen brukar jag fastna för en eller två ”varumärken” i en modellerare och tycka att de andra är kass men i 11R är det en uniformt hög standard på modellerna. Dock tycker jag att de rena ljuden saknar lite i värme och definition, något som 11R har gemensamt med så gott som alla digitala modellerare. Skall jag framhålla några modeller som jag verkligen går igång på så är det Vox AC30, Marshall Plexi och JCM800. Jag skulle inte kunna höra skillnad på dessa och äkta vara i en blindtest. Jag tror inte ens jag skulle känna någon skillnad heller och i min bok är det stort. Strax under på topplistan över modeller som jag också spelade på flitigt var Fender Twin (bright-switchen gör precis vad den skall), Fender Deluxe Reverb och Soldano-modellerna. Jag har nog sällan haft så roligt när jag plankat ljud förut. Här finns hårdrock med VH, country med Brad Paisley och Vince Gill, funk med Nile Rogers, 80-talsstuk med Lukather, Mike Landau och Dann Huff och pop med Bryan Adams/Keith Scott. Det enda jag inte fick till var Robben Ford och Larry Carlton men då kopplade jag in en Ethos (pedal från Custom Tones Inc) innan Fender Twin-modellen så var det problemet löst. 11R tar nämligen pedaler mycket bra. När jag kom till effekterna så blev jag också positivt överraskad. Kompressorn är bättre än många analoga och fungerar dessutom hyfsat bra till humbuckers vilket jag brukar ha svårt med. Reverbet är utsökt. Ett av de absolut bästa digitala reverb jag hört i en gitarrprodukt. Det ger en rymd till gitarren som finns där men den blir inte störande eller artificiellt uppenbar. Roto Speaker är en Leslie-variant som låter bra och den ger dig möjlighet att välja vilken typ av horn som skall snurra. Green JCR Overdrive är en variant av Tube Screamer som låter väldigt mycket som en Fulldrive 2 med flat mids aktiverad. Det som överraskade var hur mycket mer dynamisk den var än många analoga TS-versioner. Tape Echo har inställningar så det går att få fram många olika vintage-ekon. Det finns en bra 5-bands grafisk eq men jag skulle gärna sett en parametrisk för att komma åt specifika frekvenser som inte täcks av den grafiska. Om detta är viktigt får ju var och en avgöra. Personligen tycker jag att förstärkarmodellerna är av så hög kvalitet att de förlåter det mesta. Sedan kan man ju alltid trycka in en bättre multieffekt i den flexibla loopen så får man det som man vill. Dessutom har DigiDesign redan börjat ge ledtrådar om en uppgradering som skall presenteras på NAMM-mässan i januari. Då kanske vi får se ytterligare roligheter. Kritik som riktats mot 11R är att den har få förstärkarmodeller. Det stämmer att den har färre i antalet än de flesta andra, men personligen har jag hellre några få som låter riktigt bra än många som alla låter halvmediokert. Slutomdöme Jag gillar verkligen Eleven Rack. Den är lättanvänd, känns verkligen bra och låter bara ”rätt”. Har den allt jag vill ha? Nej, den saknar ju moderna stereodelay och stereochorus men det är ju lätt att fixa på det ena eller andra sättet. För mig som inte använder ProTools kan det kännas att jag får betala för funktioner jag inte använder men det struntar jag nog i för 11R gör mig glad i spelmanssjälen. Fakta DigiDesign Eleven Rack • 19” rack med förstärkar-, högtalar-, mikrofon- och effektsimulering samt mikrofonpreamp och USB baserat ljudkort. • Förstärkarmodeller: 12 • Högtalarmodeller: 7 • Mikrofonmodeller: 7 • Pedal- och studioeffektmodeller: 16 • Antal programplatser: 104 user och 104 factory i racket. Obegränsat i ProTools • Ingångar: Instrumentingång, mikrofoningång, loop stereo return, stereo linjeingång, AES/ABU, S/PDIF, expressionpedal • Utgångar: Stereo XLR linjeutgång, hörlur, stereo loop send, stereo output to amp, AES/EBU, S/PDIF, USB www.luthman.se FUZZ 1/10 |  |
Fler artiklar
Prenumerera på nyhetsbrev från fuzz.se
ANNONSER
