Skandinaviens ledande gitarrportal

Roland G-5 VG Stratocaster

Av Mats Nermark

I grund och botten är Roland G-5 en Mexikobyggd Fender Vintage Stratocaster med allt som det innebär i form och funktion. G-5 är dock mer än bara en gitarr.
G-5 finns i två versioner. En med greppbräda av rosewood och 3-tone sunburst finish och en med lönnbräda och svart finish. Gitarren levereras i en specialsydd gig-bag.
Stratocaster med Rolandelektronik. Det som skiljer en G-5 från en vanlig Mexikostrata är elektroniken och denna är utvecklad av Roland. Faktum är att vi har sett denna gitarrtyp förut när Fender själva sålde den. Enligt Roland så är skillnaden nu ny mjukvara som både kan mer och skall låta bättre. Elektroniken baseras på samma teknik som finns i Rolands banbrytande VG-99 och simulerar både olika gitarrtyper och olika stämningar. Denna elektronik får sin ström från vanliga fyra vanliga AA (LR6) batterier och man kan välja om man vill köra alkaline eller uppladdningsbara. Fyra stycken alkaline följer med gitarren och dessa skall räcka till 6 timmar kontinuerligt spelande. När man stoppar i sladden i gitarren kopplas strömmen automatiskt på och vice versa.
Kontrollerna består av en femvägs mikrofonväljare och den styr både de magnetiska mikrofonerna och de simulerade. Det finns en mastervolym- och en mastertonkontroll som ser ut som vanliga rattar från en Stratocaster. Under dessa sitter två svarta rattar där man väljer mikrofontyper med den nedre och stämning med den övre. Signalen till den digitala elektroniken plockas upp från en så kallad ”divided pickup” som sitter mellan stallmiken och stallet.
De val man har med mikrofontypsväljaren är N (Normal Stratocaster, de magnetiska mikrofonerna), S (Modeled Stratocaster), T (Modeled Telecaster), H (Humbucking Pickups) och A (Acoustic). Beroende på vilken typ man valt så fungerar de övriga kontrollerna ibland lite olika. I läge N är den övre svarta ratten för olika stämningar av förståeliga skäl inte aktiv eftersom den bara styr de modellerade gitarrtyperna. 
För Stratocastermodellerna fungerar femvägsväljaren som på en Stratocaster men för T, som simulerar en gitarr med två mikrofoner, har man valt att i läge 1 simulera en typ av Telecastermik som är lite fetare med mer lindad tråd. Denna typ kallar Roland för Wide Range pickup. Läge 2 är en reguljär Telecastermik. Läge 3, båda mikarna tillsammans och läge 4 är halsmiken från en Telecaster. Läge 5 simulerar en wide range halsmik för Telecaster. Samma har man gjort för H, fast där har de valt att kalla humbuckerna i lägena 1 och 5 för Bright Humbuckers vilket skall ge en lite modernare ljudbild.
För de akustiska ljuden är det ett helt annat tänkande. Där är varje läge på mikväljaren en individuell gitarrtyp, 1: Acoustic Steel-String 1, 2: Acoustic Steel-String 2, 3: Nylon-String Acoustic, 4: Electric Sitar och 5: Jazz. I detta läge fungerar gitarrens tonkontroll istället som en reverbkontroll.
Ratten för olika stämningar ger följande stämningar: Normal, Drop D, Open G, DADGAD, Baritone och 12-string. Man kan inte skapa sina egna stämningstyper.
Ljud och spelbarhet. Jag har stött på väldigt olika spelkänsla och kvalitet på gitarrer från Fenders mexikanska fabrik men kan konstatera att denna hör till de bättre jag provat. Gitarren var korrekt justerad och stränghöjden nästan lite väl låg men dock utan att rassla i strängarna. I övrigt konstaterar jag att den känns som Fender brukar med 9.5 tums radie på greppbrädan och Modern C halsprofil. Det är även något tryggt med en Fender Stratocaster – man vet att det fungerar. Och med Rolands renommé i botten finns all anledning att känna förtroende för gitarrens totala kvalitet.
Det mest spännande med G-5 är ju alla ljuden och jag börjar med att lyssna på de magnetiska mikrofonerna. Lyssningen sker genom en Marshall Plexi (EL34), en Vox AC30 (EL84), en Traynor YCV-40 (6L6), en Boss GS-10 och en Kemper Profiling Amplifier. Kort sagt så är detta en Stratocaster och låter som man förväntar sig av en sådan med hyfsade mikrofoner. Ingen blir överraskad och ingen blir besviken. Jag tycker det är viktigt att det finns ett bra grundljud i gitarren om batterierna skulle ta slut och man glömt ladda reserverna, och bra ljud finns här.
