banner Skandinaviens ledande gitarrportal

Gretsch G5420T & G5440LS Electromatic Hollow Body

Av Mats Claesson

Gretsch introducerar en lågprisserie, Electromatic Collection, och FUZZ testar modellen G5420T. Det handlar om mycket gitarr för pengarna.
Gretsch är ju ett av de där riktigt självklara namnen som dyker upp när man funderar på ”hollowbody”-gitarrer att användas inom pop, rock och jazz. Som brukligt är kostar dessa gitarrer ofta ansenliga summor pengar, och det slutgiltiga valet hamnar i de flesta fall på något märke i ett lägre prissegment.
Gretsch G5420T. Det går däremot inte att komma runt det faktum att de där mikrofonerna, Filtertron, som sitter på Gretschgitarrer låter på ett väldigt speciellt sätt och det soundet vill man verkligen åt.
Nu går det dock att skaffa sig en Gretsch för under 10 000:-, om man väljer en koreatillverkad Electromaticmodell. 
Innan jag plockade upp gitarren ur sin kartong med vetskap om att detta är en gitarr tillverkad i Korea hade jag mina dubier, som snabbt byttes ut i ett omedelbart gillande.
Det finns egentligen bara två detaljer som visuellt avslöjar att det handlar om en gitarr i lågprissegmentet; sadeln och kantlisterna. Sadeln är lite kantig och inte så ”mjukt” arbetad som man ser på mer kostsamma gitarrer. Kantlisterna är i egentlig mening inget att orda om – dessa är adekvat monterade och utan anmärkning som sådana – men saknar det ”djup” i detaljarbetet som man, återigen, ser på dyrare instrument. 
Konstruktion. Kroppen består av lönn i femlagers laminat. Halsen är även den tillverkad av lönn med en greppbräda av rosewood. Banden är 22 stycken till antalet och av storleken medium-jumbo, fint monterade och putsade. Mekaniken är öppen, vintage style. Stallet är ett Adjusto-Matic monterat på en bas av rosewood och stränghållare/svaj ett licenserat Bigsby B60 Vibrato. Mikrofonerna är två stycken ”Black Top” Filtertron. Kontroller är en trevägsswitch, en mastervolymkontroll, två volymkontroller för vardera mikrofonen samt en tonkontroll.
Spelkänsla och ljud. Gitarren har en skönt ”elgitarrig” set up, med låg stränghöjd och fin respons. Det akustiska ljudet är inte översvallande i kvalitet eller ljudstyrka, men det är ju inte tanken heller. Det lite kärva, träiga soundet blir alldeles oemotståndligt fräckt när man pluggar in gitarren. Filtertronmikarna har inte någon speciellt stark output, detta märks på hur förstärkaren reagerar; den svarar med mindre gain/dist än om man jämför med en gitarr med humbuckers och samma inställningar i övrigt. Men det är just precis detta som är så tilltalande.
Med rent ljud manas en fet men lugnt mättad ton fram. Här tillåts ett brett register skimra i alla dess färger, det är samtidigt honkigt träigt som djupt klingade, med ett fint diskantströssel ovanpå. 
Med halv- till heldistade inställningar visar denna Gretschgitarr exakt vad den är skapad att göra. Ljudet är bärande med en duktig portion trä i botten och ett metalliskt skimmer i diskanten som gör exakt samma ”jobb” som en mer rock-orienterad gitarr gör – men på ett annat sätt. Det handlar inte om att distorsion lyfter ljudet, utan att strängarna själva förmedlar det man spelar, med en härlig sustain och det där omisskännliga trä/plåt-ljudet.
I detta läge upptäckte jag en liten skillnad i balans mellan de grövre och tunnare strängarna. Diskantsträngarna lät en aning mindre, balansmässigt, men jag avhjälpte detta genom att skruva upp vardera skruven (polpiece) på mikrofonerna för E-, H-, och G-strängarna. Med denna lilla justering blev det ett helt annat ljud i skällan. En sak som jag också upptäckte var att gitarren var väldigt okänslig för rundgång och istället svarade den med en härlig musikalisk sustain.
Bigsbysvajet fungerar bra med sin ganska korta utväxling, och passar fint till twangigt svajande. Stallet är inte fixerat på gitarren och har en tendens att röra sig, både upp och ned samt i sidled när man hanterar gitarren en smula ”hårdhänt”. Kanske skall man fundera på att på något inte alltför drastiskt sätt fixera stallet – möjligtvis med hjälp av två små bitar dubbelhäftande tejp undertill?
Slutomdöme. För att live-testa denna Gretsch Electromatic tog jag med mig den på ett gig. Jag hade tänkt prova den på ett par låtar, men det slutade med att jag körde hela giget på denna gitarr – så skön var den att spela på och så fantastiskt tufft lät den!
Med sitt karaktäristiska ljud passar hur bra som helst till de flesta musikstilar och manar dessutom på habegäret, men med det förhållandevist låga priset den har så är den drömmen inte långt borta för att kunna bli sann.
Fakta
Gretsch G5420T
• Sexsträngad halvakustisk elgitarr
• Kropp av lönn
• Hals av lönn
• Greppbräda av rosewood
• 22 stycken medium-jumbo band
• Mekanik: Vintage style open back
• Mensur: 24.5”
• Mikrofoner: 2 stycken ”Black Top” Filtertron
• Stall: Adjusto-Matic och Bigsby B60 Vibrato
• Pris: 8 000:-
 
