Skandinaviens ledande gitarrportal

Orianthi - Ny gitarrist hos Alice Cooper

Av Michael Dee

“Vaktar du gitarren åt din pojkvän eller?”. Ja, det är en fråga som Orianthi har fått för många gånger. Det är inte alltid lätt att vara tjej och vara gitarrist. 
– Jag har till och med blivit mobbad tidigare men nu bryr jag mig inte längre, säger Orianthi när FUZZ ringer upp henne hemma i Adelaide i Australien. Orianthi som nyligen släppte sitt tredje sololalbum och som dessutom är gitarrist i Alice Coopers nuvarande band.
Orianthi pendlar numera mellan Adelaide och Los Angeles. Hon är aktuell med sitt tredje album, Heaven in This Hell, producerad av Dave Stewart, (f d Eurhythmics) och inspelad i Nashville. 
– Det här är plattan jag drömt om att spela in. Full av känsla och förstatagningar. Precis som man spelade in på 60-talet. Det tog allt som allt två veckor. 
Dagen efter vårt samtal ska Orianthi ge sig ut på en kortare turné med sitt band. Därefter väntar spelningar med Alice Cooper. Hon ingår sedan 2011 i hans band där hon kliver in i sin karaktär som “Scary Aussie”, en irriterad zombie med blod på gitarren. 
– Jag kommer att spela med Alice tills han tröttnar på mig! Det är lika kul varenda spelning. 
Orianthi är 28 i år och hon har hunnit med att spela med ett imponerande uppbåd; Steve Vai, Prince, Mary J Blige och Carlos Santana. 
Carlos Santana var för övrigt den som inspirerade Orianthi att själv börja spela elgitarr. 
– Min familj är av grekisk härkomst och min pappa spelade i ett grekiskt band. Han hade en enorm vinylsamling och mängder av instrument och det ledde till att jag började spela gitarr. När jag var 11 tog han med mig till en Santanakonsert och det var framför allt låten Europa som grep mig. Jag ville också skriva och spela sådana låtar Så jag dök ner i skivsamlingen, studerade alla Santana-plattorna och tjatade till mig en elgitarr; en Gibson 125. 
Orianthi började snart skriva och spela in egna låtar. 
– Jag började skicka demos, usla sådana!, till Steve Vai när jag var 14 och han lyssnade faktiskt igenom allihop och mejlade råd och konstruktiv kritik. Hans support var oerhörd viktig för mig och den höjde verkligen standarden på mitt spel och låtskrivande. Han är en fantastisk gitarrist och en otrolig människa. 
Hon skickade också demotejper till sin idol Carlos Santana. 
– Jag skrev en låt för honom. Spelade in en demo med den och covers på några av hans låtar. Hans bror skrev till mig och sa att de brukade spela min demo på deras kontor. “Otroligt” tänkte jag. När jag var arton kom han till Australien och inbjöd mig att jamma med honom på scenen. En timme framför 15 000 pers. Han spelade in konserten och det ledde till att jag inbjöds att spela på NAMM tre år i rad. Och det ledde till ett skivkontrakt. 
Orianthi släppte sitt debutalbum Violet Journey 2005. 
– Den släpptes på ett indiebolag och var ganska poporienterad. Carlos var schysst nog att introducera mig för Paul Reed Smith som gav mig ett endorsement-avtal. Det innebar att jag kunde flytta till Los Angeles och börja etablera mig för en internationell publik. 
Orianthi blev snabbt ett kultfenomen, känd som en otrolig gitarrist inom den melodiösa metalgenren. Hon spelade gitarr för Carrie Underwood på The Grammy Awards 2009 och fick så ett oväntat samtal. 
– Michael Jackson ringde och undrade om jag ville följa med på turné? Jag trodde knappt det var sant! Det var den turnén som skulle bli hans stora comeback, “The This is It Tour”. Så jag medverkade på alla repetitionerna och det var fantastiskt att se och höra Michael. Det var en otrolig chock när han plötsligt dog. 
Efter flytten till Los Angeles skrev Orianthi kontrakt med Geffen Records. Hennes album Believe blev en betydlig framgång, där singeln According To You, sålde platina. Men rent musikaliskt var den inte vad Orianthi hade hoppats på. 
