|
Av Mats Nermark
Roland fortsätter att utveckla gitarrsyntarna och detta är både berömvärt och roligt. Att kalla GR-55 för gitarrsynt är dock orättvist då den är så mycket mer.
För att kunna använda GR-55 krävs det att man har en gitarr med en hexafonisk mikrofon monterad som håller sig till Rolands standard. Det kan var antingen en GK-mikrofon från Roland eller en piezomikrofon som skickar sina signaler via en utgång med 13 stift. För den som har en gitarr med en mikrofon som passar räcker det att köpa GR-55 (5 960:-). De som inte har en korrekt utrustad gitarr kan köpa paketet GR-55GK (6 960:-) som innehåller en GR-55, en GK-3 mikrofon samt en sladd som går från mikrofonen till GR-55.
GK-3 består, förutom själva mikrofonen, av en kontrolldosa där det finns en ratt som styr mastervolymen och två knappar som kan programmeras att styra lite olika funktioner.
Jag monterade GK-3 på en Vintage Icon V6 som är lik en Stratocaster. Monteringen var väldigt enkel. Mikrofonen placeras mellan stallmik och stall och fästs med dubbelhäftande tejp (medföljer) eller skruvar (medföljer också). Det följer även med mekanik så att man kan montera GK-3 på en Les Paul. Kontrolldosan skruvas fast på en platta som i sin tur fästs i samma skruv som axelbandsknoppen. Till sist kopplar man en kort kabel från gitarrens vanliga utgång till gitarringången på dosan. Att montera alltihop tog inte mer än 5 minuter och jag stötte inte på några som helst problem.
När allt är på plats skall man ställa in känsligheten för mikrofonen. Detta görs i GR-55 och anvisningarna är enkla och tydliga och det enda man behöver göra är att spela på en sträng i taget och hålla ett öga på en mätare för att se hur stark signalen är. Signalen var så bra att jag till och med kunde sänka känsligheten. En god känslighet borgar för bra dynamik så detta lovade gott.
Ljudgenereringen i GR-55 är avsevärt mer avancerad än i någon tidigare inkarnation av Rolands gitarrsyntar. Ett ljud består av en blandning av upp till fyra källor. Dessa är två olika syntljud, en virtuell gitarr och signalen från de magnetiska mikrofonerna från din gitarr.
Syntljuden är väldigt varierade och är allt ifrån traditionella samplade instrumentljud som piano, trumpet, flöjt etcetera, till vågformer tagna från Rolands gedigna bibliotek från gamla såväl nya syntar.
Den virtuella gitarren är teknologi tagen direkt från Rolands flaggskepp VG-99 och gör det möjligt att simulera en mängd olika gitarrtyper. Exempel är Stratocaster, Telecaster, Les Paul, ES-335, Jazzgitarr, akustisk stålsträngad, 12-strängad och nylonsträngad för att nämna några. Dessa kan dessutom virtuellt stämmas om per program i GR-55. Öppet G för lite slide? Inga problem med vare sig stämning eller slide!
Effekter
En gitarrprodukt från Roland innehåller givetvis en mängd olika effekter. Här finns separata moduler för chorus, delay och reverb samt tre moduler som heter Amp, Mod och Mfx. Amp är förstärkaremulering. Här finns i princip alla gitarrförstärkar- och högtalarmodeller från Boss GT-10. Amp-modulen tar emot signalen från både den virtuella gitarren och de magnetiska gitarrmikarna. Mod-modulen innehåller en effekt och får sin signal från Amp-modulen. MFX-modulen är en effektmodul där man själv skall bestämma om dess effekt skall gälla både för gitarrsignalen och syntljuden eller bara för syntljuden. Efter att ha läst det jag just skrivit inser jag att det låter mycket mer invecklat än vad det är. Den praktiska konsekvensen av denna struktur är att man får ett lättanvänt och flexibelt system för att hantera sina ljud.
Att använda GR-55 live skulle kunna vara svårt om man inte tänker efter hur man vill jobba. Programmen är arrangerade i banker och i var bank finns tre program. Tre program räcker ju inte långt om man är lite kreativ, så då får man byta bank och välja nytt program i den nya banken. Då trampar man först på pedal 1 och 2 samtidigt sedan väljer man bank genom att trycka bank up eller down. När man kommit till rätt bank får man trampa på en av pedalerna 3 eller Ctl för att gå ur bankväljarläge. Sedan väljer man det program man vill ha med en av de tre pedalerna. Detta både låter, och är krångligt. Men Roland har löst detta på ett fiffigt alternativt sätt. Man kan nämligen byta bank med de två knapparna på dosan som hör till GK-3. Då väljer man bank där och sedan trampar man bara en enda gång på GK-55 när det är dags at byta ljud. Nu blev det plötsligt väldigt enkelt.
