Witherscape - The Inheritance

Av Janne Stark

Dan Swanö är utan överdrift en av landets mest mångfacetterade musiker och låtskrivare. Hans namn har visserligen mestadels förknippats med dödsmetall och grupper som Edge Of Sanity, Bloodbath och Infestdead, men gräver man lite djupare hittar man symfoniska Unicorn, progressiva Nightingale, avantgardistiska Karaboudjan, heavy metal-bandet Steel och så vidare. Han har även spelat in och producerat ett otal grupper. När han nu återkommer som trummis, keyboardist och sångare i ännu en ny skepnad är det i sällskap med gitarristen, tillika basisten Ragnar Widerberg. The Inheritance är ett mästerverk. Inget att hymla om. Detta är enligt min mening det mest komplexa, genomarbetade och mest intrikata Dan någonsin har gjort, och det säger inte lite. 

Dan har en förkärlek för grupper som Asia och Marillion, vilket definitivt märks i vissa stunder. Om man gillar Opeth i det musikaliska landskap de befann sig mellan dödsmetallen och den nya symfoniska eran, typ runt Deliverance, då ska man kolla in Witherscape. Dan och Ragnar bygger upp ett ganska snårigt, men samtidigt melodiskt och njutbart musikaliskt landskap, med många olika partier och lager. Dan blandar friskt ren sång och growl, liksom Opeth gjorde under den nämnda tidsperioden. 

Dying For The Sun är ett exempel på en helt suverän riffbaserad progressiv låt som tar oss igenom en massa olika sinnesstämningar. Crawling From Validity börjar lugnt och stilla, för att plötsligt explodera, så går vi tillbaka till stillheten med plockgitarr och ren sång en stund, för att därefter bjudas på en ny explosion. 

To The Calling Of Blood And Dreams är en riktigt elak, suggestiv sak med dragning åt klassisk metal i vissa partier, medan de i nästa stund drar ner på farten och blir melankoliska, där growl och ren kör konverserar med varandra. 

The Inheritance är en spännande konceptplatta och det känns verkligen. Varje låt är som en film i sig, med en massa olika sinnesstämningar där man kan känna allt från desperation till lättnad. Den borde tilltala allt från prog-fans till öppensinnade dödsmetall-ditos. Produktionen är även den i toppklass. 

Ragnar Widerberg är en helt enastående gitarrist med suverän teknik, melodikänsla och snygga fraseringar. Jag är uppriktigt sagt förvånad att jag aldrig har hört talas om killen tidigare. 

FUZZ 6/13