Frii - Vintage från Västerbotten
Av Mikael Jansson
Foto Jan Hofverberg
Bland de tidigaste elgitarrbyggarna i Sverige var bröderna Göran och Gösta Frii i Umeå. Friis Musik vid Järnvägstorget i Umeå, butiken som Göran Frii förestod från 1955 och fram till sin död, blev med tiden närmast ett museum; en butik där mycket litet förändrades sedan starten.
Kassaapparat med kvittoutskrift fanns inte, utan pengarna förvarades i ett plåtskrin och kvitto skrevs för hand i ett block. Dator, fax, mobil? Icke… Under de 52 år som Göran Frii drev butiken blev den allt mer ett levande museum över en svunnen musikepok.
För all del, Göran Frii tog också in och sålde moderna, nytillverkade instrument, men vad som kunde dölja sig längst in på lagret visste nog bara han själv. Från början sålde Friis Musik också radio och TV samt grammofonskivor.
Många är historierna om kunder som hos Friis Musik hittat sprillans nya reservdelar till antikverad utrustning, eller rent av ouppackade gitarrer som legat ett par decennier och kunde köpas till sitt gamla nypris, trots att samlarvärdet hade hunnit bli det mångdubbla. Nå, mycket är kanske skrönor, eller i alla fall historier som har förbättrats med åren.
Bröderna Frii har hur som helst en pionjärplats i svensk gitarrhistoria. Det är inte osannolikt att de var först i landet att i någorlunda omfattning bygga solida elgitarrer, möjligen i konkurrens med Tord Lundgrens ”Les Tord” från 1953 (se Fuzz nr. 5-02) och några år innan Hagström började bygga elgitarrer i Älvdalen.
Byggde elplankor 1953
Bröderna Frii kom från Jakobstad i Finland men flyttade till Umeå 1941. Bröderna började 1945 att tillsammans med fadern Axel, som hade varit gitarrbyggare även i Finland, göra stränginstrument. Redan under efterkrigsåren producerade bröderna Frii orkestergitarrer, och i början av 1950-talet började de att elektrifiera sina instrument och även bygga solida elgitarrer – enligt Göran Frii själv kan det ha varit 1952 eller 1953. Friis produktion var förvånansvärt stor, med tanke på att byggandet skedde hantverksmässigt. Antalet byggda gitarrer är gott och väl tresiffrigt, och omfattar framför allt akustiska gitarrer – kanske 500 gitarrer, trodde Göran Frii själv. Han byggde även många andra stränginstrument, till exempel fioler.
Göran Frii stod för huvuddelen av träarbetet medan den äldre brodern Gösta skötte det elektroniska. Mickar köptes från tillverkare som Berlinföretaget Fuma, av märket Ideal – ett märke som var ganska vanligt på 50-talet och som kan återfinnas också på bland annat gamla Bjärton-, Höfner- och norskbyggda Hagströmgitarrer.
Friis allra första elgitarrer såg tämligen primitiva ut, med en cutaway, en mikrofon och volym- och tonkontroller på plektrumskyddet. Men med tiden blev designen allt mer genomarbetad, och att döma av utseendet ofta inspirerad av italienska instrument.
Första svenska elbasen
Frii byggde också några få elbasar, troligen redan i slutet av 1950-talet, och det var tidigt för svenska förhållanden – Frii var sannolikt allra först i Sverige som elbasbyggare. Hagströms första elbas kom 1961 och några andra svenska elbastillverkare fanns inte förrän custombyggare som Göran Malmberg och Arne Arvidson dök upp på scenen på 1970-talet.
Kjell Mattisson i Little Gerhard & His G-Men sägs ha varit först i landet med elbas, då han i mitten av 1950-talet köpte en Höfner ”fiolbas”. Lille Gerhard själv hade för övrigt en Frii orkestergitarr. Den första elbas som skådades i Sverige var annars när Monk Montgomery (bror till gitarrlegenden Wes) hade med sig en Fender på Lionel Hamptons Skandinavienturné 1953. Det finns en pressbild där Monk glatt visar upp sitt instrument för jazzbasisten Simon Brehm.
Frii-basen har två enkelspolemikar, volym- respektive tonkontroll och en vipparmsväljare till mikarna. Stämskruvarna ser ut att vara av gitarrmodell, trästallet och stränghållaren är modifierade varianter av dem som används till orkestergitarrer. Men hals och kropp är välgjorda med vitt kantlistinläggning på kroppen.
Utmärkande för Friis instrument är inte minst träet. Göran Frii använde trä ur ett lager som hade fått torka och åldras i decennier. Det sägs att till de sista gitarrerna han byggde användes virke som han sågat upp redan på 1940-talet!
Få på marknaden
Förvånansvärt få Frii-gitarrer har dykt upp på marknaden, med tanke på att det ändå byggdes flera hundra. Men bröderna Frii verkade framför allt i sin närmaste omgivning, och några broschyrer eller liknande över instrumenten finns inte, så vitt man vet. Det finns säkert en del Frii-instrument speciellt i norra Sverige utan att innehavarna grunnat närmare över ursprunget.
Göran Frii byggde sin sista gitarr runt år 2000, då han var i 75-årsåldern. Han dog i augusti 2007, 82 år gammal. Med Göran Frii försvann inte bara en unik musikaffär utan också en sista länk till musikbranschen som den var förr.
Tack till Jan Hofverberg för bilder och för hjälp med texten.
Fler artiklar
Prenumerera på nyhetsbrev från fuzz.se