The Wild Irishman

Av Danny Gill

Det går inte att räkna alla timmar jag i unga år spenderat åt att lyssna på Gary Moore.

Corridors Of Power, Wild Frontier, Thin Lizzys Black Rose och Still Got The Blues har snurrat permanent på skivtallriken, och jag har dom även i senare format; kassett, CD och ja, mp3.

Jag skulle vilja beskriva Garys stil som; ”blues on fire”, bluesbaserat med rockattityd.

I denna månads exempel skall vi lära oss några licks över en blues groove men spelat med en rockigare ton och lite shredding.

Utrustning. Tidigt i karriären använde Gary en Marshallstärkare och en Marshall Guv’nor overdrivepedal. Under Still Got The Blues-perioden brukade han oftast köra en Soldanostärkare vilken gav honom en sjungande sustain. En Marshall signaturförstärkare var på gång vid tiden för hans död.

Gary Moore sågs oftast med sin ’59 Les Paul Standard, men använde även en Les Paul Junior. Han spelade också ofta på Stratocaster under Corridors of Power-perioden, samt en Gibson 335 under de sista turnéerna. Vad han än spelade på, lät det alltid Gary Moore. Det sitter i fingrarna!

Rytmik. En åtta takters blues i tonarten E, massor av snabba licks. Som alltid när du lär dig nya grejer, ta det lugnt och sakta, så kommer hastigheten successivt. Du får utveckla muskelminne, och det tar sin tid.

Mitt favoritsolo? Ja, det är en tuff fråga att svara på. Givetvis är balladerna fina, som The Loner, Parisienne Walkways och så vidare, men lyssna på Thin Lizzys Toughest Street In Town; Det låter bokstavligt talat som att gitarren håller på att brinna upp!

FUZZ 7/13