Line 6 POD HD500
| Line 6 släpper en serie nya digitala modellerare med beteckning POD HD. Ny modelleringsteknik som skall ge oss mer detaljerade och dynamiska gitarrljud och massor av effekter.
Under ett antal år har Line 6 jobbat fram ett nytt koncept som baserar sig på tanken att helheten är större än summan av delarna. De tre delarna är en POD HD som central styrenhet som också modellerar förstärkare och effekter, en James Tyler Variax som modellerar gitarrtyper och stämningar samt en flexibel DT förstärkare designad av Bogner. Var del klarar sig eminent på egen hand men styrkan finns i att koppla ihop dem. Vi skall i detta test se närmare på den centrala delen som är en POD HD500. Namnet POD förpliktigar på flera sätt. Först var det synonymt med en röd bönformad produkt som senare även hamnade på golvet i pedalform. Denna formfaktor har varit en väldigt efterfrågad produkttyp och Line 6 väljer sålunda att presentera sin nya teknologi i form av tre olika pedalbord; HD300, HD400 och HD500. Det är samma förstärkarmodeller i samtliga enheter. Det som skiljer är storlek på enheten, antal knappar, antal effekter och hur man kan konfigurera dessa effekter. Eftersom vi vill testa alla effekter valde vi HD500 som har allt som en POD idag kan erbjuda. Line 6 har uppenbarligen designat HD500 för en mängd olika situationer. På ovansidan finns switchar som låter dig välja ljud och stänga av effekter samt en programmerbar pedal för volym, wah-wah och annat. Det finns rattar för förstärkarmodellernas kontroller så att man snabbt kan nå det man vill för snabba justeringar i stridens hetta. Funktioner man vill ha i en livesituation för att det skall flyta på och att man skall kunna fokusera på att spela. För detta bruk finns ett antal kopplingsmöjligheter på baksidan. Där finns även en ingång för ytterligare en expressionpedal för de situationer där den som sitter på HD500 inte räcker till, ingång för gitarr och obalanserade stereoutgångar. Skulle man vilja använda andra pedaler i sin rigg finns det en stereoloop. Det är fler och fler gitarrister som spelar med en FRFR-lösning. FRFR står för Full Range Flat Response och då använder man sig oftast av aktiva PA-lådor. Då vill man gärna använda balanserade XLR-kablar och därför finns det två XLR-utgångar för att hantera detta scenario. När jag testade genom ett par aktiva lådor som hade både tele och XLR lät det definitivt bättre med XLR-koppling. XLR-kontakterna är också de man med fördel använder i studio om man skall spela in direkt i mixern/ljudkortet. Vill man spela till bakgrunder kan man koppla in en iPod eller liknande i en Aux-ingång. Det gör man kanske ofta när man övar och för detta ändamål finns en lättdriven hörlursutgång. POD HD500 är även utrustad med MIDI In och Out så att den kan styra annan MIDI-kontrollerbar utrustning som loop switchers och dylikt. Vid en närmare titt inser jag att man kan bli hyfsat avancerad med HD500 som styrmedel. Vad är HD? HD står för High Definition och är resultatet av ett mångårigt utvecklingsarbete där Line 6 har reviderat sin teknikplattform totalt från grunden. De har konstaterat att det är bättre att ha ett mindre antal riktigt bra förstärkarmodeller än många mediokra. I detta fall har Line 6 med 16 olika modeller baserade på Fender ’63 Twin Reverb, Hiwatt 100 Custom, Supro S6616, Gibson EH-185, Fender ’59 Bassman, Fender Deluxe Reverb, Divided by 13 9/15, Dr. Z Route 66, Vox AC-15, Vox AC-30, Marshall JT-45, Park 75, Marshall JCM-800, Bogner Uberschall, Mesa/Boogie Dual Rectifier och Engl Fireball 100. Dessa är analyserade på ett nytt sätt och representeras av nya algoritmer som körs med en kraftfullare processor är POD någonsin haft. Digital dynamik Det som de flesta modellerare fått kritik för är att