Gretsch har länge haft basar på programmet, men mestadels kortskaliga instrument med drygt 30 tums skallängd. Denna nyhet har full 34-tums mensur i likhet med Fender och de flesta andra basar på marknaden.
Gretsch G5440LS. Det är ju fullständigt självklart att vi basister också skall ha tillgång till de läckra orangefärgade halvakustiska Gretsch-burkarna. Jag tycker att detta är den snyggaste bas jag någonsin testat, inte låter den fel heller.
Första intrycket är en väl rundad halsprofil som är relativt tunn och smidig. Strängbredden är ungefär som en Precisionbas vid sadeln och aningen smalare än Fender vid stallet, tämligen normalt alltså. Med tillverkning i Korea slipper vi de amerikanska priserna som skulle ha blivit ouppnåeliga för de flesta. 
Det akustiska ljudet är relativt klent och kanske inte mycket att hurra för, men vänta tills du spelar i förstärkare, då händer det grejer. Med båda mikrofonerna låter det mycket fullfrekvent och stort med mycket botten. Det finns en akustisk luftighet i ljudet, men fortfarande med bra tryck. Det känns som om Gretsch hittat en bra balans mellan det komprimerat kärnfulla elbasljudet och de luftigt stora akustiska kvaliteterna. 
Med fingerspel går det att variera tonen väldigt mycket med allt från nästan Pastorius-aktig ton med smällande kraftiga anslag nära stallet till mycket runda och stora ljud vid spel nära halsen. Med endast stallmiken kommer tidigare nämnda bashjälte ännu mera på tal och det låter verkligen tight och kärnfullt med enorm dynamik så starka anslag går verkligen fram. Halsmiken ensam låter mycket runt och mulligt men inte utan skärpa.
Även om det inte är det självklara användningsområdet går det utmärkt med slapspel på den här basen. Perkussiva anslag går fram bra även om det inte är någon hi-techkaraktär på ljudet. Plektrumspel är en hit och det finns utmärkt attack i anslaget som går fram bra genom en tät ljudmatta.
Mikarna har medelhög output och justerbara polskruvar. Det är väldigt bra att varje sträng går att justera separat, den här basen är nämligen väldigt känslig för vilken mikhöjd man ställer in. Jag tyckte att det funkade bäst att ha mikrofonpolerna så nära strängarna det går utan att strängen smäller i miken vid kraftiga anslag. 
Ratten på det nedre hornet är en mastervolym enligt gammal Gretsch-tradition. Det kan vara smidigt att sköta den totala volymen med en ratt, men det hade kanske räckt med volym och balans istället för tre volymer. Tonkontrollen skär diskanten tämligen brutalt så lite vridning gör stor skillnad. 
Alla instrument med resonanslåda är i någon mån känsliga för rundgång, men jag hade inga problem med Electromatic. Det kunde bli lite resonans på D-stängens A-ton vid hög volym, men det var inga problem att få bort genom att vända sig åt rätt håll.
Nu kommer vi till den förmodligen största nackdelen med den här skönheten; Den är väldigt framtung. Om du vet att en Gibson Thunderbird är för framtung för dig så är Gretsch minst lika framtung. Själv har jag inget problem med framtunga instrument så länge jag inte släpper dem, men du vet nog själv vad du tycker i frågan. Eftersom stallet sitter långt in på kroppen kommer också halsen att kännas väldigt lång så det blir till att sträcka på armen lite vid spel på de första banden. 
Stallet ligger bara löst på kroppen så vid kraftigt spel kan det flytta sig en aning i sidled. Jag upplevde inte detta som ett problem, men stallet går ju att fixera om så skulle behövas.
Basen levereras i en kartong och fodral ingår ej. Det kan bli lite svårt att hitta passande fodral till en så här pass udda form, men en gig-bag eller specialtillverkad case går ju alltid att lösa.
Slutomdöme. Förutom utseendet är den här basens styrka det personliga och mångsidiga ljudet. Electromatic låter betydligt mer kärnfullt och tight än man kan tro när det gäller en jazzburk, så det finns egentligen inget sammanhang där ljudet inte fungerar. Man måste alltså inte lira rockabilly eller jazz på en sådan här låda. Gretsch kan vara lika hemma i metal, fusion, folkmusik eller vad som helst egentligen. Om du ogillar framtunga basar är Electromatic inget för dig. Släpper man halsen så dyker den direkt! Jag tycker dock inte att detta är något problem så den här basen har mycket hög vill-ha-faktor.
Fakta
Gretsch G5440LS
• Halvakustisk fyrsträngad basgitarr
• Akustisk kropp i laminerad lönn med f-hål
• Lönnhals 
• Greppbräda av rosewood
• Mensur: 34”
• Mikrofoner: 2 stycken ”Black Top” Filtertron
• Kontroller: Mikomkopplare och rattar för mastervolym, 2 mikvolymer och 1 ton
• Halsmått: 20,5 x 44 mm vid sadeln
• Strängbredd: 11 - 18,5 mm (sadel-stall)
• Vikt: 3,7 kg
• Pris: 11 125:-
• Etui ingår ej
FUZZ 8/12

Fler artiklar

     Prenumerera på nyhetsbrev från fuzz.se
    ANNONSER
    banner banner