banner Skandinaviens ledande gitarrportal

Mattisson Series IV & Warwick Thumb Bass SC

Av Lars Arvidsson

 
Mattisson Series IV och Warwick Thumb Bass SC drog till sig min uppmärksamhet på FUZZ Guitar Show i våras. Nu gör vi en test på dessa basar och nyfikenheten har blivit stillad.
Basar i single cut-utförande blir allt vanligare. Fodera var en av pionjärerna på detta område. Anthony Jackson har spelat på deras singlecut-basar i många år och det finns även en signaturmodell som bär hans namn. De flesta tycker att det ser ovant ut och det är väl lite älska eller hata när det gäller denna design. Själv har jag vant mig sedan länge och tycker att single cut-basar ser rätt sköna ut. Skulle absolut kunna tänka mig en själv. Prislappen kanske skrämmer bort många, men förstklassiga basar är tyvärr inte gratis och man kan ju alltid drömma...
Är du tveksam till single cut så rekommenderar jag en provtur, de känns betydligt ”normalare” än de ser ut. Det kan vara svårt att hitta så här pass exklusiva basar i den lokala musikaffären. Då kan jag rekommendera att testa på någon av gitarr/musikmässorna som av förklarliga skäl har mycket mer att erbjuda. Ibland är också tillverkare och importörer ute på turné i musikaffärerna.
Mattisson-basen ser hi-tech ut, men har ett organiskt och levande ljud med träighet i klangen. Öppet och fullfrekvent men ändå med mycket kärna i det knorriga låga mellanregistret.
Warwick-basen å andra sidan har ett mycket komprimerat ljud som får beskrivas som hi-tech med väldigt snärtig diskant som ger slapspelet en kontrollerad och sammanhållen karaktär. Den låter tight och relativt lik en vanlig Thumb Bass. Detta trots att det är helt andra träslag i halsen och stor del av kroppen.
Detta är två väldigt olika basar som bara har single cut-konstruktionen gemensamt.
Mattisson Series IV. Series IV är den senaste serien Mattissonbasar där samtliga är i singlecut-utförande (utan övre horn alltså) Testexemplaret har Extra Singlecut som innebär att kroppen når ända till nionde bandet på halsen. Den övre axelbandsknoppen kommer alltså extra långt fram så basen blir inte framtung. Förutom detta utförande finns även Normal Singlecut som möter halsen vid tolfte bandet och Extreme Singlecut som når ända till band sju. De flesta traditionella basar har ett övre horn som nästan når till band tolv. Series IV görs i första hand som fem- och sexsträngade, men kan beställas med så många strängar som behagas.
Finishen är en olje/vaxkombination som ger en skön matt yta med lite träkänsla. Skallängden är en tum kortare än standardbetonade trettiofyra tum. Klangen blir lite varmare med trettiotre tum, ungefär som att spela något band högre upp på halsen. Den stadiga halsen bidrar säkert till den klara tonen som sträcker sig hela vägen ner till lös h-sträng. Nu tar det inte slut ens där, för testbasen har en Hipshot D-tuner på h-strängens stämskruv. Med en spak kan strängen stämmas ner till inställd ton, till exempel låga A. Det fladdrar visserligen lite extra om strängen när man stämmer ner, men det är klart användbart. Strängbredden är som en ordinär fyrsträngad bas vid sadeln, men är lite tightare vid stallet där den är som en Rickenbacker. Lite smalare än Fender alltså.
Mikarna är Lundgren humbuckers, dessa är i princip dubbla jazz-mikar. En split-omkopplare påverkar stallmiken som alltså går att köra som vanlig singlecoil J-mik. Stallmiken i single coil-läge brummar inte i sig, men om man spelar mycket nära förstärkare eller lysrör så tas det brummet upp lättare. Då är det bara att slå över i humbuckerläge så blir det tyst.
Halsmiken låter förvånansvärt lik en p-bas trots placeringen närmare stallet. Stallmiken kan låta åt Pastoriushållet i singlecoilläge men har en lite öppnare klang som jag gillar. Ljudet från båda mikarna blir mest allround. Plektrumspel får fin skärpa men har ändå mycket öppet ljud som ger både anslag och ton. Fingerspel ger bra tryck och allsidighet med fin närvaro. Slapspel i sin tur har utmärkt skärpa som inte blir för vass eller hård. Dynamiken är på topp och det är skönt att det ger resultat att ta i lite extra på vissa toner.
Den aktiva elektroniken kopplas in med den andra lilla omkopplaren. Basen låter utmärkt passiv, och själv fann jag inte stor anledning att koppla in någon eq. Basen går också att få helt passiv. I vissa situationer kan det dock vara skönt att kunna justera till exempel en baskontroll. Framtida Mattissonbasar kommer att ha en egenutvecklad preamp som valmöjlighet. Denna finns nu för leverans. Testexemplaret var dock utrustat med en Aguilar OBP-3 preamp som har trebands eq och drivs med två batterier för 18 volt. Aguilars preamp är oerhört effektiv och lite justering gör stor nytta. Det går nästan inte att dra på full bas, det blir så mycket gainökning att drastisk sänkning på förstärkaren krävs, men om mellanregistret samtidigt minskas på basen så hamnar volymen på ungefär samma nivå, fast ljudet blir naturligtvis väldigt urholkat. När jag spelar ensam låter det läckert med full bas och diskant samt inget mellanregister, men det lär bli svårt att höras i ett band.
