Fingrar och plektrum

Av Jan Olof Strandberg

När jag började spela bas i början av 70-talet funderade jag ofta på om man skulle använda plektrum eller fingrarna. Instrumentet hette ju basgitarr. Basister som lirade med plektrum var bland andra Paul McCartney, Chris Squire, Greg Lake och Bill Wyman. Kontrabas-basister som gick över till elbas spelade med fingrarna och soundet blev förstås mjukare på grund av detta. James Jamerson, Monk Montgomery och Ron Carter var några av dem. En elbas var ju inte så otymplig och det var ett energiskt ljud samt möjligheten att använda mera volym utan rundgång.      

I exemplet är det meningen att du först spelar med fingrarna och sedan med plektrum.

Soundet skiljer sig ganska mycket åt. När du lirar med plektrum så kan det vara bra att öka lite på de låga frekvenserna på stärkaren eller minska på lite på diskanten. Plektrum kan ge ett mycket aggressivt och rått basljud som är kanon i tyngre musikstilar men kan också låta mjukt, beroende förstås på vem som lirar. I exemplet märker du också ”ghost”-noterna som ger ett extra sväng i det hela.

FUZZ 7/12