Fullbordan

Av Mattias Eklundh

Det är alltid lika kusligt och exalterande att fullborda något man jobbat med under eoner av tid. Med skräckblandad förtjusning har jag äntligen skruvat ihop min kommande soloplatta från start till mål. Normalt brukar jag klocka in runt dryga timmen i speltid men denna gång har idel vatten runnit under broarna och det blev inte mindre än 40 låtar. Dubbelplatta alltså. Ett härligt kommersiellt självmord i dessa dagar. Det kan dock inte hjälpas. Musiken måste ut ur mig. Ofta brukar man säga att säga att de första åttio procenten av något man skapar (från musik till att snickra altan) tar tjugo procent av tiden, medan de sista sega tjugo tar åttio procent av tiden. Denna gång har det istället varit ketchupprincipen och jag har totat ihop så mycket nytt material på sluttampen att jag känner mig lätt vimmelkantig. Rening.  

Det absolut lurigaste i hela processen för mig är mastringsbiten. En vidunderligt mixad platta kan i fel händer sluta i totalt haveri om det saknas lyhördhet för musiken, vad som behövs göras och kanske ännu viktigare, vad som inte behövs göras. Ibland får jag känslan att dyrt inköpta burkar och pluggar måste användas per automatik, ungefär som Monty Pythons Meningen med Livet och ”the machine that goes ping”. Tack och lov har jag luskat upp en fantastisk person i Thomas Plec Johansson som äger liberala öron och dessutom står ut med undertecknads alla turer fram och tillbaka. Det kan vara den vagaste känsla att något är för högt, att avståndet mellan låtar ligger unset fel, att någon irriterande frekvens sticker ut. Plec går glatt en runda till medan jag stökar omkring framför högtalarna och försöker avgöra om vi verkligen hittat essensen av låtarna. 

Nu står detta monstrum till alster klart och det är förlösande. Jag hoppas de av er som intresserade skall finna musiken lika spännande som jag gjort i skapandet av den. Freak Guitar – The Smorgasbord dyker upp någon gång innan årsskiftet. 

Vi skall kika vidare på en variant av förra numrets rytmik, denna gång utan någon fast tonalitet. Jag undviker terser och fokuserar på sekund, kvart och sext för att skapa en spänning i uttrycket. Taktarten femton sextondelar kan tyckas klurigt till en början men om du bara följer någon av de tre rytmerna kommer du snabbt in i det.

FUZZ 5/12