PRS P22 & SE Dave Navarro

Ibland är det svårt att lista ut vad som döljer sig bakom ett produktnamn men här var det lätt. PRS P22 står för solid gitarr med 22 band och piezomikrofon. P22 är PRS första solida elgitarr med piezosystem inbyggt. Piezosystemet är utvecklat av Paul Reed Smith och LR Baggs och har tidigare bara funnits i PRS Hoolowbody men nu har man lyckats få ner systemet till en fysisk storlek som gör det möjligt att montera det i en solid elgitarr. 

Det finns fler nyheter i P22 och det är i de magnetiska mikrofonerna. Jag vet ingen som är så orädd för experiment och att frångå gällande normer som Paul Reed Smith och detta utan att för den skull glömma historien bakom eller målet med bra ton. Hans 57/08 tog, mycket förståeligt, marknaden med storm och de nya Narrowfield kommer nog att räknas som klassiker om några år. I denna gitarr sitter PRS 53/10 i ny design. Det nya är att plastspolarna som tråden är lindad kring inte är platta som på traditionella humbuckers utan de är välvda för att följa strängarnas radie. PRS 53/10 designades att låta lite som den typ av P90-mikar som satt på gitarrer under tidigt 50-tal, och speciellt ett exemplar från 1953, fast här med humbuckerns fördelar. 

De båda mikrofonsystemen samsas i en elektronik som består av tre rattar och två omkopplare. Det finns en volym- och en tonkontroll till de magnetiska mikarna och en volymkontroll till piezon. Femvägsomkopplaren är till de magnetiska mikrofonerna och förutom de traditionella kopplingarna stallmikrofon, båda eller halsmikrofon i lägena 1, 3 och 5, ges också stallhumbucker plus splittad halsmik parallellkopplade i läge 2 och läge 4 ger båda mikarna splittade och kopplade parallellt. Med den lilla trevägsomkopplaren väljer man de magnetiska mikarna, piezon eller båda samtidigt.

Ljud och spelkänsla. När det gäller spelkänsla så är PRS generellt sett gränsande till ofattbart sköna att spela på och denna P22 höjer denna upplevelse ett par snäpp. Den relativt nya V12 finishen känns bra på halsen. Snyggt lackad utan att någonsin känns tjock eller kladdig. Halsprofilen ”pattern neck” är som gjord för min vänsterhand. Jag gillade deras gamla ”Wide Fat” men detta känns riktigt, riktigt bra. Träet i gitarren är utsökt och PRS kvalitetskontroll borde få de andra stora aktörerna på marknaden att skämmas. Gitarren var väljusterad och till och med stämd när jag öppnade fodralet. Det är sällan jag får chansen att skriva det i en test, men här finns över huvud ingenting att klaga på.

Ljudmässigt är P22 en oerhört intressant gitarr. Enbart med de nya 53/10 skulle det vara en intressant gitarr. Dessa mikrofoner ger en osedvanligt tydlig och klar klang med kraften och värmen från en bra humbucker men också med en smeksamt skön diskant som man kan höra från en exceptionellt bra P90. I en och samma mikrofon är detta en ny upplevelse för mig. Mikarna är också lika dynamiska som en bra P90. Allt detta är speciellt tydligt på halsmiken. Att sitta med den och ratta volym- och tonkontroll ger upphov till hur många nyanser som helst. Mellanlägena på femvägsomkopplarna ger klanger som är feta och funkiga med bra tryck. 

Så till piezon som enligt Paul Reed Smith själv är det bästa systemet någonsin utvecklat för en elektrisk gitarr. Om detta är sant vet jag inte men jag kan konstatera ett antal saker; det låter inte som en snyggt uppmikad Martin eller Collings. Den låter mer som en akustisk gitarr med en piezomik vilket också är mer logiskt eftersom det är samma typ av teknik som används. Däremot vill jag påstå att jag aldrig tidigare har hört ett piezosystem på en elgitarr som låter så bra som det här. Om man använder sig av en bra akustisk förstärkare från Fishman eller AER så låter P22 lika bra eller bättre än många piezoutrustade akustiska gitarrer.

Det mest spännande med P22 är inte huruvida den kan ersätta en akustisk gitarr utan hur man kan använda piezosystemet för att utveckla sitt elgitarrljud. Jag fick mycket intressanta resultat genom att blanda in piezosignalen i olika grad med signalen från de magnetiska mikarna. Både med rena och distade ljud. De rena ljuden får ett akustiskt element som tar en annorlunda plats i ett arrangemang. Inte minst i band med två gitarrer. Med distade ljud ger det ofta en annan typ av definition beroende på vilken karaktär förstärkaren har. 

Slutomdöme. PRS P22 är inte bara en ny modell från PRS utan nästan en helt ny gitarrtyp. Visst har det funnits elgitarrer med piezosystem inbyggt men inte med så här lyckat resultat. Det beror givetvis på att PRS och LR Baggs lyckats utveckla ett bra system. Hade detta varit en gitarr utan piezo hade den fått högsta betyg för att den håller en sådan überklass i konstruktion och kvalitet och med de nya 53/10-mikarna. Med piezo i konstruktionen ser jag P22 som var gitarrists skyldighet mot sig själv att titta närmare på denna gitarr.