Redigera ljud gör man genom att trycka på knappen Edit. Då kommer man till redigeringsläget och där kan man redigera på djupet. Enstaka vågformer för syntljud, parametrar för den virtuella gitarren och allt som rör effekthanteringen. Det går att göra mycket så har du inte redan innan kunskaper om syntar så får du läsa på lite. Displayen är stor och innehåller mycket information och när man har förstått hur systemet är uppbyggt och hur man navigerar är det inga problem
De ljud du skapar kan du spara i användarminnen som du när som helst kan plocka fram.
Ljud och spelbarhet
Spelbarhet brukar ju vara en het potatis i när man diskuterar gitarrsyntar. Gitarrsyntes har traditionellt alltid plågats av dålig tracking. Tracking är hur bra synten läser av det anslag man gör mot strängen och innefattar både hur snabbt synten hittar rätt ton, hur bra den svarar mot dynamiskt spel och hur den klarar av hur man som gitarrist manipulerar tonen över tid (till exempel vibrato och bends). Därför var det extra roligt att upptäcka att GR-55 har bättre tracking än någon annan gitarrsynt jag tidigare provat.
Jag börjar med att kommentera gitarrljuden och dessa består då dels av den virtuella gitarren och förstärkarsimuleringen. Den virtuella gitarren är kul eftersom den kan ta så många skepnader och när det gäller elektriska gitarrer tycker jag att Roland lyckats mycket bra över lag. Humbuckers låter som humbuckers och de andra mikrofonerna har också sina speciella signaturljud. De akustiska stålsträngade modellerna låter fullt acceptabelt i en mix med andra instrument. Den nylonsträngade modellen däremot tycker jag har en onaturlig decay och lär nog inte lura någon.
Förstärkarsimuleringen är också fullt godkänd och det går att få fram alla de ljud jag behöver från kristallklart med bra headroom via dynamisk halvdist till komprimerad high gain.
Med GK-3 korrekt inställd så är ljuden också mer dynamiska än hos föregångarna från Roland. Spelar man med de vanliga magnetiska mikarna på gitarren framkommer detta väldigt tydligt när jag spelar som jag brukar med varierat anslag och rattande på gitarrens volymkontroll.
Vidare till syntljuden så kan jag konstatera att det finns en god anledning till att Roland är en av de världsledande tillverkarna av syntar. Ljudbilden är klar och väldefinierad och alla ljuden jag fick fram satt mycket bra i en mix. I GR-55 finns en uppsjö av riktigt bra instrument/vågformer och genom möjligheten att kunna ha två ljud samtidigt ger det nästan oändliga ljudmöjligheter.
Det riktigt stora och unika med GR-55 är ju att man kan mixa gitarrljuden och de två syntljuden tillsammans och skapa helt nya klanger. Fabriksprogrammen visar till viss del på detta men inte alls på det djup som man efter lite funderande och rattande kommer fram till. Fabriksprogrammen visar på olika gitarrljud och, inte minst, olika instrument som piano, orgel, brass etcetera. Skall man spela pianoljud så får man ju lära sig spela som en pianist annars låter det fort väldigt underligt. Samma gäller för andra instrument. Instrumentljuden håller som vanligt från Roland, ruggigt hög klass. Trots detta är jag relativt ointresserad eftersom jag vill att GR-55 ger mig klanger som jag inte redan har och här kommer just mixen av gitarr- och syntljud in. Detta gav upphov till en mängd musikaliska äventyr. Även när jag spelade ljud som inte innehöll virtuell gitarr utan bara synt, programmerade jag syntljud som jag kunde spela på ett ”gitarristiskt” vis.
Man skall nog vara beredd på att skall man spela syntljud från en gitarr så måste man vara relativt exakt i sitt anslag för en synt är inte lika förlåtande för slarvigt spel som många gitarrförstärkare. Fördelen med att bli mer exakt visade sig snabbt eftersom exaktheten i anslaget gjorde att mitt vanliga gitarrspel blev bättre och mer kontrollerat. Riktigt bra bieffekt!
Slutomdöme
Roland har verkligt tagit ett jättekliv framåt med GR-55 och erbjuder oss en mängd funktioner till ett, jämfört med tidigare, väldigt lågt pris. Den ger oss gitarrister ett nytt spännande musikaliskt verktyg där vi (med rätt ljud) kan uttrycka oss på ett sätt som vi är vana vid. Är vi dessutom beredda på att utveckla vår spelstil så finns det nog inga gränser för vad en nytänkare kan åstadkomma.
Fakta
Roland GR-55 Guitar Synthesizer
• 10 elgitarrmodeller
• 5 akustiska modeller
• 9 elbasmodeller
• Fler än 900 synt- och instrumentvågformer
• Förstärkarmodellering
• Reverb, Chorus och Delay samt effektblock, samtliga med fullständiga redigeringsmöjligheter
• Polyfonisk pitch-shifting
• Pitch-to-MIDI för att spela på andra syntar
• 2 stycken USB-portar. En för uppspelning av ljudfiler från USB-minne och en för datorkommunikation.
• Program (Librarian) utan extra kostnad
• Gitarringång för vanlig elgitarr/elbas
www.roland.se
FUZZ 4/11
|
|
