Skandinaviens ledande gitarrportal

Marcus Jidell - gitarrist i Avatarium

Av Janne Stark
 
Gitarristen Marcus Jidell är högst aktuell med gruppen Avatarium tillsammans med Candlemass-basisten Leif Edling. Förra året släppte han sin första soloplatta, Pictures From A Time Traveller. 
 
Marcus Jidell är en gitarrist, en högst begåvad sådan, som hamnat lite under radarn trots att han inledde sin karriär redan i mitten av nittiotalet, då i gruppen Jekyll & Hyde, ett band som frontades av Jakob Samuelsson, nu i The Poodles. Efter några plattor bytte de stil till power metal och namn till The Ring, där han för övrigt delade gitarrsysslorna med Pontus Norgren (Hammerfall). Marcus lirade även en tid med danska Royal Hunt och senare i Evergrey. 
Marcus stil är ganska bred. På soloplattan visar han upp ett spel med stora variationer från folkinspirerat melodispel, via sjuttiotalsbluesigt spel till avancerade tekniska räkor med neo-klassiska drag. Det finns spår av så väl Malmsteen, som Hendrix och Jeff Beck i hans spel och han vandrar sömlöst däremellan.
Hur hamnade du i Avatarium?
 Det började med att Leif Edling satte ihop ett nytt band med Micke Åkerfeldt i Opeth. De skrev lite låtar och när Leif ville spela in kunde inte Micke, så Leif ringde och frågade om jag ville hänga på. Jag tyckte det var skitkul direkt eftersom jag ville lira musik med sextio/sjuttiotalsfeeling. Leif sjöng på de första demoinspelningarna, men vi snackade om att ta med en sångare med cool, bluesig Plant-känsla. Jag förslog Jennie-Ann Smith, som jag har gjort lite sessions med, och hon funkade perfekt.
Det är en ganska intressant musikalisk blandning på plattan, med drag av så väl Black Sabbath och Uriah Heep som Jethro Tull och även lite svensk folkmusik.
– Leif är ju ett stort fan av Uriah Heep och det var kul att få in lite element av folkmusik också. Det roliga med folkmusik är att det kan verka simpelt, men är du duktig kan du göra fantastisk musik. Det gäller ju även hårdrock, vilket inte funkar om du inte har sväng och feeling.
En sak jag gillar är att plattan är väldigt dynamisk. I vissa partier ligger gitarren lite mer tillbaka med mindre dist. Brukar du rulla av volymen på gitarren eller byter du kanal?
– Det blir mycket bättre dynamiskt om man drar av lite på volymen ibland, men det är ingen regel att jag gör enbart det. Vissa saker funkar en gång men inte nästa, så jag har ingen regel vad gäller det.
Berätta lite om din utrustning.
– Jag är och har alltid varit en Marshallkille. Jag körde nästan uteslutande med min JCM900 Folkesson-moddade topp. När vi brukar flyga in till gig och jag inte kan ta med toppen har jag även en Folkesson Raptor distpedal som mjukar till och rundar av ljudet. Den har ett stort fylligt ljud, men är även ganska strängigt och den funkar att lira allt från AC/DC till Black Sabbath. Jag gillar den gamla plexikänslan i den. När jag spelade in Avatarium-plattan använde jag min Folkessontopp och en Xotic Effects EP Booster. Jag lirade även in med en Marshall plexi och en Marshall YJM100 men utan att använda disten i den och istället använde jag EP Boostern. Körde genom en tvåtia uppmikad med en SM57 och en bredbandsmikrofon och på enormt hög volym. Jag brukar ju även spela in med toppen och använda impulsresponser i Logic Space Designer så jag kan välja låda och mik där. 
Brukar du även reampa?
– Nej. Ju mer jag kan styra själv ju bättre är det och jag vill spela in med rätt ljud, även om jag kör med impulsresponser. Det ska inte sitta någon sedan vid mix och bestämma vad jag ska ha för gitarrljud.
Vad använde du för gitarrer?
– Ja, jag älskar ju gitarrister som Hendrix och Blackmore och jag har ju tidigare kört på Caparison, men jag ville ha en gitarr som var mer som ett mellanting mellan Les Paul och Strata. Jag fick låna en Gibson SG av Leif och den använde jag för alla grundriffen. Jag upptäckte att det var den perfekta gitarren, så nu har jag skaffat en SG Custom som låter fantastiskt! Jag kör stämt i C och på plattan använde jag strängtjocklek 12-56, men jag kör vanligtvis 11-52. Jag har även blandat in lite tele, strata, Les Paul och min Caparison med EMG-mikar. Solon och rena gitarrer har jag spelat in med gitarrer med normal stämning. Den akustiska tolvsträngade gitarren spelade jag in med en stereomikrofon som även tar upp rummet, samt en Neumann som närmikrofon. 
Du släppte soloalbumet Pictures From A Time Traveller för ett tag sedan. Berätta lite om den.
 – Den plattan spelade jag in under en väldigt lång tidsperiod. Jag började faktiskt på den för åtta år sedan, men kände att jag ville vänta tills jag hade utrustning och kunskap nog att göra det riktigt bra. Jag ville göra musik som var intressant att lyssna på, och den var aldrig menat att bli en gitarrplatta. Det kändes mer intressant att varje låt hade en story och jag ville måla musikaliska bilder. Exempelvis Arctica ville jag ge en kall arktisk känsla, medan Huldra var mer folkinfluerad. Jag tycker det är viktigt att jag blir berörd själv av musiken. När jag spelar låtar live vill jag kolla folks reaktioner. Om de inte reagerar så vill jag veta varför och utveckla låten efter det.
Du kommer att framträda på FUZZ Guitar Show i maj. Vad kan vi förvänta oss höra där?
– Jag håller på att jobba med det nu. Det blir lite av varje, bland annat från min soloplatta. Jag ska försöka hålla det intressant för lyssnarna och håller på att arrangera lite låtar.
 

 Prenumerera på nyhetsbrev från fuzz.se
ANNONSER
banner