2016 bästa plugins
Av Mats Nermark
Givetvis måste man ta en rubrik som denna med en nypa salt. Tycken och smak är olika så alla kan ha sin egen lista. Detta är dock min topplista för de plugins som introducerades under 2016 och som jag haft möjligheten att använda.
Årets bundle: Native Komplete 11 Ultimate
Att alls försöka konkurrera med Native Instruments om årets bundle är ju rätt meningslöst då Komplete alltid har varit det mest omfattande programpaketet. Komplete 11 är den senaste versionen och innehåller hela 87 olika plugins. Här finns precis allt man behöver för att göra alla slags typer av musik. Samplade instrument, olika syntar, ljudprocessorer och t.o.m. möjligheten att bygga dina egna syntar.
Det finns plugins i Komplete som jag nästan alltid använder i alla låtar. Session Drummer och Modern Drummer är ypperliga trumset som verkligen tillåter dynamiskt spel som skall låta som en riktig trummis. DrumLab för när jag vill ha trummor som låter lite mer än bara trummor. Simuleringarna av Solid State Logics kompressorer och eq är väldigt användbara. Likaså simuleringarna av Lexicons reverb. En fantastisk effektplugin är Fingers, som låter dig byta effekt och påverka effekten i realtid genom att ”spela” på effekten via USB/MIDI. Om jag kört fast i en låt bukar jag alltid lägga på Fingers på något spår och då får jag garanterat inspiration.
Om man redan har en tidigare version av Komplete är ju frågan om man skall uppgradera. Alla de pluggar jag nämnt ovan fanns redan i Komplete 10 och då är det ju bara att se om man vill ha de nya pluggarna som är följande:
Form, Reaktor 6, Una Corda, Session Guitarist: Strummed Acoustic, Discovery Series: India, Symphony Essentials – String Ensemble, Symphony Essentials – Brass Ensemble, Symphony Essentials - Brass Solo, Symphony Essentials – Woodwinds Ensemble, Symphony Essentials – Woodwinds Solo, Emotive Strings, Flesh Och Replika Xt.
Själv får jag mycket inspiration av alla udda instrument och effekter som finns i Reaktor och Reaktor 6 är en bra uppgradering. Det finns nya instrument och det är lättare att bygga sina egna syntar och effekter.
Symphony Essentials är bra för dem som vill börja titta på arrangering av klassiska instrument. Form är en ny synt som använder en teknik de kallar Transformative Sampletracking och den är väldigt spännande och står först på listan över plugins som skall studeras i detalj. Replika XT är ett delay som klarar allt från standardbruk till fullständiga orgier i rytmisk excess. Själv har jag använt DrumLab för att få fram udda trumljud, spela in en enkel rytm och sedan levandegöra den ytterligare med Replika XT.
Årets virtuella synt: Rob Papen Predator 2
Rob Papens namn är för mig synonymt med väl fungerande och kreativa syntpluggar med en unik marknadsposition. Predator har sedan många år varit en hörnsten i all min musikproduktion. När han sedan på NAMM 2016 annonserade att Predator 2 var på gång uppstod en omedelbar längtan. Men samtidigt också några frågor. Kan den bli så mycket bättre? Blir den krångligare att använda? Har den kvar sin karaktär?
Svaret på frågorna är ja, definitivt inte och ja! Helheten är definitivt ett steg framåt och det har väldigt mycket att göra med hur man som användare kan jobba med den. Fördelen med Predator var att så gott som alla parametrar alltid fanns tillgängliga på en sida. Det var lätt och det gick fort. Nu finns det fler parametrar och Rob Papen har löst detta genom att ha en panel där man växlar mellan grupper av parametrar, som till exempel för arp/seq, X/Y, MOD, EQ, etc. Det fina är att de vanligaste parametrarna fortfarande alltid finns synliga. För att göra det ännu lättare för ovana programmerare finns nu en Easy Page där de placerat de viktigaste parametrarna för att påverka ljudet. Oavsett vana att programmera finns en funktion som heter Variation som slumpmässigt ändrar parametrar och ger nya ljud. Men även den som inte vill ratta ljud själv kommer att hitta guld här i mer än 5000 förprogrammerade presets.
För oss som gillar att programmera finns nu två vågformer per oscillator där vågformerna kan blandas via mixing eller morphing. Är man inte nöjd med vågformerna kan man ladda egna som dessutom sedan kan redigeras på olika vis. En anledning till att jag gillar Predator är filtret. Här finns det tre stycken så nu är det än mer flexibelt.