PRS SE Dave Navarro. David Navarro är den tredje gitarristen i ordningen som har en signaturmodell både från USA och från Korea (Santana och Mark Tremonti var före). Navarros amerikanska signaturmodell har sålt bra och därför ville PRS ge ut en modell som var inom ekonomisk räckvidd för fler gitarrister.

SE Dave Navarro. Givetvis är SE Dave Navarro förvillande lik den amerikanska utgåvan i och med sin Jet White finish, guldpläterade mekanik, fågelinlägg, två svarta humbuckers, 24 band och 25” mensur. Funktionellt är den också lik med volym- och tonkontroll, trevägsomkopplare och push-pull på tonkontrollen för att splitta båda mikarna.

Även det som inte direkt syns är också väldigt likt den amerikanska förlagan med vissa undantag. Här är det kropp i mahogny med en lönntopp plus en limmad hals i lönn med greppbräda av rosewood. Halsen har PRS ”wide thin”-profil liksom originalet hade från början.

Mikar, stall och stämskruvar är ”designed by PRS” men tillverkade av någon annan. Mikarna är SE HFS (hot, fat and screams) och SE Vintage Bass.

Som alla andra SE-modeller levereras denna med en kraftig PRS-märkt gig-bag.

Ljud och spelkänsla. Personligen anser jag att PRS SE-modeller toppar listan över bra instrument tillverkade i Korea. Då menar jag både byggkvalitet och mekanik/elektronik. 

SE Dave Navarro är inget undantag. Den bländvita finishen som strålar mot mig när jag öppnar gig-bagen är felfri. Guldpläteringen på mekaniken är av god klass. 

Att spela på SE Dave Navarro känns bra om man gillar ”wide thin”, vilket många gör. Gitarren är välbalanserad och känns ganska lätt för att vara en gitarr av mahogny.

Jag känner igen ljudet av SE HFS och SE Vintage Bass från PRS amerikanska original med en viss reservation för att dessa låter lite mer diskantrika, troligtvis på grund av svajet och lönnhalsen. Detta stör mig inte alls utan jag ser snarare ett värde i det eftersom tonkontrollen fungerar bra för att dra bort lite diskant om man så önskar. Dessutom tycker jag att den extra diskanten kommer väl till pass dels om man använder en förstärkare med lite ”mörkare” karaktär och inte minst när man spelar med rent ljud då man får en klarhet i mikarna som dovare mikar har svårt att förmedla.

Att splitta budgetmikar är ofta som att be om att bli besviken, men inte så på denna gitarr. Halsmiken låter väldigt bra i splittat läge och jag hittade många musikaliska situationer där den klangen passade utmärkt.

Svajet är väl den svagaste punkten på gitarren. Det stämde om sig om man använde det till mer än bara ett lätt svajande, typ Hank Marvin. Det är inte alls omöjligt att det fungerar bättre efter ett tag om man justerar in det med de strängar man tycker om och är van vid men det hände inte under testperioden. Ytterligare en sak som störde mig med svajet var att fjädrarna på baksidan av kroppen resonerade på ett störande vis. Detta är dock lätt, snabbt och billigt att avhjälpa med att vika några rutor toalettpapper och lägga mot fjädrarna och skruva fast skyddsplattan igen. När detta var gjort så lät gitarren avsevärt bättre.

Ljudkaraktären i gitarren låter dig använda den till lite av varje men många kanske är intresserade av modellen just för att få ljudet som Dave Navarro har. Det var inga problem att ratta fram ljud liknande de som Navarro använder sig av i Jane’s Addiction.

Slutomdöme. PRS SE Dave Navarro är lite lurig att ha en åsikt om eftersom jag har provat den amerikanska förlagan och då är det lätt att jämföra med den som kostar 28 950:- istället för andra gitarrer i samma prisklass vilket vore mer rättvisande. 

Ser man den i den prisklass den hör hemma i så är det som vanligt med PRS SE. Den känns bra mycket bättre än det mesta i prisklassen. Ljudpaletten medger ljud som passar i väldigt många situationer. Gillar man dessutom Dave Navarro så är ju utseendet ett plus.

 

Fakta

PRS P22

Sexsträngad elgitarr med inbyggt piezosystem

Kropp av mahogny med välvd lönntopp

Hals av mahogny med profilen ”pattern neck”

Greppbräda av rosewood 

22 band

Mikrofoner: PRS 53/10 humbuckers

Stall: PRS piezo

Mekanik: PRS Phase II låsbara stämskruvar

V12 Finish

Pris: 34 950:-

 

PRS SE Dave Navarro

Sexsträngad elgitarr

Kropp av mahogny med välvd lönntopp

Hals av lönn med profilen ”wide thin”

Greppbräda av rosewood 

24 band

Mikrofoner: 1 PRS SE HFS och 1 PRS SE Vintage Bass

Stall: PRS designed svaj

Mekanik: PRS designed stämskruvar

Finish: Jet White

Pris: 7 250:-

www.emnordic.se

 

FUZZ 8/12