Loef Sylva
| Den finske framstående gitarrbyggaren Olav Löf är mannen bakom den unika highstringtolvan Sylva, där tradition och nytänkande möts i en skön blandning. I lilla Jakobsdal i Finland verkar gitarrmakaren Olav Löf. Till skillnad från de flesta av kollegerna i Norden arbetar Löf inte med att skapa kopior av instrument från de första decennierna av förra seklet utan gör modeller helt efter eget huvud. Sylva har sitt absoluta ursprung i en bit trä Olav skaffade i Antholz; alpgran från skuggsidan av Pusterdalen där träden växer långsamt. Kvaliteten och tonen i träet avgör vad det ska bli för gitarr. Hemligheten och grunden ligger i råmaterialet, modellen och tonen är som sagt förutbestämd av moder natur. Löf är hand och verktyg som verkställer. Loef Sylva är något så underbart som en gitarr jag inte visste jag saknade förrän jag fick den i min hand. Låt mig förklara; Sylva är en tolvsträngad gitarr men inte med bas- och diskantstämning utan enbart med diskantstämning i E-A-D och G. High string, angelhair eller Nashville tuning, kärt barn har många namn och själv har jag spelat slikt med min gamla Gibson L0 sedan sisådär tio år. Tonen blir spröd och mandolinliknande och enkla visackord får en skir och svävande klang. Sylva har alltså tolv strängar, och kommer uppsträngad med den således okonventionella uppsättningen 010/010, 013/013, 009/009, 012/012, 017/017, 023w/023w! Sylva har sidor och botten i afrikansk mahogny, locket är Picea abies – europeisk gran eller alpgran på svenska, som Löf själv valt ut i norditalienska Antholz. Sylva är i allt en märklig skapelse. Halsen möter kroppen vid trettonde bandet, halsvidd vid översadel är 46 millimeter bred och tillsammans med V-formen blir den inte något mindre än alldeles utmärkt just för min vänsterlabb. Huvudet är i mina ögon en nick åt Seagull och fastän jag själv föredrar en klassisk slotted headstock förstår jag att balansen i gitarren kräver ett mer slimmat huvud. Mekaniken är Grover tolvsträngsgrupper i guld vilket passar utmärkt till den gyllene gitarren. Priset? Jo, modesta 2 500 euro vilket inte är mycket för en handbyggd gitarr. Sylva är ett mycket vackert hantverk. Proportionerna minner om gamla tider, locket har en gammaldags diskret antydan till puckel bakom stallet och en likaledes lätt sänka just framför. Orsaken finns på insidan där vi hittar den idag sällan använda montering av tonribborna som kallas Ladder Bracing. Aha! Bluesepigonernas självklara val som ska ge mer vibrationer i locket än den moderna X-bracingen. Dessutom sitter det en klack precis bakom ljudhålet som tillverkaren menar jämnar ut tonen i låga mellanregistret. Gott om sinnrik byggteknik alltså. Sylva sprider den goda doften av träslöjdssal i mitt vardagsrum och jag drar ett e-durackord. En rik, spröd och harmoniskt mättad klang med ackurat men mjuk attack och låååångt häng. Normalt låter en vanlig sexsträngad highstring så sympatiskt att tuffa metalgubbar får något vått i blicken men Sylva låter som… Ja, njut av den korta stunden då eder ödmjuke faktiskt saknar ord! Det går inte att förklara det komplexa men ändå spröda ljudet. Kanske kan man tänka att en Jimmy Page någon gång i mitten på sjuttiotalet skulle ha ropat ”Heureka”, kanske kan man förmoda att Sofia Karlsson eller Ale Möller försöker skaffa den här gitarren. Skulle Sylva komma i någon slags produktion, vilket verkar rätt kommer gitarrerna omedelbart att hitta köpare som främst sysslar med folkmusik. Tänk er en mix av tolvsträngad gitarr, mandolin, irländsk bouzouki. Folkmusik från alla världens hörn, Brudmarsch från Leksand i bluegrasstappning på Grand Ole Opry. Så kan Sylva låta. Jag lär känna instrumentet närmare och hittar en skön harmonisk metodik att spela med. Med enfingersackord som skulle vara alldeles för aviga på en normalt strängad gitarr blir intervallerna täta men inte grötiga. Som en kvartett violiner ungefär, eller en cittra, eller harpa i de höga registren. Enligt Olav själv är Sylva inspirerad dels av en gammal gitarr av märket Ideal som emigranten August Carlstedt tog med till Chicago och tillbaka igen under mellankrigstiden, nu hänger den på väggen i Olavs hem, och dels av en irländsk bouzouki. Anledningen till den här mindre vanliga konstruktionen är tonen i den bit trä Olav hittade, den tonala kvaliteten gav honom möjlighet att tänka ut resten. Han säger att hans främsta verktyg är örat och när han byggde Sylva fick han låta örat styra handen. ”Harmoni är den sista pusselbiten, liksom i musiken finns det också harmoni i former. En radie kan betyda och berätta mycket och eftersom jag inte kopierat någon redan existerande form med Sylva fick jag under konstruktionen låta formen söka samma funktion som tonen – harmoni”, säger Olav Löf. Slutomdöme Jag kan inte annat än applådera Olav Löf till hans sanslöst läckert ljudande Sylva. Smart och intrikat men helt ogenerat musikalisk och rolig att spela på. Kvaliteten är definitivt i internationell toppklass och dessutom till ett pris som absolut är lägre än vad den skulle kunna kosta. Den enda men uppenbara nackdelen med unika Sylva ligger just i att den är unik. Det kanske aldrig mer kommer att byggas en sådan här gitarr vilket vore oerhört synd. Sylva är redan såld och jag kan inget annat än gratulera den lyckosten som kanske just nu sitter i lugn och ro och låter gyllene toner ljuda. Fakta Loef Sylva • Tolvsträngad highstring gitarr • Sidor och botten i afrikansk mahogny • Lock European Spruce från Antholz i Süd Tirol, Italien. • Ladder bracing • Hals i mahogny • Greppbräda i Macassar ebenholz. • Mensur 630 mm. • Hals och kropp möter vid 13:e band. • Översadel 46 mm www.loefguitars.com FUZZ 8/09 |  |
Fler artiklar
Prenumerera på nyhetsbrev från fuzz.se
ANNONSER