Extra rolig är X/Y-funktionen. Hit kan du adressera en parameter till X och en till Y och sedan via MIDI eller musrörelser dra positionen i X/Y-fältet och modifiera ljudet i realtid. En bra och kul funktion är att du kan spela in din X/Y-rörelse (och även redigera den) så den triggas varje gång du trycker på en tangent.
Med tanke på att de flesta MIDI-controllers idag har rattar och reglar är det väldigt lätt att använda Predator 2 som en hårdvarusynt. Högerklicka på den ratt du vill styra, välj Latch MIDI, rör ratten på MIDI-controllern och kopplingen är klar. Lätt, kreativt och roligt!
Årets orkesterplugin: Miroslav Philharmonik 2
Att säga att detta är bästa plugin för ljud från en symfoniorkester kan nog uppfattas som kontroversiellt. Men Miroslav Philharmonik 2 har ett helhetstänkande jag gillar. Den kostar inte en förmögenhet. Den har tillräckligt många ljud för att man skall kunna få till det rätt. Ljuden är lättspelade i den mening att en person som inte är väl insatt i orkestrering ändå kan få det att låta bra. Det finns många bra presets med orkesteruppsättningar att ladda in så man snabbt kan komma igång. Dess ljud fungerar väldigt bra som ensam ljudkälla för musik för och med symfoniorkester, men även tillsammans med andra instrument i andra musikaliska sammanhang. Inte minst den popmusik jag själv jobbar med. Allt detta sammanräknat gör att jag gillar den och väljer att jobba med den.
Enligt pressreleasen innehåller den fler än 2700 instrument vilket är svårt att kontrollera. Jag märker bara att allt jag vill ha finns där. Till och med lite halvudda instrument jag mer eller mindre ofta använder som: harpa, glockenspiel, orchestral chimes och konsertmarimba.
Många av instrumenten är inspelade på flera olika sätt och man kan välja artikulation via key switching. Till exempel att låta stråkarna gå från legato till pizzicato. Mycket bra funktion vilken höjer realismen avsevärt.
Instrumenten är inspelade så att de skall låta bra tillsammans. För att dessutom få till ljudbilden finns ett konvolutionsreverb, ett algoritmiskt reverb, eq, kompressorer, delay, etc. Plus 4 masteringseffekter från IK Multimedia T-RackS.
Till sist vill jag nämna att det finns en bra mixer inbyggd för den som vill sätta ljudbilden för orkestern och sedan ta ut en stereosignal till sitt inspelningsprogram. Jag kan inte nog poängtera hur mycket lättare det är att ha alla instrument inom den här gruppen i en enda kompetent plugin. Jag har under ett antal år haft stråkar från en plugin, flöjt från en annan, oboe från en tredje och så vidare och det har inte varit lätt. För den som just håller på att sätta sig in i hur man arrangerar dessa klassiska instrument och hur de passar in i den egna ljudbilden är det svårt nog utan att behöva tekniska begräsningar och komplikationer. Ibland har jag gett upp och tagit andra kreativa beslut. Med Miroslav Philharmonik 2 känner jag att det inte är krångligt längre. Det är lätt, det låter väldigt bra och det är kul!
Årest basplugin: IK Multimedia Modo Bass
Om man som gitarrist gillar att spela klassisk gitarr och/eller fingerstyle på en stålsträngad, vill man gärna ha naglar som fungerar. Gillar man då dessutom att spela bas, där man inte vill ha naglar har man ett problem. För mig blev valet lättare med Modo Bass i datorn eftersom det nu går att få bra elbas. Inte bara acceptabel utan bra!
Modo Bass bygger på ny forskning inom fysik modelleringsteknologi och med den kan de nu bygga upp elbasar på komponentnivå och hur de olika elementen interagerar med varandra. Till detta läggs då effekter och basförstärkare av IK Multimedias normalt höga kvalitet för ett färdigproducerat ljud som fungerar i låten.
Modo Bass ger dig 12 olika basar från olika tidsperioder och med olika träslag. Väntade favoriter var Fender Precision Bass och Jazz Bass (speciellt Modern J-Bass) och Music Man Sting-Ray. Oväntade favoriter blev Warwick Streamer och Höfner Violin Bass (det låter faktiskt mycket McCartney). Jag har i skrivande stund inte haft Modo Bass längre än en vecka men är fullständigt övertygad om att jag kommer att hitta fler favoriter.
