banner Skandinaviens ledande gitarrportal

Fender Super Bassman

Av Lars Arvidsson

Fenders nya 300 watt starka Super Bassman är ett riktigt allroundmonster!
Härligt att Fender äntligen fått till en klassisk design på sina rörtoppar. Även ljudet är klassiskt, men skenet bedrar till viss del, för här finns stor variation, massor av nytänkande och mycket teknologi. Exempelvis finns inställbar automatisk bias för rören. Fender har lyckats förpacka allt i ett retro-hölje, så det högteknologiska är förpassat till baksidan och är inget som stör det första intrycket.
Testobjektet är toppmodellen Super Bassman på 300 watt. Här finns det pulver så det räcker. Med testlådan Bassman 610 spelar man både rent och distat tills det gör ont i magen. Lillebror som heter Bassman 100 T, ser exakt likadan ut och har samma kontroller. Uteffekten är dock på 100 watt, vilket säkert räcker ganska långt även det.
Super Bassman har två kanaler med helt olika typer av tonkontroller och helt olika grundljud. Det finns också gott om distmöjligheter, mer om detta senare. En omkopplare väljer kanal. Röd respektive grön lysdiod visar vilken kanal som är aktiv. Detta kan också göras med den medföljande fotomkopplaren, smidigt!
Vintage. Första intrycket av vintagekanalen är ett kraftfullt, stort och varmt ljud som ändå har en hel del närvaro. Med tonrattarna i mitten låter det väldigt mulligt, men jag lyckas snabbt ändra till mer kaxiga ljud genom att dra på mer mellanregister och minska bas. Vintage-kanalen har Fenders klassiska variant där bas, mellanregister och diskant börjar på noll. Med alla tre rattarna på noll låter det inget, man kan alltså bygga upp ljudet från noll om man så vill. Det visar sig att det låter alldeles utmärkt med bara mellanregister! De tre rattarna påverkar varandra mycket så det blir inte helt diskantfritt när man drar ner diskanten eftersom mellanregisterkontrollen också släpper igenom diskant. Endast mellanregister är ett kanonljud att utgå ifrån eftersom det finns massor av kaxig närvaro. Anslaget kommer fram och du kommer att tränga igenom även massiva gitarrmattor. Detta är inget för dig som gillar hängmatteljud utan mellanregister, men det finns många ljud även för dig i den här förstärkaren. Med bara mellanregisterratten uppe finns det redan en del botten, men många vill nog ha lite mer muller så det är bara att dra på önskad mängd. Det finns också en deep-funktion om man drar ut basratten, mumma för dig som vill få hela huset att vibrera. Diskanten ligger relativt lågt i frekvens så det blir mycket sträng i ljudet vid ökning. Även diskantratten kan dras ut, detta ger mer toppdiskantglitter. Mitt favoritljud med en vanlig Jazzbas blir bas på ett, diskant på två och mellanregister på tio, det vill säga fullt. Med denna inställning går det att spela i princip allt och hela tiden höra minsta nyans i spelet. Inte för elakt men med en väldig närvaro och tydlighet. Volymratten reglerar nivån efter tonkontrollerna, men den kan fungera som gain och överstyra försteget, se avsnittet om distljud nedan.
Distorsion. Gillar man distade basljud är det här helt rätt förstärkare. Det finns åtminstone tre olika distmöjligheter med Super Bassman, alla med vitt skilda karaktärer. Den mest självklara är kanske Overdrive-kanalen som har rejält med gain och ger taggig dist i mängder, ända till vråldist om man vill. Vintage-kanalen har även den alldeles utmärkta distmöjligheter, men mindre gain och mer morrande karaktär. Den tredje möjligheten är naturligtvis att dista slutsteget, det vill säga spela så starkt att slutrören distar. Med tre hundra rörwatt blir det rejält hög volym, men kanske inte så starkt som man skulle kunna tro. Det senare ger riktig traktordist i god Jack Bruce-stil, mycket grov och morrande med en riktigt skön respons och naturlig kompression. Spela med lätt anslag så är ljudet helt rent och gräv ordentligt med fingrarna så distar det på rejält utan att det låter så väldigt mycket mer.
Overdrive-kanalen kan mycket mer än bara distljud, kanske Modern hade varit ett lika bra namn på kanalen. Här finns tre tonkontroller med nolläget i mitten. Även denna kanal har deep- respektive bright-lägen som aktiveras genom att dra ut bas- eller diskantratten. Mellanregisterkontrollen är svepbar, den har alltså en separat frekvensratt där man väljer vilket mellanregister som skall regleras, från knorriga högre basfrekvenser och vidare ända upp i diskanten. Om det är skarpa slapljud med modernare karaktär man vill ha så är overdrivekanalen bra, det går som sagt lika bra att köra den helt ren. Med den flexibla mellanregisterkontrollen går det verkligen att helt ändra karaktär på ljuden. Det känsliga mellanregistret är ofta avgörande för hur mycket ljudet tränger igenom i en bandsituation. Då är det guld värt att kunna styra hur mycket av de ibland fula och skramliga frekvenserna man skall våga ha kvar. Tas för mycket bort tappar man snabbt kärnan i ljudet och det blir bara ludd kvar.
