Mesa/Boogie Bass Prodigy 4:88
Av Lars Arvidsson
När Mesa Boogie kommer med en ny rörtopp för bas så spärrar man upp ögonen lite extra. Det var några år sedan de slutade tillverka 400+ och Buster-förstärkaren på 200 watt blev ganska kortlivad av någon anledning. Det var alltså hög tid att komma med en ny helrörförstärkare. Först ut är Prodigy på 250 watt. Storebror Strategy på 465 watt är också på gång. Vi hoppas kunna återkomma till den längre fram.
Prodigy har fått låna den kompakta lunchbox-designen av sina små gitarrbröder. Vikten är bara hälften av en gammal hundrawattstopp och formatet är verkligen litet. Blå lampor inne i lådan lyser genom nätet i fronten samt även ner på kontrollerna, praktiskt när det är mörkt.
”Här låter det Mesa/Boogie”, tänker jag direkt när jag kopplat in mig. Ett tydligt, livligt, uppkäftigt ljud som ändå har den typiska värmen från en helrörförstärkare. Ovanpå en Mesa tvåtolva, som i sig låter uppkäftigt, blir det ett väldigt klipp i anslaget oavsett spelstil. Här finns alltså mullighet, närvaro och ett stort register övertoner.
Härlig slutstegsdist
När det gäller distmöjligheter är det definitivt överstyrt slutsteg som gäller. När slutsteget pressas kommer en härligt grovkornig dist som morrar på bra. Med effektomkopplaren ställd på halv effekt blir det precis rätt volym för ordinär rock. Prodigy jobbar då på den magiska nivån där lätta anslag blir nästan helt rena, lite hårdare anslag börjar morra och kraftiga anslag blir riktigt distade. Hur kul som helst och oerhört uttrycksfullt eftersom volymen ändå inte ändras så mycket på grund av rörens naturliga kompression. Om det behövs lite mer volym så är det bara att slå över omkopplaren till full effekt för att släppa loss alla 250 watten.
Genom en Warwick NEO 810-låda blir det ett himla tryck som räcker långt. Behövs mer än så blir det till att släpa in ytterligare en låda eller vänta på storebror Strategy som med sina 465 watt har nästan dubbla effekten.
Gainratten ger små skillnader i känsla och karaktär. Det gör sig bäst som variation eftersom det inte blir några större skillnader på själva ljudkaraktären, men svaret på anslaget blir lite mjukare med mer gain och det känns att timingen blir lite annorlunda. Det går att få riktig dist i de övre regionerna, men jag tycker att distkaraktären blir lite väl surrig och kan inte alls tävla med den härliga slutstegsdisten när slutrören börjar svettas. Gainkontrollen beter sig därmed ganska likt Carbine-serien som också har rörbestyckat gainsteg
Filter
Tonkontrollerna är ganska självklara med de vanliga bas-, mellanregister- och diskantrattarna. Som vanligt med Mesa/Boogie är mellanregisterkontrollen passiv och kan bara minska. Egentligen har den alltså nolläget på fullt. Jag tycker dock att det låter väldigt balanserat med ratten rakt upp. Basratten ger exempelvis extra botten åt basfattiga högtalare. Den passar också utmärkt till min Peaveybas som bara har stallmik och låter lite tunt. Minskning kanske blir aktuellt i rum med basresonans eller till att kompensera för tonkontroller på basen. Plektrumanslag mår utmärkt av lite diskantökning. För slapljud kan ökad diskant ligga för lågt i frekvens, den kan då kompletteras av något av mellanregisteromkopplarens lägen för lite snällare diskantkaraktär.
Mellanregisteromkopplaren kallas Voice, har ett neutralt läge i mitten och kan ge fyra olika varianter på minskning och/eller basökning. Resultatet av de fyra lägena blir i alla fall ett fylligare och mer urholkat ljud som passar så fort snällare ljud behövs. Personligen tycker jag inte att mellanregisteromkopplaren behövs så länge man inte spelar på enbart stallmik.
Trots att den här toppen låter uppkäftig har den ändå helrörsförstärkarens mulliga fyllighet. Jag vill tvärtom ha mer mellanregister ibland. Jag vet dock att många basister (och framförallt ljudtekniker) gillar ljud med massor av botten och mindre mellanregister, så för många är mellanregisteromkopplaren en enkel väg dit. När det är något jag inte kan åstadkomma med de vanliga tonkontrollerna funkar det utmärkt att blanda in något av de fyra lägena och till exempel låta mellanregisterratten motverka för stor minskning. På så vis går det mesta att hitta ljudmässigt.
