Skandinaviens ledande gitarrportal

Great Guitars

Av Peter Almqvist
I slutet av sjuttiotalet turnerade en gitarrtrio bestående av gitarristerna Barney Kessel, Herb Ellis och Charlie Byrd. Idag är de alla tre borta men jag har ett skönt minne från deras konsert i Göteborg då de spelade på jazzklubben Nefertiti. 
Barney Kessel hade jag träffat ett par år tidigare då han höll sitt gitarrseminarium ”The effective guitarist” i Göteborg så efter konserten gick jag in i logen och hejade. Barney var oerhört hjärtlig och presenterade mig för herrar Ellis och Byrd. Efter att ha pratat en stund bestämde jag mig för att fråga Barney vad han hade för sig dagen därpå. Det visade sig att han var ledig och jag bjöd därför in honom på lunch. Vid den här tiden bodde jag i en gammal rivningslägenhet i stadsdelen Haga, dass på gården och sparsamt med värme från kakelugnar som gick för högtryck. Det var i slutet av november och det första snöslasket hade just lagt sig när jag gick för att hämta Barney på jazzhotellet Wasa. Lite pirrigt var det och jag hoppades att han inte skulle behöva gå på toa inom de närmsta timmarna. Jag visste att Barney var svag för italiensk mat så jag hade kokat min bästa pasta och köpt en flaska Ruffino. Stereon hade jag laddat med jazzgitarrister som jag trodde Barney skulle tycka var intressanta. Jag hann knappt sätta på så bad han mig stänga av, ”I’ve heard that kind of playing before, it’s nothing new”. Jag blev lite putt men insåg snabbt att här satt jag med en av gitarristerna som var med och definierade jazzgitarrhistorien. Kan du inte spela något med dig själv så ska jag ge lite feedback sade han när grammofonen tystnat. Lätt skärrad kom jag på att jag och Ulf Wakenius just spelat in ett par spår med vad som senare skulle bli Guitars Unlimited fast på den tiden kallade vi oss för Four Hands Are Better Than Two. Nåväl fram med kassetten som spelats in i studio Tal och Ton på Kungsgatan.  Barney lyssnade uppmärksamt medan jag bet på naglarna. 
När bandet var slut var jag beredd på en rejäl spolning men då säger han; ”Start touring the world”. 
Lyckan var fullständig och när Barney frågade efter toaletten plockade jag med ett glatt leende fram dassnyckeln och toarullen, pekade ut på den nu kolsvarta snöslaskiga gården och förklarade hur han skulle gå tillväga. Barney återvände glad i hågen utan att höja ett ögonbryn och vi kunde avnjuta kaffet och avecen innan det var dags att gå tillbaka till hotellet.
Det som grämer mig var att jag inte tänkte på att plocka fram kameran och föreviga besöket av legendaren i Haga men den inre bilden finns där för alltid. 
Månadens exempel kommer från en ett chorus i Barneys låt kallad Basie´s Blues där han citerar Count Basies berömda komposition Splanky. Storband reducerat till gitarr och mycket effektivt om man vill höja temperaturen i en blues att par grader.
FUZZ 8/12



Riff.pdf

Video






 
 

 

 Prenumerera på nyhetsbrev från fuzz.se
ANNONSER
banner