banner Skandinaviens ledande gitarrportal

Gibson Les Paul Standard & Studio 2012

Av Mats Claesson

Gibson putsar upp några detaljer på sin flaggskeppsmodell Les Paul och låter det lite enklare och billigare alternativet Les Paul Studio få ta del av några av uppdateringarna.
Att Gibsons Les Paul-modell är en av de mest kända och omtyckta elgitarrmodellerna som finns råder det knappast något tvivel om. Jag tror att de flesta som spelar elgitarr – om man inte äger en själv – någon gång åtminstone har känt, spelat och tittat på denna gitarr. Utseendet och hela den air av ”elgitarr” som en Les Paul avger är nog för att registrera (och uppskatta) hur gitarren är designad och vad den består av, med andra ord; receptet för en Gibson Les Paul.
Les Paul Standard 2012. Så, vad har vi då här i den nya 2012-serien? Ja, förutom grundreceptet med mahogny i kropp och hals, en topp av lönn och greppbräda i rosewood, två humbuckers, trevägs toggleswitch och tune-o-matic stall, kan vi konstatera – utseendemässigt inga omvälvande förändringar – inga alls. Men vi har de subtila detaljer som döljer sig i det spel- och hörbara.
Standard 2012 har en hals med den tunnare 60-talsprofilen (50-talsprofilen är ju något tjockare) samt greppbräda med compound radius; 10” vid sadeln och ökande till 16” vid slutet av brädan. 
Kroppen har en så kallad New ”Modern” Weight Relief, där man frångått att karva stora ljudkammare som i stort sett endast lämnade trä kvar runt och under mikrofonerna, och istället använt sig av trekantsformade hål placerade utmed kanterna av kroppen. Detta för att spara så mycket trä runt mikarna som möjligt. Resultatet är reducerad vikt och optimalt med trä runt mikarna för ljudets skull.
Lönntoppen är av graden AAA, förutom på de modeller med solida färger (se faktaruta).
Mikrofonerna är två ypperligt välljudande Burstbucker Pro (faktiskt en av mina favorithumbuckers). 
Dessa kan man med hjälp av alla de fyra volym- och tonkontrollerna coilsplitta på olika sätt. Lyfter man upp någon, eller båda, volymrattarna splittas humbuckermikarna och man får ett enspoligt, brumfritt ljud. 
När man lyfter halsmikens tonkontroll fasvänder man miken vilket genererar ett ”egglägesljud” både vid full- eller splittad humbucker. Sätter man halsmiken i splittläge kan man alltså välja vilken av spolarna (tonkontroll upp för den yttre spolen – ner för den inre) som skall aktiveras. 
Slutligen har vi stallmikens tonkontroll, vilken fungerar som en by pass-switch. Drar man upp denna går full signal direkt till outputjacket, förbi volym- och tonkontrollen. Detta innebär att du kan kompa (med stallmiken) vid en lågt ställd, via volymkontrollen, nivå – och dra upp tonkontrollen och få full ”blast”. Som en komp/soloswitch ungefär. Här finns alltså riktigt många tonala möjligheter att labba med.
Sedan 2008 har LP Standard Grover låsbar mekanik. Man kan ju fundera över vilken nytta man har av låsbara stämskruvar på en Les Paul? Men enbart handhavandet vid strängbyte blir genast lättare, bara att sticka igenom strängen, låsa den och stämma. Här kommer också det faktum att slarvigt monterade strängar på konventionella stämskruvar kan resultera i att gitarren kan stämma om sig och vara svårtstämd i övrigt. Strängar man upp en LP på korrekt sätt är detta vanligtvis inga problem, men i en livesituation där ett snabbt strängbyte behöver göras är de låsbara stämskruvarna riktigt bra.
Spelkänsla och ljud. Som man förväntar sig av Gibson är gitarren fint justerad och därmed bekväm och lättspelad från start. För min del behövde jag inte fundera någonting på att själv justera gitarren på något vis – go’ att lira på direkt. Burstbuckermikarna låter saftigt med ett skönt muller i basfrekvenserna och en klar och fint definierad diskant. Mycket av gitarrens akustiska, träiga ton förmedlas även vid hårt distade inställningar. 
De ”nya” splittade lägena är också riktigt sköna, kanske inte så ”singlesprilliga” som vi är vana vid från gitarrer där det sitter ”riktiga” singlecoil-mikar, men ganska nära ändå. Vi får fetare och även brumfria tongångar, ungefär som de ibland lite kluckiga humbuckerljud man får vid rena inställningar fast mer genomträngande. En stöddig LP med singlecoil är ju inte varje dag man spelar på, eller hur?
Slutomdöme. Les Paul Standard 2012 har en del fina nyheter som verkligen träffar där de skall. Compound radius, splitbara mikar, stand by-funktion och viktreducerad kropp är inte att förakta. Den här gitarren bjuder på en bred tonal variation och gör Les Paul-konceptet ännu mer mångsidigt, utan att tumma på utseendet.
Les Paul Studio 2012. Vi skall här också ta en titt på den lite enklare och billigare modellen Studio men som rent spelmässigt faktiskt inte skiljer sig nämnbart från den mer påkostade Standard.
Vi har mahogny i hals och kropp, med New Modern Weight Relief och en lönntopp som sig bör. Halsen har den tunnare 60-tals- profilen, med en greppbräda av granadillo. Gitarren saknar bindings runt kropp och hals och loggan på huvudet är i guld. Det här är kosmetiska detaljer och inget som påverkar ljud eller spelkänsla.
Mikrofonerna är två 490R- och 498T-humbuckers och de är splitbara via de två volymkontrollerna.
Spelkänsla och ljud. Studio har precis den jordnära, direkta och sköna spelkänsla man kan förvänta sig av en Les Paul.
Mikrofonerna förmedlar ett starkt, potent ljud som lämpar sig bra för både rena och distade inställningar. Möjligheten att splitta mikrofonerna och göra dem till brumfria singlecoilmikar finns även på denna nya Studiomodell och ökar på en redan mångsidig gitarrs tonala kvaliteter.
Visserligen kan Studio till utseendet te sig lite ”naken” i sin avsaknad av lullull bestående av kantlister runt kropp och hals, men är man inte så noga med just dessa detaljer är denna gitarr väl så god som någon ”vuxen” Les Paulmodell – och det till ett betydligt billigare pris.
Slutomdöme. Vill man ha en Gibson Les Paul som har de mer påkostade modellernas alla spelmässiga attribut, men till ett betydligt reducerat pris, är Studio en modell att kolla in. Här saknas i och för sig detaljer som kantlister runt kropp och hals, samt guldlogga, istället för pärlemor – men Studio är i sig en absolut fullvärdig medlem i Les Paulfamiljen – nu även med splitbara mikar!
 