Ljudmässigt är Mattisson Series IV en lyckad kombination av traditionellt passivt ljud med ökad skärpa. Om ytterligare variation behövs kan man ta hjälp av preampen.
Mattisson har sinne för detaljer, här följer några: H-strängen har ett extra fäste på baksidan och kan alltså dras genom kroppen om så önskas, detta är extrautrustning. Sadeln sitter en bit upp på huvudet och istället för vanlig sadel finns ett nollband för att inte lös sträng skall utmärka sig så mycket ljudmässigt. Luckorna för elektroniken och batterierna sitter med magneter och lossas enkelt med fingret. En detalj som är mycket praktisk är de tydliga rattarna. De vita markeringarna löper längs hela ratten och går inte att missa. På många basar är det svårt att se markeringarna, om det ens finns några.
Mattissons basar är givetvis handbyggda och byggs mestadels på beställning, då får man bestämma allt från finish till halsprofil utan extra kostnad. Testbasen har wengeträ som lagrats i cirka 25 år, ytterligare en detalj som är extrautrustning och ökar prislappen, men säkert bidrar till den fina tonen. Det är många tunga träslag i basen och den väger också över fem kilo, ganska mycket men helt ok tycker jag. Med basen följer ett häfte med bilder från tillverkningen av detta exemplar, kul att se hur basen tar form.
Slutomdöme. Mattisson har en skön organisk klang i alla basar jag testat. Det låter klart, luftigt och stort med viss träighet, tydlig topp och fast botten. Series IV har också bra tryck i ljudet oavsett spelteknik. Det här är en medelbred femma som är bekväm och lättspelad. Priset är mycket högt, men det är svenskt hantverk på högsta nivå och man får livstids garanti, fodral, axelband och en anledning att besöka Örebrotrakten.
Warwick Thumb Bass SC. Den här modellen finns bara som fem- och sexsträngad. Warwick signalerar därmed att detta inte är något för traditionalister. Personligen tycker jag att det är lite synd eftersom de flesta av oss ändå spelar fyrsträngad bas.
Warwick har utgått från sin vanliga Thumb Bass-modell som har ett ganska kort övre horn. Single cut-modellens kropp når längre och möter halsen vid trettonde bandet. Denna modell är därmed inte framtung, något som den vanliga Thumb Bass kan upplevas vara. Däremot är vikten på över fem kilo, ganska mycket men inte ohanterligt med frisk rygg.
Strängbredden är stor vid stallet, däremot är den väl sammanhållen vid sadeln. Det är nästan exakt samma strängbredd som på en jazzbas, plus en sträng. Redan en bit upp på halsen blir det alltså rejält brett. 
En skön oljefinish ger matt yta och en hel del träkänsla. Halsen är av lönn och kroppen swampash (lätt ask) med bubingatopp. Det är egentligen bara bubingatoppen som är samma som en vanlig Thumb Bass.
Mikrofonerna sitter relativt tätt, trots detta är det stor skillnad mellan dem. Ljudet är tight, komprimerat och mycket kärnfullt. Det finns en knorrighet som gör att det är lätt att höra vilken ton som spelas, även när det är mycket oväsen omkring. Det klassiska Warwick-ljudet skulle man kunna säga. Alla som har provat en Warwick Thumb Bass vet vad jag pratar om. 
Stallmiken ger stor skärpa och en mycket tight komprimerad diskantkaraktär som är väldigt vass utan att bli påfrestande. Ensam stallmik saknar lite bas som fylls på fint av halsmiken. Själv tycker jag att det låter klart mest användbart med båda mikarna, även om det kan vara bra att få lite mer passiv p-baskaraktär från halsmiken när så önskas. Rockbas med plektrum låter till exempel kanon på enbart halsmik. När det gäller Warwick tänker många på tonsprutande slapbas och det låter verkligen fantastiskt om slapljudet, men det går som sagt förträffligt att spela vad som helst på den här. De små omkopplarna väljer om respektive mik skall vara serie- split- eller parallellkopplad. Seriekoppling ger ett himla drag med mycket mellanregister medan parallell ger klarare karaktär. Split-läget ger mest traditionellt ljud men ändå med Thumb Bass-skärpa.
Med volymratten uppdragen så är preampen urkopplad, detta gör basen passiv och oberoende av batteriet som sitter bakom snäppluckan på baksidan. Denna lossas enkelt med naglarna, mycket bra. Den låter också mycket bra passivt även om det kan vara bra med variation från preampens tonkontroller. Preampen ger inte så väldigt stor förstärkning/minskning på varje frekvensband men är å andra sidan mycket lättrattad. Diskantkontrollen har störst möjlighet till förstärkning men extrem ökning ger naturligtvis en del brus. Baskontrollen ger en bra finjustering av botten och låter bra även på fullt. Mellanregisterratten ligger där mycket av anslaget finns vid fingerspel, så här kan man få hjälp att höras vid ökning eller få snällare ljud vid minskning.
Även Warwick kan bygga basar på beställning och det finns en lång lista på valmöjligheter mot pristillägg.
Slutomdöme. Thumb Bass SC har mycket att erbjuda och passar de som vill ha ett mycket tight och komprimerat ljud med en härlig skärpa i diskanten som ändå inte blir för vass ens när den förstärks. Det är rejält brett mellan strängarna vid stallet, men måttligt vid sadeln. Högsta klass på hantverket naturligtvis, så priset är högt. En toppbas för dig som vill ha tight ljud och något nytt utseendemässigt.
 