Distmöjligheterna i den här kanalen är mycket omfattande. Separata gain- och volymrattar med rejält drag ger ljudmöjligheter ända till härdsmälta. En riktigt smart blendratt gör att rent ljud kan mixas in för att få lite mer närvaro och strängljud. Det är väldigt användbart att ha sitt vanliga grundljud och sedan mixa in önskad mängd taggig dist. Distkaraktären på den här kanalen är som sagt mera åt metal-hållet. Jag tycker dock att det låter bättre med försiktigare dist och mer distmängd på blendratten.  Om för lite dist blandas in tycker jag att distljudet bara blir lite surr i bakgrunden. 
Mastervolymen sitter perfekt, lite för sig själv längst till höger. Det går inte att missa den när det är mörkt på scenen. En mute-funktion tystar alla utgångar utom stämapparatjacket när mastern dras ut.
Den kanske mest intressanta nyheten sitter på baksidan. En liten panel kan justera rörens bias, eller strömjustering om man så vill. Det bästa är att du själv kan välja om du vill bry dig om detta. Om du bara vill spela och inte är tekniskt intresserad så är det bara att köra på, förstärkaren justerar sig själv. Om du är mer intresserad och vill finjustera kan du ändra strömnivån i fem steg som i sin tur ger olika grad av trimning av slutsteget. Maxnivå ger lite kortare livslängd på rören men ger mer respons och mer drag i slutsteget, minsta nivån ger maximal livslängd och renare ljud.
Slutrören är tre par 6550-rör. Varje rör har en lysdiod som lyser grönt om allt är ok. Om den lyser orange börjar röret bli slitet och bör bytas ut. Om det lyser rött fungerar röret inte alls. Om ett rör inte fungerar tystnar det rörparet, däremot kommer förstärkaren att fortsätta fungera med de rörpar som fortfarande fungerar. Om ett rörpar strejkar försvinner alltså 100 watt och om två par lägger av så har man ändå en hundrawattstopp att spela vidare på. Ett strejkande rör kan bytas ut om man hittar ett med samma gradering. Skönt att slippa byta till en ny matchad sextett rör. Sex slutrör är en ganska dyr historia.
Den överskådliga engelska manualen förklarar allt om rör och bias på ett ovanligt klart och begripligt sätt. Manualen finns naturligtvis på fender.se om du är mer nyfiken.
På baksidan sitter också strömbrytare och stand by-omkopplare. Här finns också högtalarutgångar med tillhörande impedansomkopplare. Förstärkaren ger alltså full effekt i såväl 2 som 4 eller 8 ohm. En muteomkopplare för högtalarutgången gör det möjligt att spela in tyst via XLR-utgången. Denna har en nivåkontroll samt omkopplare för jordlyft och val av tappning före eller efter tonkkontroller. 
Avslutningsvis finns jack för stämapparat och fotomkopplare för kanalbyte samt preamp out och power amp in. De sistnämnda kan användas som effektloop i linenivå eller för att ansluta andra för- eller slutsteg.
Bassman 610. Den här lådan är en bra kompromiss mellan fyrtians framträdande mellanregister och åttatiornas kraft och botten. Karaktären är mycket snygg och ganska mullig, det kan behövas lite förstärkning i mellanregistret för att få genomträngande ljud. Trycket i den här lådan räcker mycket långt, för arenavolym skulle två likadana göra ett bra jobb. Tack vare hjulen i bakkant är lådan lätt att rulla trots sin storlek. Är man två går det utmärkt att lyfta lådan i de rejäla handtagen.
Den nya Bassman-serien har också åttatio- fyrtio- och enfemtonlådor. Jag bara undrar; var är fyrtolv- och tvåfemtonlådorna? Dessa klassiker hade passat perfekt i den här serien. Högtalarnas bredd räcker bra till en fyrtolva av klassiskt snitt. Det kanske kommer tolvor i serien så småningom.
Slutomdöme. Super Bassman bjuder på kraft och variation. Krutet är det vanliga från en trehundrawatts rörtopp, det vill säga räcker till i princip allt. De två kanalerna är helt olika och ovanligt smart konstruerade. Utan att ha hundra rattar kan man få vitt skilda ljudkaraktärer. Som vanligt med en rörtopp handlar det kanske mer om rockiga ljud än smattrande hi-techljud, men det går att få fram det mesta. Den helautomatiska biasjusteringen för rören verkar vara föredömligt enkel och smidig. Priset är högt, men högst motiverat. Det är ett välgjort bygge Fender har knåpat ihop, högsta betyg!
Fakta
• Rörförstärkare för bas 
• 300 watt i 2, 4 eller 8 ohm
• Två kanaler: vintage och overdrive
• Fotpedal för kanalbyte ingår
• Automatisk kontrollerbar rörbias
• Mått: 622 x 254 x 343 mm
• Vikt: 29,5 kg
• Pris: 24 475:-
FUZZ 4/12

Fler artiklar

     Prenumerera på nyhetsbrev från fuzz.se
    ANNONSER
    banner banner banner banner

    Countdown to Fuzz Guitar Show 2018
    FUZZ GUITAR SHOW 2018
    MAY 26-27, GOTHENBURG