dynamiken är otillräcklig. Ljuden har helt enkelt inte svarat mot anslag på det sätt vi är vana vid från en bra rörförstärkare. Många av oss tycker också att det händer för lite eller fel saker när vi rattar på gitarrens volymkontroll. Med POD HD500 når Line 6 långt närmare målet att reagera som en gitarrförstärkare än tidigare. Det händer mer när man tar i med plektrumet både när det gäller klang och volym. Jag började testet med att gå igenom alla presets och generellt sett visar här HD500 extremt mycket effektkapacitet men relativt lite förstärkardynamik. Det finns dock ett antal preset som bara visar förstärkarmodellen på ett föredömligt naket vis. Trots detta hittade jag inte ett enda preset som jag kände att jag vill använda. Snabbt vidare till redigeringen för att skapa egna ljud. Det tog någon minut innan jag förstod vad de olika kontrollerna gjorde. Det är inte helt intuitivt men när jag väl förstod det hela så var det inga problem. Det gäller att veta när man skall trycka, dubbeltrycka eller trycka och hålla nere vissa knappar. Användargränssnittet är bra och att det är snabbjobbat. Som allt annat nytt tar det lite tid men här fungerar det avsevärt snabbare än många andra liknande produkter. Vad gäller Line 6 så är detta arbetssätt det enklaste de hittills visat. Efter en timma satt det i ryggmärgen och bruksanvisningen förblev stängd. Ju äldre jag blir desto mer uppskattar jag att kunna forma ljudet med anslaget och för mig blir detta allt viktigare ju renare ljudet är. Det är också här Line 6 menar att de gjort stora framsteg. Efter ett par timmars speltid så är jag benägen att hålla med dem. Detta är långt bättre än tidigare POD:ar. Det fungerar bättre både med singlecoil- och humbuckermikrofoner. Ljuden har mer definition och reagerar dynamiskt. Jag startade med att ta fram en Fender Twin Reverb genom en SM57 och lägga på lite diskret reverb. Så här bra rent ljud har jag aldrig hört ur en POD förut. Det är lika roligt att spela med plektrum som med fingrarna. Här gäller alla stilar som fungerar med en ”riktig” Twin - som funk, jazz, pop, country och så vidare. Tyvärr har de bara modellerat en Twin utan Brightswitch så det där riktigt sprilliga twanget hade jag svårt att få fram. Vill man ha ett dynamiskt Fenderljud där lite drag i plektrumet ger en lätt overdrive så är Deluxe Reverb ett bra val. Lite varmare och mjukare än Twin och med en skön övergång till OD när man kranar på. Det är inte minst i den dynamiska övergången mellan rent och dist som framstegen i HD-tekniken märks. Jag brukar inte tycka att modeller av AC30 är speciellt roliga att spela på men här är det helt OK och när jag tar i får den ett skönt spräck. Det närmaste en Plexi jag kom var med Park 75 vilket inte är underligt då Marshall byggde Parkförstärkarna under samma period. En mycket skojig förstärkarmodell är Dr. Z Route 66. Den svarar ypperligt på dynamik och ljudet fullkomligt studsar ut ur högtalaren. Marshall JCM-800 är ju en arbetshäst när det gäller rockljud och det gäller även här med ett extra plus att Line 6 valt ett riktigt bra exemplar att modellera. Den kompletteras väl av Bogner-modellen som ger ett gott tuggmotstånd när jag riffade loss både i pop- och rocklåtar. När det gäller de distade ljuden i HD500 är jag lite förvånad över hur stor förändring jag märker. Modellerna baserade på Fireball och Rectifier är avsevärt mer autentiska än föregångsmodellerna men också mer svårspelade. De kräver helt enkelt en större spelkunnighet och kontroll över ditt instrument för att få ut det mesta av dem. De äldre modellerna var mycket mer förlåtande. Personligen tycker jag att det hade varit roligare med några fler tunga förstärkare då jag tycker att AC15 är lite överflödig och att Supron och Gibson