– Jag hade en A&R-man på Geffen Records som skulle vara med att styra och ställa allting. Det ledde till att jag skrev låtar med mängder av olika låtskrivare i Los Angeles. Resultatet låg ganska långt från min egen smak. Det blev för rent och polerat. Jag hade önskat mig något mer rootsy och bluesaktigt och det har jag uppnått med den nya plattan. 
 Orianthi bröt med Geffen. Den nya plattan Heaven in This Hell är som sagt producerad av Dave Stewart som också varit med att skriva låtarna. 
– Det hela började med att jag och Dave började jamma. Satt med var sin akustiska gitarr utanför hans hus. Då hade vi inte en tanke på att göra ett album men som tiden gick växte den idén fram. 
Orianthi gillar att skriva låtar med andra. 
– Jag skriver mycket på egen hand, både på gitarr och piano men det drar liksom alltid åt ett håll så det blir mer variation när jag skriver med andra. Dave är en fantastiskt inspirerande person att jobba med. Full av idéer och känsla. 
Skivan är inspelad i Blackbird Studio Nashville och i Dave Stewarts hemstudio i Hollywood
– Jag älskar Nashville. Det är en riktig musikerstad och där finns fantastiska musiker. Det har också färgat låtarna och soundet på plattan. Där finns drag av både blues, Led Zeppelin-liknande swamp rock och country. Jag fick med Dan Dugmore på lap steel och han gav ett rejält lyft tycker jag. Men det gillar mest är att plattan har en fri och naturlig känsla. Precis som plattor från slutet av 60-talet. Nästan alla solon var infall jag fick i stunden. Det enda riktigt strukturerade solot var på Another You. Det gick snabbt som sagt och sedan gjorde John McBride slutmixen. Det är en platta jag känner mig riktigt nöjd med och det ska bli oerhört kul att spela låtarna live. 
Jag frågar Orianthi om hennes medverkan i Alice Coopers band kommer i vägen för hennes egen karriär eller om hon drar åt sig en del av hans publik? 
– Jag tror inte att det skadar och det fungerar att driva båda parallellt. Jag kommer att spela med Alice tills han tröttnar på mig för jag älskar att spela med honom och bandet. Vi träffades på TV-programmet American Idol. Alice bad mig att spela School’s Out med honom under finalen. Det kom sig av att jag jobbat med Bob Ezrin och att vi hållit kontakten. Det ledde till att Alice frågade om jag ville följa med på turné som leadgitarrist? Jo, tack! Så jag fick lära tjugofem låtar på en vecka. Det tog en månad för mig att riktigt hitta min plats i bandet. Inte bara musikaliskt utan också att hitta/skapa min egen karaktär. För i Alices band måste man vara en karaktär. Så jag är «Scary Aussie», med fejkat blod på gitarren och jag är en sorts irriterad zombie. Alice är en riktig showman och han ger allt men det gäller att se upp för alla knivar, piskor och ballonger som exploderar över huvudet på en!. 
Du är i en bransch som är dominerad av mansgrisar? 
– Ja, det är inte alltid lätt att vara tjej och gitarrist. Jag har rent av mobbats för att jag spelade gitarr. Och jag har ofta fått frågan, “Vaktar du gitarren åt din pojkvän?” Jag spelade i coverband när jag var 15-16 och trummisen tyckte att det var cool att ha en tjej på gitarr i bandet men den andre gitarristen kom ofta med gliringar. Visst, jag får fortfarande dumma frågor och kommentarer ibland men jag bryr mig inte längre. Men som tur är kommer det fler och fler kvinnliga gitarrister. 
Är du en förebild?
– Jag är nog det. Jag får mejl och kommentarer på facebook att tjejer varit på mina konserter och själva börjat spela och det känns kul.
Orianthi berättar om sin utrustning. 
– Jag kör som sagt på PRS gitarrer. Jag har min SE Orianthi Signature, Custom 24 och Custom 22 som jag använder stadigt. På senare tid tiden har jag också använt en PRS JA 15 Hollow Body. Jag föredrar Dean Markley strängar. Vad gäller gitarrförstärkare använder jag EVH 5150 III toppar och lådor. Effekter är en Vox Cry Baby wah wah, TC Electronics Reverb och Flash back Delay. Jag är inte mycket för effekter utan vill hålla det så enkelt som möjligt.
FUZZ 6/13

 Prenumerera på nyhetsbrev från fuzz.se
ANNONSER
banner