The Aristocrats - Culture Clash

Av Michael Linderoth

The Aristocrats består av gitarristen Guthrie Govan, basisten Bryan Beller och trummisen Marco Minnemann. Alla tre med massor av andra järn i elden. 

Efter flera lyssningar på Culture Clash kan konstateras att detta helt klart är vassare än debutalbumet och det var ingen dålig platta skall sägas. Denna powertrio är helt enkelt ett band som spelar egna låtar och har kul. Komplex instrumental musik är en beskrivning, andra förståsigpåare kanske skulle kalla det musikermusik?

Culture Clash innehåller nio låtar där trion bidragit med tre låtar var. Det positiva är att det verkligen är låtar, inte bara ett snabbt avklarat tema eller riff, upprepat in absurdum innan det är dags för ett 5 till 9-minuters solo. 

Utan att kolla på cd-omslaget så lyckades jag faktiskt pricka in vem som skrivit vad av låtarna. Här blandas och ges olika genrer utan att slutresultatet blir splittrat. Tunga riff mixas med jazziga solopartier, unisona fusionräkor och så vidare.

Först ut är Minnemans Dance Of The Aristocrats, en pop/discolåt som också finns med på bandets liveinspelade live-cd/dvd BOING, We’ll Do It Live! med tajt syntbas och trummor och ett melodiskt gitarrtema. Govans solo är både flyhänt och inspirerande, och det Andy Summers/Police-inspirerade sticket med chorus får alltid mina lyckosynapser att trigga varje gång de kommer tillbaka. 

Andra vassa låtar på albumet är grooviga Ohhhh Noooo, signerad Minneman tillsammans med Govans Gaping Head Wound. 

Utöver Govan Guthries otroliga gitarrspel, ett extra plus till basisten Beller som levererar snygga solon i samma anda som Jeff Berlin (en av basens mest underskattade?). 

Instrumental proggrockfusion eller musikermusik? 

Briljant!

FUZZ 6/13