Fakta
Gibson Les Paul Standard 2012 
Sexsträngad elgitarr
Kropp av mahogny med New Modern Weight Relief
Karvad grade AAA lönn (endast i transparanta färger)
Hals av mahogny
Geppbräda av rosewood –compound radius 10”-16”
22 medium band
Mensur: 24.75”
Mikrofoner: 2 st. splitbara Burstbucker
Färger: Heritage Cherry Sunburst, Light Burst, Honey Burst, Tea Burst, Desert Burst, Fireball, Translucent Amber, Translucent Black, Ebony, Gold Top och Blue Mist
Finns som vänsterhänt modell
Pris: I transparant färg; 18 599:-. I solid färg (Ebony, Gold Top och Blue Mist); 17 999:-
 
Gibson Les Paul STudio 2012 
Sexsträngad elgitarr
Kropp av mahogny
Topp av lönn
Hals av mahogny
Geppbräda av grandillo
22 medium band
Mensur: 24.75”
Mikrofoner: 2 st. splitbara 490R och 498T
Färger: Vintage Sunburst, Fireburst, Wine Red, Ebony, Pelham Blue, Inverness Green, Radiant Red, Silver Pearl och Alpine White
Finns som vänsterhänt modell
Pris: LP Studio i Ebony: 9 299:-. I övriga färger: 9 999:-
FUZZ 6/12

Fler artiklar

     Prenumerera på nyhetsbrev från fuzz.se
    ANNONSER
    banner