Skandinaviens ledande gitarrportal

Studio - Spela in med dator

Datorn är ett fantastiskt verktyg. De många möjligheterna gör det möjligt att fixa till nästan vad som helst. Frågan är om dessa möjligheter alltid är till godo för musiken?

 Vem behöver en 24-kanals bandspelare? Möjligen alla som märker att de sitter i evigheter framför datorn när de skapar sin musik. De oändliga möjligheterna gör att många inte kommer fram till ett vettigt resultat därför att de sitter fast i möjligheten att nästa och nästa tagning, nästa och nästa pålägg kommer att göra underverk och äntligen få låten att sitta som den ska.

Om vi lyssnar på Beatles är det inte särskilt svårt att ibland höra att deras stämsång är sur, att tempot driver, och att timingen är ute på drift. Trots allt detta negativa så levererar de många låtar som är av den svårt uttjatade benämningen, världsklass. Som legitimerad Beatlesfanatiker är jag partisk, men många utav er kan förmodligen skriva under på att mycket av de mest fantastiska låtar som ni hört skulle aldrig låta som de gör om de som spelade in dem hade haft de möjligheter vi har idag. De hade låst musiken i ett grid så att alla inspelade delar kan flyttas runt till exakt valt notvärde. Autotune och Melodyne hade justerat varenda avvikelse från korrekt tonhöjd och icke önskvärt vibrato på sången. Sound replacer och dess gelikar hade bytt ut varenda halvluddig bastrumma och virveltrumma. När varenda stämma (inklusive dub) blivit lagd i första refrängen hade dessa kopierats upp och klistrats in i alla efterföljande refränger.

En del av er kan nu tycka att detta resonemang låter bakåtsträvande. Min poäng är att jag vill uppmana er som inte har erfarenheten eller ännu inte haft tillfället av att använda en vanlig 24-kanals bandspelare. Dessa reliker från stenåldern tvingar fram konstnärliga och tekniska beslut utan pardon och som därigenom till slut, ofta genom en smärtsam process föder fram musik. Musik som fångar din uppmärksamhet, dina känslor och skickar rysningar genom ryggraden och får håren på armarna att resa sig eller till och med det motsatta beroende på smak.

De begränsade möjligheterna gör att det inte går att fundera hur länge som helst på om det blev bra eller dåligt, om det var tight eller inte, om det var lite surt eller om tagningen fungerar i alla fall. För att komma vidare tvingas du att fatta ett beslut om att behålla eller radera. Det finns ingen undo. När något är raderat så är det raderat.

Jag arbetade nyligen i ett projekt där inspelningssituationen så långt det var möjligt skulle likna den på Neil Youngs album Harvest från 1972. Harvest är inspelad på Quadrafonic Sound Studio(numera Quad) studion i Nashville, i Neils lada på Broken Arrow Ranch och i London med symfoniorkester.

Symfoniorkestern valdes bort av ekonomiska skäl.

Spelglädjen gick inte att ta fel på, magiska saker händer när människor spelar tillsammans. Om någon spelar fel får alla ta om. Läckaget mellan ljudkällorna finns men är inget problem trots att de befinner sig så nära varandra. Ett par skärmar förbättrade separationen mellan ljudkällorna något. En musiker sjunger lead samt spelar akustisk gitarr och munspel. Mikrofonen för sången hör både sång/munspel och gitarr. Samma sak för gitarrens mikrofon. Efter en stunds justerande är placeringen justerad till det bästa (Bild 1)

Övriga instrument var elbas, steelguitar, trummor. Pålägg begränsades till en banjo eller en akustisk gitarr till. Som mest blev det 13 kanaler ljud.

Inspelningen gjordes på en 24-kanals rullbandspelare utan brusreducering (blild NN). Nedmixningen gjordes på en 2-kanals rullbandspelare utan brusreducering (bild NN). 2-kanalsbandspelaren är trimmad av den exceptionellt kunnige serviceteknikern Folke Phil på Ljudbang (ljudbang.se). Att de analoga bandspelarna är i gott skick och vältrimmade är A och O för att en inspelning av det här slaget ska fungera.

Inga kompressorer användes förutom ytterst sparsamt på den något dynamiska sången. Istället lyssnade vi noga och anpassade spelandet efter hur det lät på inspelningen. Resultatet blev en jämförelsevis ovanlig inspelning 2010.

Den enda digitala utrustningen var ett ljudkort med en Plåteko-plugg (bild 5).

Vad är mitt syfte med den här diskussionen? Jag föreslår att alla ni prövar att göra varsitt projekt på max 16 kanaler. Ni kan puncha in och ut och laga saker som inte känns rätt. Men allt ni har är dessa 16 kanaler. Om det behövs ett gitarrfill till eller ett extra pianoriff någonstans så måste detta rymmas på de 16 kanalerna. Just i ett ledigt tidsfönster på elgitarrens kanal, då den inte spelar. Där kan du hinna lägga in pålägget som saknas, bara under den lediga tid som finns. Våga vägra kvantisering, tonhöjdsjustering och kopiering och flyttandet av ljudfiler. Om tagningen inte känns bra så ta den igen. Jämför sedan med de låtar du gör när du utnyttjar datorns alla möjligheter till justering.

Vi reagerar ofta starkt känslomässigt på musik som spelas av levande musiker tillsammans. Om du känner igen dig kan jag rekommendera ovanstående metod för musikinspelning. Allt blir inte rätt men helheten som sådan ger för många av oss en fantastisk lyssningsupplevelse. Fortsätt att skapa så länge ni kan och har förmågan.

FUZZ 6/10




 
Studio.jpg

Fler artiklar

 Prenumerera på nyhetsbrev från fuzz.se
ANNONSER
banner