Randall Thrasher Head
Av Mats Bryzell
Randalls flaggskepp när det gäller rörtoppar är Thrasher. En gitarrförstärkartopp på 120 watt med massor av kraft och kvaliteter framförallt för den gain- och distinriktade finsmakaren.
Förstärkarmärket Randall ser vi dyka upp i allt fler artistsammanhang, speciellt då det handlar om metal kombinerat med dist och gain i mängder. Inte så konstigt då man haft, och har, nära samarbeten med gitarrister som den alltför tidigt bortgångne Dimebag Darrell, och även Kirk Hammet, Scott Ian och George Lynch bland andra.
Sedan drygt två år tillbaka har Randall ett nära samarbete med ampgurun Mike Fortin från Fortin Amplifications. Detta har resulterat i två serier; Thrasher och RD Diavlo. Förutom signaturmodeller som designats av Nuno Bettencourt, Ola Englund, Kirk Hammet, Scott Ian och George Lynch, är Thrasher Head flaggskeppet av de förstärkare man nu tillverkar.
Konstruktion
Thrasher Head är en stor och tung stärkare som fyller ut platsen på en konventionell 4x12”-låda. Rörbestyckningen utgörs av fyra stycken 6L6 i slutsteget (kan även köras med EL34 och 6550/KT88) och sex 12AX7 i försteget.
Kanalerna är två till antalet, där kanal 1 är distkanalen och kanal 2 den som levererar, i huvudsak, rent ljud.
Frontpanelens uppbyggnad skvallrar om att det är distorsion som är det grundläggande med denna förstärkare. Kanal 1 har nämligen tre gainsteg; Low Frequency, High Frequency och Overall Gain. Därutöver en ställbar boostfuntion, volume, bass, middle, treble samt en middleswitch för att förändra mellanregistrets tonala profil – en urskopad ”hängmattekurva” exempelvis.
Kanal 2 har kontroller för gain med en preset-ställd boostfunktion och en bright-switch som ökar diskantfrekvensen, men som blir mindre aktiv desto mer man ökar på gain, volume, bass, middle, en trevägs-switch med tre voicings och treble. Masterdelen har kontroller för mastervolume, depth och presence.
På baksidan finns anslutningar för fotpedal; channel, boost och loop. Bias-kontroll för rör, loop series/parallell, line output och högtalare.
Ljud
Lite omvänt, kan man säga, börjar jag med kanal 2 för att lyssna på det rena ljudet. Det är högt headroom och det kristallklara, mustiga ljudet trycks fram med en enorm pondus. Vill man dista till ljudet går detta givetvis – gärna med boostfunktionen, men även genom att ställa in gainkontrollen på ett högre värde.
Det är trots allt kanal 1 som spelar huvudrollen på denna förstärkare. Vi har här de vanliga eq-delarna; bass, midle och treble att forma ljudet med, dessutom en ställbar boostfunktion och en middleshift. Men, det riktigt intressanta är hur gainsteget är uppbyggt. Istället för en enda gainkontroll, finns ytterligare två; low frequency-, och high frequency-gain.
Det finns kraft så det räcker och blir över med 120 tunga watt att spela med, ljudvolymen kan alltså ställas på nästan onödigt höga nivåer. Det riktigt trevliga är att man kan forma disten i sig, och ljudet i övrigt, helt och hållet efter gitarrval och spelstil med hjälp av de tre gainkontrollerna.
Vi har alla vår idealbild om hur gitarren skall låta, och ofta spelar man med olika gitarrer som givetvis har olika förutsättningar för hur stärkaren svarar, till exempel skillnader mellan mikrofoner som humbucker och singlecoil.
Använder man exempelvis singlecoil-mikar är grundljudet lite ”spetsigare” än humbuckers. Vilken typ av gitarr eller mikrofon man nu än använder går det att finjustera de låga och höga frekvenserna, blanda och ge, för att nå den sweetspot man föredrar. Givetvis testade jag med en sjusträngad gitarr, stämde även ner denna (hade inte tillgång till någon åttasträngad) för att nå låga toner, som i vissa fall kan vara svåra att få fram på ett bra sätt rent ljudmässigt.
På en vanlig stärkare har man mängden gain och eq att arbeta med och om vi tar en lågt stämd gitarr som exempel kan viss ”grötighet” justeras bort, men då kanske mängden dist och de köttiga ljud man vill ha blir lidande.
Randall Thrasher uppvisar inte på något sätt dessa tillkortakommanden, det gick alldeles utmärkt att ratta bort eventuellt störande frekvenser i de lägre registren med en nerstämd gitarr. På samma sätt kan man finjustera både de lägre och högre eq-registren med konventionella gitarrer – feta till ett singlecoil-ljud, eller strama åt ett humbuckerljud och få gitarrsoundet att precis passa in i den ljudbild och det sammanhang man skall spela i.
Ibland kan man överdosera mängden distorsion i sitt ljud, det låter liksom tuffare med mer dist… Resultatet blir dock oftast att man bara får ett ”surrigare” ljud, lite myggsvärm sådär.
Med denna stärkare kan man exempelvis dra ner HF-gain och rensa ur de högre registren och behålla ett saftigt distat ljud som klingar mer av strängarna men grottar riktigt gott i botten – eller tvärtom, beroende åt vilket håll man vill gå.
Slutomdöme
Randall Thrasher Head riktar sig åt den dist-orienterade gitarristen, som själv vill kunna forma och leta upp exakt de distljud som önskas. Förstärkaren fungerar fint med olika typer av mikrofoner och tar tacksamt emot nerstämda gitarrer utan att knussla.
Distljud är som vi vet väldigt individuellt, och man vill ju så gärna åt exakt det ljud man har som ideal – Randall Thrasher Head fixar detta utmärkt – och som vanligt när det gäller detta märke, till ett högst överkomligt pris.
Fakta
Randall Thrasher Head
• Gitarrförstärkare, topp
• 120 watt
• Rör: 12AX7 i försteg och 6L6 i slutsteg
• Två kanaler
• Loop
• Biaskontroll
• Kanalval samt boost via fotpedal
• Pris: 13 195:-
Videolänk:
Fler artiklar
Prenumerera på nyhetsbrev från fuzz.se
ANNONSER