Fakta
Mattisson Series IV Extra Single Cut, Wenge Edition
• Femsträngad solid elbas
• Mensur: 33”
• Halvt genomgående hals av lönn och wenge
• Greppbräda i wenge
• 24 band
• Kropp i wenge, mahogny och lönn
• Olja/vax finish
• Strängbredd: 10-18 mm (sadel-stall)
• Halsmått vid sadel: 48-22 mm (br-tj)
• Mikrofoner: Lundgren dual coil
• Mattisson preamp med trebands eq (testexemplaret har Aguilar)
• Omkopplare för miksplit och preamp på/av
• Mekanik och stall från Hipshot
• Kraftig gig bag ingår (Slickbag)
• Pris: 44 900:- (testexemplaret 51 900:-)
 
Warwick Thumb Bass SC
• Femsträngad solid elbas (finns också som sexsträngad)
• Mensur: 34”
• Genomgående hals av fem laminat lönn med tunna mörka mellanlaminat
• Greppbräda av Ebenholts
• 26 band
• Kropp i swampash med bubinga-topp
• Oljefinish
• Strängbredd: 9,5-20 mm (sadel-stall)
• Halsmått vid sadel: 47-22 mm (br-tj)
• Mikrofoner: MEC dual coil 
• Elektronik: MEC med 3-bands eq
• Stall och mekanik från Warwick
• Flight Case ingår
• Pris: 37 495:-
FUZZ 9/11

Fler artiklar

     Prenumerera på nyhetsbrev från fuzz.se
    ANNONSER
    banner

    Countdown to Fuzz Guitar Show 2017
    FUZZ GUITAR SHOW 2017
    MAY 13-14, GOTHENBURG

    banner