Mesa/Boogie Royal Atlantic RA-100

Av Mats Claesson

Nya Mesa-släpp får alltid pulsen att slå lite snabbare. Direkt infinner sig en nyfikenhet; kan det låta ännu bättre nu? Finns det fler funktioner och möjligheter att växla mellan olika kanaler? Den typen av frågor ställs nog ofta med den anledningen att många söker fler möjligheter i ett komfortabelt format – utan att rucka på ljudet, som ändå måste vara av störst betydelse.

Att Mesa ligger i toppskiktet vad gäller ljud, funktionalitet… och pris, råder det ingen tvekan om. Detta är förstärkare som helt enkelt låter bra, oavsett (i stort sett) vad man har för ljudideal. Att Mesa dessutom ser till att pressa in flera kanaler och åtskilliga sätt att växla mellan dessa på en trång yta, gränssnittsmässigt sett, är ytterligare en attraktiv poäng.

Mesa/Boogie Royal Atlantic RA-100. Buga, för här kommer Kungen! RA-100 är just en sådan stärkare som får pulsen att stiga. En första blick ger ett ännu mer ”naket” intryck än lillprinsen TA-30.

RA-100 har på sin frontpanel elva stora, svarta, riktigt fräna chickenhead-rattar. Dessa är uppdelade på två kanaler; Clean och Hi-Lo.

Två små switchar finns också här, en för val av 50 eller 100 watt. Den andra kan man vippa dels åt vänster, som då aktiverar fotpedalen, samt att det går att vippa uppåt; HI-läge, mitten; clean och nedåt; LO-läge.

Om nu frontpanelen ser befriande enkel ut, finns en nyhet från Mesa på panelen därbak – en multisoak – med andra ord lite fler rattar! Vi återkommer till denna funktion.

Clean-kanalen har kontrollerna; gain, treble, middle, bass och master. Ljudet här är amerikanskt rent, tänk stärkare som levererar ett fullständigt glasrent ljud med massiv botten och ett punsch som är direkt fysiskt. Visst kan man med mastervolymens hjälp få fram något hesa och distiga sound – men vi snackar här om volymnivåer som räcker till i vilka livesammanhang som helst, både i 100- och 50-wattslägena. (Jodå, vi kommer till multisoak-funktionen).

HI-LO-kanalen har ett brittiskt uttryck. Kontrollerna; gain, treble, middle och bass delas av de två olika lägena; Hi och Lo, som har varsin mastervolymkontroll; Master Hi och Master Lo.

Som sig bör finns en stegring av mängden dist från Lo-läget till Hi-läget. Just ”mängden” dist är en sanning med modifikation; här handlar det mer om hur disten låter och beter sig. För att använda en klyscha; här finns allt från bruna, hesa distsound till vansinnestunga, täta distsound… såklart.

Givetvis kan man med rattande på gain- och mastervolymerna hålla ljudnivån på en mänsklig nivå, men som de flesta av oss känner till så låter en 100-wattare bättre och bättre ju mer den får andas och flåsa ut. (Det är därför det är så roligt att få stå på en utomhusscen, med ett exempelvis gammalt skönt Marshallstack och lira på högsta volym).

Det är med andra ord en rent ofattbar volymstyrka i den här combon och man funderar såklart i banor som; ”när i jösse namn skall all denna kraft kunna utnyttjas?” – därmed absolut inte sagt att RA-100 inte låter bra på lägre volymstyrkor, men det är ju roligt att spela då den riktigt arbetar.

Ofta tänker man; hmmm, det vore ju fränt att fånga soundet när stärkaren arbetar hårt, men på en anpassad volym. Powersoak är ju en lösning, men det innebär att man har en soak till stärkarens alla sound – alternativt att man får stänga av och sätta på soaken i olika sammanhang.

Det är just här Mesas nyhet med multi-soak kommer in i bilden. Multi i namnet, därför att det är tre(!) stycken powersoaks, en till varje soundmode; Clean, Hi och Lo.

De tre powersoak-rattarna finner vi på baksidans kontrollpanel. Dessa är sålunda adresserade till varsin ”kanal”. Varje ratt har fem lägen; 0 db – 100 watt – i detta läge är PS (powersoak) standby och stärkaren går för fullt, 50 eller 100 watt. Sedan följer lägena; -4 db, -8db, -12 db, -16 db. I det lägsta läget, -16 db lämnar stärkaren en effektstyrka som kan jämföras med ungefär 3 watt.

Hi-läget, alltså det som har de tyngsta och vräkigaste distsounden låter faktiskt bäst när PS är i standby-läge – med stärkaren på full kräm. När man använder dessa ljud i solosammanhang, så är volymstyrkan och ljudets karaktär sådana att man sällan eller aldrig vill reducera styrkan. På Lo- och Clean-kanalerna får vi däremot ett alldeles strålande tillfälle att använda lite pressade rena och hårt arbetande kompdistljud på en lägre volymnivå. Givetvis får man labba med gainkontrollerna kontra de olika PS-lägen man vill ställa in för att hitta en ”sweetspot” i ljudet man vill ha – och en lagom volymstyrka mellan sina olika ljud.

En sak skall man ha klart för sig (och Mesa poängterar detta tydligt också) är att användandet av PS tar på rören – de blir ganska snabbt utslitna om man använder allt för mycket ”attenuation”, alltså dämpning. Det här är funktioner man skall använda förståndigt, exempelvis på mindre spelställen eller vid inspelningar.

Faktum är att jag vid testtillfället spelade ett bra tag innan jag ens tittade på bakpanelen och upptäckte dessa rattar, men det kändes på något vis så naturligt att en extrafiness på en sådan här stärkare skulle uppdaga sig och ge ytterligare en dimension till ett redan fantastiskt bra ljud. Det är ingen tillfällighet att det kommer just från Mesa. Det är liksom lite; ”take no prisoners” över detta tänk.

Och just det ja… det finns en loop, reverb, biasknapp för val mellan EL-34:or eller 6L6:or i slutsteget samt slave out i stärkaren också!

Fakta

• Rörförstärkare, 2 x12” combo

• 50 eller 100 watt

• 2 kanaler: Clean, Hi-Lo

• Adressbar Multi powersoak

• 6x12AX7, 1x12AT7 rör i försteg

• 4xEL84 rör i slutsteg, biasknapp för val av 6L6-rör

• 2 st. Black Shadow 12” högtalare

• Effektloop

• Reverb

• Externa högtalaranslutningar: 2 st. 4 ohm och 8 ohm.