Peerless Martin Taylor Virtuoso

Engelska jazzgitarristen Martin Taylor har fått två signaturmodeller tillverkade sig av Peerless. En av dessa är Virtuoso.

Martin Taylor har under de senaste tjugo åren etablerat sig som en värdig arvtagare till Joe Pass. Precis som sin förebild spelar Martin Taylor nästan uteslutande solojazzgitarr, oftast med tumme och fingrar istället för plektrum. En annan viktig inspirationskälla för Martin är Chet Atkins vilken han hyllat på flera av sina inspelningar. 

Martin Taylor inledde sin karriär som jazzgitarrist i London under mitten av sjuttiotalet. Tillsammans med sin gitarrlärare Ike Isaacs hade han en unik duo som ofta spelade på jazzklubben Pizza Express i hjärtat av Londons berömda nöjeskvarter Soho. Under ett av sina engagemang blev Martin upptäckt av Django Reinhardts kollega violinisten Stéphane Grappelli. Ett mångårigt samarbete inleddes och Martin fick möjlighet att turnera över hela världen. Efter samarbetet med Grapelli koncentrerade sig Martin på att utveckla en repertoar för solojazzgitarr. Precis som sin förebild Joe Pass använde han sig mest av musik ur amerikanska sångboken. Efter ett par år började dock Martin vidga sin repertoar, spelade gärna musik med rötterna i Afrika eller Sydamerika. Han har också haft framgångsrika samarbeten med klassiska sångare bland annat basbarytonen Bryn Terfel. 

För ett par år sedan fick Martin Taylor möjlighet att designa sin egen drömgitarr. Den byggs av Peerless Guitars i Korea, fabriken startade i början av sjuttiotalet och har byggt gitarrer på kontrakt åt de flesta etablerade gitarrmärken. 

Idag har man en toppmodern fabrik i Gimhae, Sydkorea och koncentrerar sig främst på sina egna gitarrer. Allt råmaterial köps in till fabriken där det sågas upp och torkas. Detta gör att man har full kontroll över hela byggnadsprocessen.

Konstruktion. Martin Taylor har två signaturmodeller, Virtuoso som FUZZ tittar på i det här testet samt en exklusivare variant kallad Maestro. Den stora skillnaden är att Maestro är byggd helt i solitt trä, dessutom är det välvda locket skuret ur massiv gran och inte pressat för att få sin välvda form. I övrigt har de båda gitarrerna samma specifikationer. 

Martin ville ha en riktigt lättspelad gitarr och har därför satsat på en förhållandevis liten kroppsform. Den ligger nu på 15” istället för brukliga 16” eller 17” när det gäller archtopgitarrer. Halsens mensur (längd) är 625 mm, kan jämföras med Gibsons ES-175 som ligger på samma dimension. Halsen är dock något bredare än normalt, 45 mm vilket kan jämföras med nämnda Gibsongitarr som ligger på 43 mm. Martin tycker att en något bredare hals passar bäst till den typ av gitarrspel han sysslar med, mycket fingerspel med ackord och sololöpningar. Han menar också att allt fler fingerstylegitarrister gillar att spela på archtop, och då kommer det lite bredare strängavståndet väl till pass. Halsen är gjord av lönn, greppbräda av rosewood med tjugo band samt inpassad vid fjortonde bandet. 

Den guldpläterade mekaniken kommer från Grover och har vred av ebenholts. Locket är gjort av laminerad gran och välvt för att få det rätta archtopstuket. Sidor och botten är av laminerad lönn. Rosewood hittar vi också i stallet samt stränghållaren. 

En ”floating” guldpläterad minihumbucker finner vi i halsläge. Floating i det här fallet betyder att mikrofonen monterats i halsen, detta för att slippa göra ingrepp i locket och påverka gitarrens akustiska egenskaper. Det påverkar också gitarrens elektriska ljud, något som jag återkommer till längre fram. Mikrofonen rattas med endast en volymkontroll som placerats under plektrumskyddet av rosewood.

Spelkänsla och ljud. Valet av en 15” kropp gör den här gitarren mycket behaglig att hålla i. Den sitter som gjutet och har trots sitt ringa format förnämliga ljudegenskaper. Rent akustiskt är den inte speciellt volymstark men tonen är utmärkt. Vill man använda den på samma sätt som Martin Taylor får man ett klassiskt archtopsound genom att kombinera minihumbuckern med en vanlig mikrofon riktad mot f-hålet. Det här är en teknik som gitarristen Jim Hall introducerade redan på femtiotalet. Han lirade på Gibson ES-175 och vred alltid ner volymen när han kompade de andra solisterna. På det här sättet kan man veva på ordentligt utan att dränka sina medmusikanter. 

Virtuoso är också en gitarr som skulle kunna passa utmärkt för storbandsgitarristen, med ett perfekt torrt och kraftfullt kompsound samt möjlighet att dra på när man lirar solo. Med enbart minihumbuckern får man ett klassiskt jazzsound i stil med George Benson. 

För ett antal år sedan designade Martin Taylor en gitarr för Yamaha. Den hade förutom en minihumbucker också en piezomikrofon. När jag frågar Martin varför han övergivit den idén svarar han att det inte finns någon piezo som låter naturligt. I dagsläget placerar han istället en Milab framför gitarren och mixar den signalen med magnetmikrofonen.

Slutomdöme. För den som sysslar med sologitarr i Joe Pass anda, eller mycket fingerspel rent allmänt, är detta en drömgitarr. Den är extremt lättspelad och behaglig att använda, levererar ett klassikt archtopsound som fungerar i en mängd genrer. Det blir högsta poäng både vad gäller ljud och spelglädje. Virtuoso har också en elegant design, kolla in stränghållaren av rosewood samt den diskreta konstruktionen med en volymkontroll under plektrumskyddet.

Fakta

• El/akustisk archtopgitarr

• Lock av laminerad gran

• Sidor och botten av laminerad lönn

• Hals av solid lönn

• Greppbräda av rosewood

• 20 band

• Inpassad vid fjortonde bandet med en dovetail

• Cutaway: Ja

• Stall av rosewood

• Grover GH102 mekanik med svarta ebenholtsknappar

• Mensur: 625 mm

• Halsvidd första bandet: 45 mm

• Halsvidd tolfte bandet: 55 mm

• Kroppsdjup: 70 mm

• Högglanspolerad finish

• Färg: Vintage Sunburst 

• Mikrofon: Guldpläterad minihumbucker

• Etui: Ja

• Pris: 12 495:-

JAM Gitarrer www.jam.se

FUZZ 7/12