Så vidare till den modellerade Stratocastern och här upptäcker jag genast något intressant. Beroende på vad jag spelar genom låter den mer eller mindre olika än vad de magnetiska mikrofonerna gör. I en Vox lät de mest lika och genom Boss GS-10 skilde det mest. Jag vill inte på något sätt säga att den modellerade Stratocastern lät sämre utan bara att den lät lite annorlunda på samma sätt som två strator med olika mikar kan låta lite annorlunda. Faktum är att jag föredrog den modellerade Stratocastern och då inte minst för att den är tyst. Just det! Alldeles knäpptyst. Inget brum eller andra ljudliga hyss. I och med att den är digital så plockar den inte upp något brum/brus från omgivningen vilket ger en enorm fördel. 
Vidare till T: Telecaster. Denna modell fungerar riktigt bra. Här dänger jag iväg allt jag brukar med en Telecaster. Det är kul att ha valet mellan de modellerade normala Telecastermikarna och wide range mikarna för de passar i olika sammanhang och täcker väl upp mina Telecasterbehov. En mycket stor fördel med dessa modeller som jag först inte tänkte på är att man slipper den fysiska ”ansträngningen” att spela på en kantig Telecaster som trycker in revbenen och ibland nästan stoppar blodflödet till höger underarm.
Jag upplever samma flexibilitet med läge H och modellerade vintagemikar och de som kallas ”bright”. Stor flexibilitet och autentisk tyngd i mikarna. Det lustiga är att trots att Roland visar humbuckers som sitter i en Startocaster i bruksanvisningen när de förklarar mikarna så låter det mer som om humbuckermikarna sitter i en Les Paul än i en gitarr av al med skruvad hals. So far, so good!
När jag kopplade på A för Acoustic och Steel-String 1 och 2 blev jag lite konfunderad. Vad är bästa sätt att hantera dessa ljud? Här är det än mer beroende på vad jag förstärker signalen med. Bra resultat fick jag när jag kopplade in gitarren i samma signalkedja där jag brukar spela in akustisk gitarr i studion. En bra preamp med bra eq och lite god kompressor är ju ett klassiskt recept som fungerade bra. Jag profilerade signalvägen med Kempern och då lät det bra där med. Genom vanliga förstärkare eller digitala modeller skulle man inte lura någon att tro att det är en akustisk gitarr. Den nylonsträngade modellen gillade jag inte i VG-99 och tyvärr inte heller här. Electric Sitar är kul och pophistorien har ju visat gång på gång att den passar bra in lite här och var. Den största överraskningen kom med Jazz som fungerar hur bra som helst för just jazz. Jag blev sittande länge och spelade alla chord-melodyarrangemang jag kunde komma ihåg. Vid närmare eftertanke skulle jag hellre spela på denna modell än på många rätt dyra jazzgitarrer jag testat genom åren.
Stämningsväljare. Stämningsväljaren gav också upphov till glädje. Det blir sällan (läs: aldrig) av att jag stämmer om mina gitarrer just för att det känns som ett onödigt stökande och vridande, speciellt på gitarrer med svaj. Därför tycker jag det är kul att prova och testa nya ackordformer och få en anledning att ta fram slide-röret. De stämningar som finns tillgängliga är de mest vanligt använda och täcker definitivt mina personliga behov.
Vad saknar man då på detta instrument? Jag tycker att Roland kunde klämt in två lägen till på modellväljaren så vi kunde ha fått med en Les Paul Special med P90 och en ES-335. Vidare tror jag att de som arbetar mycket med olika stämningar kommer att sakna möjligheten att skapa och spara egna stämningar.
Slutomdöme. Roland G-5 VG Stratocaster är på många sätt ett intressant, flexibelt och användbart instrument. Det som tilltalar mig är att de elektriska modellerna låter bra överlag, det är klart och tydligt upplagt så att jag aldrig behöver undra var jag skall göra saker och ting samt att jag får ljud från tunga och kantiga instrument fast jag åtnjuter den fysiska bekvämligheten av en Stratocaster. Visst saknar jag en och annan gitarrmodell och visst skulle det vara kul och de akustiska modellerna fungerade även för kritiskt lyssnande i solospel, men i stort så är detta ett instrument som förtjänar en gitarrists uppriktiga uppmärksamhet.
Fakta
• Sexsträngad solid elgitarr
• Kropp av al
• Hals av lönn (modern C profil)
• Greppbräda av rosewood (9.5” radie)
• Mikrofoner: 3 singlecoil och 1 divided pickup
• Digital modellering av elektriska och akustiska gitarrer
• Gig-bag
• Pris: 13 890:-
FUZZ 7/12

 Prenumerera på nyhetsbrev från fuzz.se
ANNONSER
banner