inte passar mina ljudideal alls. Å andra sidan vet jag att gitarrister som spelar mycket rootsrock tycker att äntligen finns det ljud som passar dem som aldrig funnits i en POD förut. Här måste jag också kommentera högtalarsimuleringen eftersom väldigt många köpare kommer att använda HD500 till just inspelning eller spel med hörlurar. Till min stora glädje kan jag konstatera att Line 6 lagt ner mycket energi på detta område och lyckats över förväntan. Framförallt hur de lyckas återskapa känslan från slutstegsdynamiken vilket ger en mer äkta spelupplevelse. Fest för effektälskare I POD500 återfinns samtliga effekter som finns i Line 6 M13 pedal. Detta innebär över 100 stycken modeller som på olika sätt förändrar/förskönar/förfular ljudet på din gitarr. Givetvis finns inte plats att beskriva alla effekter men i breda ordalag kan jag säga att gillar man effekter som låter vintage så blir man inte besviken här. Förväntar man sig effekter som låter mer öppna och rena som till exempel Boss så är man kanske fel ute. Bland de effekter jag fastnade för mest vill jag gärna nämna Boost Comp som är löst baserad på en MXR fast med fler väldigt användbara parametrar. Man kan förutom boost ställa in kompressionsgrad, bass och treble. Denna använde jag oftast istället för kompressor eftersom jag inte tyckte om de ”vanliga” kompressormodellerna alls. I valet av distar så var det övervägande Tube Screamer och Chandler Tuber Driver som jag använde. Detta betyder inte att de andra var dåliga utan att jag även i verkliga livet lutar åt dessa klanger. Fuzzarna lät överlag bra. Däremot svarade de inte lika bra på variationer i gitarrvolymen som de analoga förebilderna vilket för många är en stor charm med fuzz. Modulationseffekterna är många och här var det utan tvekan Dimension D och Tri Chorus som fick se mest action. Tillsammans gav de en orgie i rena svävande klanger från 80-talet som funnits i mitt hjärta sedan det först begav sig och som börjar bli mer populära igen. Tremolo har de också lyckats bra med och Leslie passerar klart gränsen för godkänt. Pitchmodellerna kan man ha kul med och tracking fungerar bra för den här prisklassen. Till min besvikelse saknas det en pitch detune i arsenalen. Vill man ha en stereofiering av ljudet utan att använda en modulation som i vissa fall kan störa ljudbilden är detune bra att ha. Vill man komma åt ljud som liknar de rena som sedan 80-talet producerats av till exempel Mike Landau och Michael Thompson så är pitch detune så gott som ett måste. När det gäller equalizer är jag tveksam. De låter helt OK men här måste designern fullständigt ha tappat kontakten med verkligheten. I modellen Studio EQ anges gain i procent och inte i dB vilket är det som gäller för de flesta som någonsin jobbat med en riktig eq. I modellen Parametric EQ är det ännu värre. Där anges till och med frekvensen i ett procentvärde. Jag vet att man skall programmera efter örat och inte efter ögat, men är man van att jobba med eq och vet vilka frekvensen man vill åt så är detta onödigt krångligt. Det finns enastående många varianter av delay och hittar man inte något som passar här, då tvivlar jag på att det finns att uppbringa någonstans. Här finns allt från gamla fluttrande och svajande bandekon via analoga bucket brigade till klara digitala delayer och då inte minst min favorit ducking delay som emulerar ett TC Electronic 2290. Reverben är även de väldigt bra och ger gitarrljudet just det utrymme som krävs i ett musikaliskt sammanhang. Generellt är jag inte speciellt förtjust i digitala simuleringar av fjäderreverb men jag blev såld på detta. För att efterapa verkligheten ligger detta placerat före förstärkaren i de flesta preset, men jag tycker ändå att det låter bättre när det ligger efter, så det