Skandinaviens ledande gitarrportal

Mr Rhythm

Av Peter Almqvist
Under en av mina senaste YouTube-spaningar hittade jag ett intressant klipp med gitarristen James Chirillo. Han har specialiserat sig på hur man kompar i den stil som uppfanns av Freddie Green, gitarrist i Count Basies legendariska storband. I klippet bjuder James på några av de komponenter som skapar det speciella Freddie Greensoundet. Först gäller det att ha en helt akustisk orkestergitarr med F-hål utan mikrofon. Freddie själv lirade på en enorm Gretsch Eldorado som mätte arton tum. Strängade med heavygauge  bronssträngar. Stränghöjden ska vara rejäl, helst får man in ett pekfinger under strängarna vid tolfte bandet, minimum c:a sju millimeter eller som James säger i klippet: ”quarter of an inch”.
Ett kraftigt plektrum ingår också i utrustningen, ju tjockare desto bättre. Hur man håller gitarren är också viktigt. För optimal volym vinklar man den snett ut från kroppen så att gitarrens bakstycke kan vibrera helt fritt. Precis som på en kontrabas kommer mycket av soundet från bakstycket, pressar man upp gitarren mot kroppen kommer en stor del av ljudet att sugas upp. Använd axelband så att den kan hänga fritt. 
Freddie Green körde alltid helt akustiskt, han lär ha testat med förstärkare en gång i tiden men medmusikanterna gillade inte soundet och pillade bort komponenter ur förstärkaren före gigget…kanske man får tacka dem för det nu!
Gitarren ska mickas helst med en kondensatormikrofon, placeras framför f-hålet, alla filter ska vara neutrala och istället jobbar man med mikrofonens placering. 
Efter att ha berättat om gitarrens ”setup” går James över till att visa Freddie Greens spelstil. Det visar sig att Freddie ofta spelade på en sträng även om han tog ett helt ackord. Tog han hela ackord handlade det alltid om ”tresträngsackord” som endast involverade sjätte, fjärde samt tredje strängen. James ger ett utmärkt exempel på Freddies stil när han kompar George Gershwins I Got Rhythm på endast D-strängen. Formen, AABA är ett vanligt underlag för massor av jazzstandards och brukar också kallas för ”rhythm changes”.
Kända jazzstandards som bygger på I Got Rhythm är: Anthropology, Cotton Tail, Flintstone Theme, Oleo, Lester Leaps In och Rhythm A Ning för att nämna några av de mest kända. Länk till Chirillos klipp hittar du på fuzz.se.
FUZZ 4/13



Riff.pdf

Video






 
 

 

 Prenumerera på nyhetsbrev från fuzz.se
ANNONSER
banner