Jag hade med Prodigy på en spelning i en ganska stor lokal. Tillsammans med en Mesa tvåtolva lät det lite för ofokuserat där jag stod, det löstes snabbt med lite mer stallmik och ökat mellanregister samt en gnutta bas. Därefter var det inga problem att höra vad jag spelade. Det räckte utmärkt med halv effekt i ett åttamannaband.
Detaljer och finesser
Mesa/Boogie har alltid haft sinne för detaljer och finesser. Den här förstärkaren är inget undantag. Vid inputjacket finns en omkopplare för passiva eller aktiva basar och även ett passivt läge med diskantboost. Det aktiva läget har också mycket diskant, men är dämpat för att anpassa till basar med hög utsignal. Här är det bara att prova vilket man gillar bäst. Det är inget som säger att man måste ha den aktiva ingången till en aktiv bas. Jag gillar oftast diskant och tycker att det vanliga passiva läget låter lite för dovt. Ovanför omkopplaren för halv eller full effekt sitter en liten trelägesomkopplare med mute-funktion, bra till exempel vid basbyte. Ytterligare ett läge för silent recording använder hela kedjan med tonkontroller och effektloop men bryter signalen innan slutsteget.
Två smårattar till höger på fronten styr nivå på lineutgången samt nivån på ett solo-läge som kan trampas in via ett omkopplarjack på baksidan. Fotomkopplarjack finns också till voice-mellanregisterlägena samt mute. Vanliga standardfotomkopplare för på/av passar i uttagen som naturligtvis också fungerar till swichingsystem.
En skräddarsydd fotomkopplare finns som tillbehör och kopplas då in i ett åttapoligt DIN-uttag på baksidan. Fyra omkoppplare styr då mute, solo, voice och effektloop. En riktigt smart funktion är att även ljudet går till fotomkopplaren så att du kan koppla in en stämapparat direkt i fotomkopplaren.
Rörbestyckning
En kvartett KT88-rör står för kraften i förstärkaren. I half power-läget är de två mittenrören bortkopplade. Försteget i sin tur har tre 12AX7-rör. För att få tillgång till rören behöver förstärkaren öppnas. Efter att ha lossat några skruvar på sidorna kan hela huven lyftas av. Under huven finns också en omkopplare för biasjustering till slutrören som görs med hjälp av en lysdiod och en liten skruvmejsel. Smidigt att kunna göra det själv utan ingenjörsexamen. En temperaturkontrollerad fläkt sköter kylningen av rören.
Testen gjordes med Mesa tvåtolva, Warwick åttatiolåda samt en Ampeg fyrtolva från 70-talet. Basar var Fender Jazzbas -78 med preamp, Gibson Victory standard, aktiv Peavey Millennium, Cort Actionbass samt Zon Sonus.
Slutomdöme
Mesa Prodigy är absolut toppklass. Ljudet är stor och levande med den typiska rörvärmen och övertonerna. Samtidigt låter det mycket tydligt och uppkäftigt. Det passar alla som verkligen vill höra nyanser i spelet. Kraften räcker till i princip allt. Speciellt om du är beredd på att ta med en stor högtalare till spelningen. Det är extra kul att kunna köra på halv effekt och få lite överstyrning på normal volym. På full effekt är det nästan lika mycket krut i Prodigy som i en vanlig trehundrawatts helrörtopp. Funktioner och tonkontroller är mycket smarta och effektiva så variationer i ljudet är inget problem. Allt detta i en låda som är både liten och lätt. Priset är såklart högt, men jag tycker faktiskt att den här guldklimpen är värd över tjugo tusen.
Fakta
Mesa/Boogie Prodigy 4:88
• Basförstärkare, topp
• 4 st KT88 slutrör
• 3 st 12AX7 förstegsrör
• 250 W i 4 eller 8 ohm, 125 W i (4), 8 eller 16 ohm
• 413 x 190 x 242 mm (B x H x D)
• 13 kg
• 21 699:-, fotpedal 1 139:-
• www.luthman.se
Mer info:
Videolänk:
Fler artiklar
Prenumerera på nyhetsbrev från fuzz.se