Jag kommer dessutom att bygga mina egna favoriter eftersom det så enkelt går att modifiera basarna med andra mikar (inklusive aktiva med 3-bands eq), flytta mikarnas position och var på strängarna man spelar. Jag provade att ändra halsmiken på en J-Bass, flyttade fingrarnas spelposition och la till ljudet från en Ampeg mixad till hälften med DI-signalen. Sedan glömda jag av att testa utan bara satt och spelade. Så kul med bra basljud! Tidigare har jag antingen offrat mina naglar och spelat riktig elbas eller använt syntbas. Nu behöver jag inte kompromissa på samma sätt längre.
Man kan välja om man vill att det skall låta som om man spelar med fingrar, plektrum eller spelar slap. Ljuden för fingrar och plektrum är bra och kontrollerbart. Däremot kommer jag nog även i fortsättningen ta fram elbasen när det gäller ju slap-ljuden. Där är de väl inte helt 100 %.
Liksom i IK Multimedias andra instrumentplugins kan man här styra olika spelfaktorer i realtid via USB/MIDI. Det kan vara hur mycket vibrato du vill ha just på ett ställe eller om du vill växla mellan finger- och plektrumspel
Årets pianoplugin: C. Bechstein Digital Grand
Jag beundrar traditionella företag som vill och vågar utvecklas med sin samtid. Istället för att sitta still och oja sig över att det digitala musikskapandet blir allt större och försäljningen av stora och dyra flyglar minskar bestämde sig C Bechstein för att gå in på den digitala marknaden. De trodde nog att det skulle bli svårt att konkurrera med billigare digitala pianon från Japan så de valde att skapa en division med namnet Bechstein Digital där den första produkten blev en plugin, Digital Grand.
Det är intressant att se hur de tagit sig an konkurrensen som minst sagt är stor. Så många företag har producerat så många pianopluggar under väldigt lång tid. Finns det då utrymme för en pianoplugin till? Utan att vara någon duktigare pianist har jag ändå haft behov av pianoljud i mina produktioner genom åren och därför spelat på väldigt många av de pianopluggar som getts ut genom åren. Jag har även haft en pågående dialog med ett antal duktiga pianister vars åsikter jag respekterar. Med den bakgrunden tycker jag att det definitivt finns plats för en riktigt bra pianoplugin och här tycker jag Bechstein Digital Grand gör en utmärkt debut.
Det är intressant att just Bechstein ger sig på en plugin för de är ju, historiskt sett, en av de största tillverkarna av konsertflyglar så de vet ju verkligen hur en flygel fungerar och hur man bygger en. De har givetvis även pratat med pianister genom åren så de vet vad som efterfrågas när det gäller klang, spelkänsla, respons, etc. Sedan gäller det att föra samman dem med experter på det virtuella och få alla att samarbeta mot ett högt satt mål. Bechstein har lyckats med detta.
Processen började inte med den fysiska flygeln utan med att analysera vad moderna musiker och musikproducenter vill ha ut av ett digitalt piano i sitt inspelningsprogram. Flexibilitet när det gäller signalbehandling var ett stort önskemål. Därför spelade man bara in 3 olika lyssnarpositioner och använde bara 5 mikrofoner, och (till skillnad från alla andra pianoplugins) spelade de in en C. Bechstein D 282 flygel med ett absolut minimum av rumsreflektioner och reverb. Detta minimalistiska förfarande menar Bechstein skall göra Digital Grand optimalt i och med att man fritt kan välja det rum/reverb som passar låten i mixstadiet. Med detta sagt, så har de ändå lyckats spela in några riktigt fina ambienser som känns och låter väldigt naturliga.
Det är första gången någon har gjort en pianoplugin där inspelningarna är gjorde med mikrofontekniken Mid-Side recording och detta har enligt Bechstein resulterat i en stor tydlighet i samtliga register oavsett dynamiken man spelar med.
Efter att ha spelat på Digital Grand och använt den i några produktioner måste jag säga att Bechstein Digital verkligen har lyckats. Flygeln har en distinkt klang med en klarhet och dynamik som innebär att den gör sig lika väl när man spelar ömsint i ett försiktigt solostycke som när man hamrar gospel i ett svängande komp med bas, trummor, gitarr och Hammondorgel. Jag har länge letat efter ett piano jag kan använda i mina pop-produktioner men inte känt att jag hittat något som passar förrän nu. Det skall bli lika spännande att se vad Bechstein Digital hittar på efter det här, som att se hur deras konkurrenter reagerar.
Fler artiklar
Prenumerera på nyhetsbrev från fuzz.se
ANNONSER
