banner Skandinaviens ledande gitarrportal

Truls Mörck

Av Ulf Zackrisson
 
Truls Mörck, tidigare sångare, gitarrist och låtskrivare i göteborgsbandet Den Stora Vilan och även med ett förflutet i Graveyard, har precis släppt sitt första soloalbum. 
– Ibland tänker jag på Brian Wilsons ide om att göra symfonier i fickformat. Jag tycker att min musik är lite så, en inre resa i fickformat. Som en liten blank sten innanför rocken snarare än ett ändlöst psykedeliskt landskap, beskriver Truls sin musik. 
 
 
Vilka intentioner hade du med din soloplatta?
– Jag började skissa på plattan för ett par år sedan när jag kände att mina idéer inte rymdes inom Den stora vilans ljudbild längre. Jag har väldigt länge känt att jag borde göra en platta, men inte förrän nu har jag fått ihop det. Att kunna sitta i oändlighet och skruva på ljud och arrangemang är något som är svårt att förena med ett band, så baserat på samspel och live-känsla som Vilan är.
Vilka medverkar? 
– Jag har spelat in en del av grunderna med delar av ett band som heter Albatross ifrån Göteborg och några med mitt nuvarande liveband, bestående av Johan Håkanson på trummor och Victor Furbacken på bas. Ett par låtar spelar Vilans gamla trummis Richard Johansson på. Själv kör jag klaviatur och gitarr, Johan Johansson spelar elpiano på en låt och Oskar från Vilan trummor på en.
Det är en levande ljudbild på inspelningen. Hur tänkte du och hur gjorde du?
– En stor del av soundet kommer av att pressa gammal elektronik till det yttersta. Gamla rörgrejor från sextiotalet med alla mätare på rött, typ. Mixen gjorde jag på studio Oodions Studerbord ihop med Thomas Andrén, även Håkansson satt in på några mixar. Vi jobbade mycket med bordets fina eq, försökte hitta kärnan i varje ljud och var ganska brutala med skärningar och klipp. Att låta naturligt eller realistiskt var aldrig tanken. 
– En del sångtagningar är gjorda live på så sätt att det inte går att fixa till i efterhand. Av någon anledning blir det ofta bra då, när man står lite på tå och verkligen vill göra något bra. På andra låtar har jag tagit om sången säkert hundra gånger. Nött till det blivit bra. Samma gäller gitarrer, antingen första eller hundrade tagningen! Jag har ägnat mycket tid åt gitarrljuden på skivan.
Vad ligger i begreppet psykedeliskt gitarrspel enligt dig?
– Vad psykedelisk musik eller psykedeliskt gitarrspel har jag aldrig kunnat sätta fingret på. Hur man än försöker beskriva det så passar orden alltid in lika bra på musik som inte alls är psykedelisk. Men när känslan är där känner man igen den. Ibland tänker jag på Brian Wilsons idé om att göra symfonier i fickformat. Jag tycker att min musik är lite så, en inre resa i fickformat. Som en liten blank sten innanför rocken snarare än ett ändlöst psykedeliskt landskap. 
 
 
Hur vill du att man som lyssnare skall närma sig plattan?
– Svårt att säga hur man bäst närmar sig min musik. Jag har försökt göra den tillgänglig och lätt att tycka om. Själv lyssnar jag mycket på musik när jag reser. Spårvagn, bil eller flyg. Så länge det svänger. 
Vilka prylar har du använt på inspelningen? 
– Till stor del kör jag på min Magnatoneförstärkare och Dynachord S65-ekot. Nytt för denna gång är en tysk Schaller-fuzz och en Korg MS10 synt vars filter fått ta hand om gitarrsignalen då och då. 
Det är alltså det egna bandet som gäller nu och inte Den Stora Vilan?
– För tillfället spelar jag inte med Vilan. Dom andra kör hårt utan mig och en ny platta är på gång till hösten vet jag. Under ganska lång tid har jag fadat ut ur det bandet. Mina idéer om musik fick inte längre fäste i gruppen och det kändes bäst att lämna. För min och deras skull. 
 
Mer info:
 
 
 
 
 
 

 Prenumerera på nyhetsbrev från fuzz.se
ANNONSER
banner

Countdown to Fuzz Guitar Show 2017
FUZZ GUITAR SHOW 2017
MAY 13-14, GOTHENBURG

bannerbanner