är ett tips att flytta detta bakåt i kedjan. Flexibel signalkedja Det har sedan länge varit ett studiotrick att spela på och spela in två gitarrförstärkare samtidigt. Den flexibla signalhanteringen i HD500 tillåter just detta och lite till. Här ges man möjlighet att själv koppla upp förstärkare och effekter nästan som man vill. Det finns totalt två förstärkare och åtta effektblock att leka med. Man kan lägga en effekt före eller efter förstärkaren. Om man vill ha två förstärkare går det att lägga dessa parallellt och sedan bestämma om en effekt skall gälla en eller båda förstärkarna. Jag provade att kombinera en Park 75 och en Dr. Z Route 66 med ett mycket lyckat resultat. De olika klangerna kompletterade varandra bra och mina rockkomp lät fetare än en burk ister. Dock behövdes lite extra tryck i Route 66 för att kunna spela balanserat med Park 75. Då la jag en Boost Comp endast före Route 66 och gav den lite extra gas vilket gav precis den balans som jag behövde. Det blev lite konkurrens i det lägre mellanregistret så då använde jag en eq endast efter Park 75 för att ta bort lite där det var kritiskt och med en gång hade jag en klarare ljudbild. Datorkoppling På POD HD500 finns en USB-kontakt och i lådan följer det med en sladd som man med fördel kopplar till sin Mac eller PC. USB-kopplingen kan användas till två saker. Det ena är för att använda HD500 som ett ljudkort. Via programmet Line 6 Monkey installerar man drivrutiner som gör att man kan spela in digitalt rätt in i ett sequencerprogram. Det var inga som helst problem för Cubase att hitta HD500. Vill man spela in akustisk gitarr finns det en mikrofoningång på baksidan med XLR-kontakt. Man kan också använda USB till att redigera HD500 med en gratis programvara. Min relation till effekter i pedalform har alltid varit dualistiskt. Det är ju oerhört praktiskt att ha ljuddel, switching och pedal i en produkt men eftersom jag älskar att tweaka mina ljud så är det mindre ergonomiskt lämpligt att behöva böja sig ner hela tiden. Att ha en HD500 kopplad till editorn ger mig en kompakt och praktisk pedal samtidigt som jag lätt kan redigera ljuden sittande eller stående beroende på hur jag har placerat datorn. Har man en iPad som remote screen till sin dator blir det ju ännu enklare. För att jag skall redigera från dator krävs att det är en lättfattlig programvara och det är just vad detta är. Andra företag skulle kolla in det här och sno lite idéer. Slutomdöme Introduktionen av POD HD500 har föregåtts av en enorm diskussion på Internets alla gitarrforum och förväntningarna var enorma och då är det ju stor risk att verkligheten inte svarar upp mot förväntningarna. När jag först kopplade in HD500 i studion blev jag först besviken men det berodde på att det inte fanns ett enda preset som passade mig. När jag väl hade satt ihop ett eget preset med bara förstärkare och lite reverb så insåg jag att HD500 verkligen var ett stort steg framåt. Inte bara för Line 6 utan för modelleringsteknik i stort. Detta är en produkt som för en ytterst rimlig kostnad ger gitarrister ett välljudande, flexibelt och lättanvänt verktyg för att spela live och i studion. Ju mer jag jobbade med den, dess bättre lät mitt spel och klangerna jag fick fram inspirerade mig att spela mer. Rekommenderas! Fakta Line 6 POD HD500 • Digital förstärkar- och effektsimulering • Förstärkarmodeller: 16 st. • Pedal- och studioeffektmodeller: 100+ st. • Antal programplatser: 64 i HD500 och obegränsat antal i editor • Anslutningar: Pedal 2 in, Guitar in, CD/Aux In, obalanserade tele stereo ut, XLR ut, hörlursuttag, XLR Mic Input, stereo effektloop, Variax in, USB 2.0, S/PDIF Out, MIDI In, MIDI Out www.luthman.se FUZZ 1/11 |  |
Fler artiklar
Prenumerera på nyhetsbrev från fuzz.se
ANNONSER
