|
Av Fredrik Karlsson
Av de japanska tillverkarna var Greco den största. De tillverkade fler basar och gitarrer än någon annan tillverkare i landet. Några exakta siffror över antalet har jag dessvärre aldrig stött på. Greco var inte en gitarrtillverkare av traditionell sort utan det var bara ett namn som handelshuset Kanda Shokai satte på de gitarrer och basar de beställde från de japanska fabrikerna.
De första Greco-gitarrerna började säljas under tidigt 60-tal och då var det varken Stratocaster eller Les Paul som stod modell. Tidiga Greco var istället mer lika svenska Hagström samt italienska EKO. Idag är det inte ovanligt att de här gamla Greco-gitarrerna beskrivs som bisarra av japanska säljare. De här modellerna är inte något vidare kvalitativa och det är inte ovanligt med både halsar och kroppar av plywood. Trots sin ålder och en stadig prisökning på yngre Greco har de här modellerna inte väckt något större intresse på marknaden.
Kopiorna
På sjuttiotalet blev kvaliteten bättre och man började även kopiera samtida Gibson- och Fendermodeller. Värt att notera här är att när Greco kopierade till exempel Gibson så var det just de samtida modellerna och inte femtiotalarna man kopierade. Därför har de flesta Greco från sjuttiotalet både lönnhals och pannkakslimmade kroppar. Någon gång i slutet av 1979 började de bygga replikor på femtiotalarna.
Datering
Fram till 1976 hade Greco normalt inte serienummer men det är lätt att identifiera dem via loggan som ser mer ut som ”Gneco” än ”Greco”. När Greco fick serienummer satte man ett bokstavsprefix som visar tillverkningsmånad (A=Jan, B=Feb o.s.v.) medan följande två siffror anger årtal (77, 78 o.s.v.) De sista siffrorna är produktionsnumret. Från och med 1979 använde de även samma serienummersystem som Gibson använde på femtiotalet, det vill säga; första siffran anger året och resterande produktionsnumret (9 = 79, 0 = 80 o.s.v.). En 9:a kan således vara 1979 eller 1989 och då får man titta på huvudet istället. Finns det text som säger till exempel Super Real så är det 1979 och har den enbart Greco på huvudet så är det 1989. Tokai-tillverkade samt Cor-Tek-tillverkade gitarrer saknar serienummer och för att vara helt säker på ursprunget får man kolla på, bland annat, hur kaviteterna är frästa.
Modellbeteckningarna
En del av problematiken kring japanska gitarrer och basar är deras system för kvalitet på gitarrerna. Generellt kan man säga att ju högre modellnummer en gitarr har desto högre är kvaliteten. Skillnaden på exempelvis en Greco EGF1800 och en EG450 är enorm även om de båda ser ut som vilken Les Paul som helst när man ser dem på bild. Här följer en enkel lista över några av de vanligaste modellerna och hur kvalitetssystemet fungerar.
EG = Les Paul, EGC = Les Paul Custom, EGF = Les Paul Flame top.
SE = Stratocaster
TL = Telecaster
PB = Precision bass
JB = Jazzbass
Efter prefixet kommer ett modellnummer, ex: EGF850, EG500, PB500 o.s.v.
Detta modellnummer visar nypriset på instrumentet samt dess kvalitetsnivå. En PB500 kostade som ny 50 000 Yen. Skillnaderna i kvaliteten utgörs av bland annat hur många träbitar kroppen gjordes av, vilken sorts lack och vilka mikar som satt på. Ju högre modellnummer desto finare detaljer. De billigaste modellerna byggdes av plywood medan de finaste kunde byggas av både brasiliansk rosenträ och honduras-mahogny.
På de billigare modellerna var det inte ovanligt att till exempel huvudet på Fenderkopiorna var skarvat eller att Les Paul-modellerna fick plywood-topp istället för en solid lönntopp. När det gäller Les Paul med topp av plywood var japanerna finurliga och gav dem namnet ”chambered body”.
Serierna
Genom åren har Greco haft väldigt fantasifulla namn på sina serier och det är inte utan att man undrar var de fick många av namnen ifrån.
Serierna hette bland annat: Electric Bass, Mercury Bass, Spacy Sound, Super Power, Rock Spirit, Super Real, Mint Collection.
Från och med 1982 och introduktionen av serien Mint Collection så höjde Greco lägstanivån och plywood försvann helt ur produktionen. Samma år upphörde produktionen av Fender-kopior helt och hållet.
När det gäller fabriker som byggt Greco är det värt att nämna Matsumoku, Fujigen, Tokai och koreanska Cor-Tek. De tidiga tillverkades av Matsumoku medan Fujigen användes från sent sjuttiotal fram till 1990. I slutet av åttiotalet byggdes en del Greco av Tokai och de billigaste byggdes i Sydkorea.
Greco efter kopiorna
Orsaken till att Greco slutade bygga Fender-kopior 1982 är att de istället började bygga Fender Japan, eller rättare sagt, de startade Fender Japan tillsammans med Fender USA och Yamano Gakki. Det var Fujigen som byggde gitarrerna. Gibsonkopiorna upphörde under nittiotalet och istället köpte Kanda Shokai rättigheterna till engelska Zemaitis och de tillverkas fortfarande i Kanda Shokais regi.
FUZZ 8/10
|
|
