Yamaha Pacifica 611HFM & Pacifica 510v

 

Yamaha har beslutat att blåsa liv i Pacifica-serien igen med ett antal spännande modeller. FUZZ fokuserar på två av dom; Pacifica 611HFM och Pacifica 510v.

Sedan Yamaha 1990 introducerade Pacifica-serien har serien innehållt ett antal olika modeller och konfigurationer och nått en mycket stor internationell framgång. Personligen har jag alltid gillat Pacifica och spelat mycket på dem genom åren. Jag tycker att kombinationen av kvalitet på arbete och bra mekanik och elektronik gör serien mycket prisvärd.

Pacifica 611HFM. Den första testgitarren är en Pacifica 611HFM i Root Beer finish. Vad HFM står för exakt vet jag inte men en gissning är att FM står för flame maple. Huvudet har en tunn platta i lönn med samma finish som kroppen vilket skapar ett lyxigt intryck. 

Trots att vi känner igen formen har denna 611 väldigt lite gemensamt med tidigare Pacifica-modeller. Mekanik och elektronik är väl det som skiljer sig mest och det är från Yamahas sida en mycket medveten satsning. Man har velat ta fram en Pacifica med uttalade vintage-vibbar när det kommer till ljudet men i en modern tappning. Mikvalet är ett tydligt tecken. I halsläge sitter en Seymour Duncan SP90-1n som är en trogen replika av en vintage P90. Vid stallet har man valt att montera en Seymour Duncan Custom 5 som enligt Duncan är en kraftigare variant av en traditionell PAF-humbucker. Mikarnas signal passerar en trevägsomkopplare, en volym- och en tonkontroll. Tonkontrollen är av typen push-pull och med denna kan man splitta humbuckern.

I vanlig god tradition har Yamaha försett denna Pacifica med högklassig mekanik. Stallet är utvecklat av Yamaha och försett med String Saver sadlar från GraphTech och stämskruvarna är låsbara Grover.

Ljud och spelkänsla. Pacifica-kroppen känns hemtam så fort man får den på sig. Halsprofilen däremot var en överraskning och är annorlunda jämfört med deras tidigare mellanprismodeller som 604W/812W och 612v/812v. Det är inte den lite smalare och, i mina händer, så lagom tjocka halsen utan en lite bredare och tunnare profil. Den nya profilen känns något modernare och kommer säkert att falla många i smaken. Här märks också Yamahas dragning åt vintage med en lackad baksida på halsen istället för en matt. Det är inte en traditionell lack som har en tendens att känns lite ”kladdig” utan denna känns som samma lack som John Suhr använder och är OK att spela på under längre pass.

En P90 i halsläge är en fröjd att spela med oavsett om man spelar pop eller indie och lämpar sig eminent till jazz och blues. Med lätt spräck på förstärkaren blir det en dynamisk spelupplevelse. Eftersom en P90 är enkelspolig blir det mer brus och brum ju mer gain man drar på men så är det med alla P90 byggda på traditionellt vis. 

Custom 5-humbuckern är en lite kraftigare och dovare mik och är för denna gitarr ett utmärkt val tillsammans med en P90. Mittläget på mikrofonomkopplaren där båda mikrofonerna är igång är ett mycket användbart ljud oavsett om man splittar stallmiken eller ej. Custom 5 ger allt man kan förvänta sig av en lite biffigare humbucker. I splittat läge är den både renare och svagare och kan komma till användning när man vill ha ett sprödare ljud.

Yamaha Pacifica 510v. Utseendemässigt ligger 510v närmare sina tidigare föregångare då den har svaj och naturfärgat huvud men det känns ändå som ett annat koncept. Svajet är ett Wilkinson VS50-6 vilket har sex skruvar istället för två stolpar som gällde förut. Det är samma stämskruvar från Grover som sitter på 611HFM. Mikrofonkonfigurationen är vad som gör 510v riktigt intressant. Det sitter en ensam Seymour Duncan P-Rail på den och som den är kopplad, ger trevägsomkopplaren humbucker i läge 1, P90 i läge 2 och en traditionell singlecoil i läge 3. I övrigt sitter det en mastervolym och en mastertonkontroll på gitarren. När det kommer till träslag är det traditionellt med kropp av al, hals av lönn och greppbräda av rosewood.

Ljud och spelbarhet. När jag öppnade kartongen så fick jag lite vibbar från 80- och 90-talet då det var populärt i vissa kretsar med en endast en stallmik. När jag började spela och dels var tvungen att agera inom det som jag först ansåg vara begränsningar med den enda mikrofonens olika kopplingsmöjligheter måste jag konstatera att detta är både en rolig, välljudande och lättspelad gitarr. Här fick jag upptäcka nya ljud och nya möjligheter. De tre kopplingsmöjligheterna tillsammans med väl fungerande volym- och tonkontroll fick mig att lyssna mer aktivt på det musikaliska sammanhang jag spelade i samt kontinuerligt forska i nya ljud. En välbehövlig kreativ spark i delen under ländryggen. P-Rail har medium output så den fungerar i väldigt många sammanhang speciellt om man använde volymratten. Pacifica 510v är inte en ”one-trick-pony” utan gitarren har väldigt mycket att erbjuda för den som vill på äventyr i stora och små nyanser.

Seymour Duncan P-Rail är en kul konstruktion som jag, tack vare denna 510v har lust att prova som stall mik i en H/S/S-kombination. Eller det kanske är bättre att köpa en Pacifica 510v och ha som motvikt till sina andra flermikrofonbestyckade yxor.

Slutomdöme. Dessa båda gitarrer vänder sig till väldigt olika målgrupper. De låter bra och är sköna att spela på. Jag skulle inte alls ha något emot att spela på dessa gitarrer i nästan vilket gig-sammanhang som helst och i studion skulle de tillföra klanger som jag inte har i något annat av mina instrument.

 

Fakta

Yamaha Pacifica 611HFM

• Sexsträngad elgitarr

• Kropp av al

• Hals av lönn

• Greppbräda av rosewood med 22 band

• Mikrofoner: 1 st. SD P90-1n och 1 st. SD Custom 5 (SH-5)

• Stall: Yamaha med Graph-Tech String Saver sadlar

• Mekanik: Grover låsbara stämskruvar 

• Finish: Root Beer, Translucent Black, Translucent Purple

• Pris: 6 995:-

 

Yamaha Pacifica 510v

• Sexsträngad elgitarr

• Kropp av al

• Hals av lönn

• Greppbräda av rosewood med 22 band

• Mikrofon: 1 SD P-Rails SHPR-1

• Stall: Wilkinson VS50-6

• Mekanik: Grover låsbara stämskruvar 

• Finish: Black, Candy Apple Red, Old Violin Sunburst

• Pris: 5 800:-

www.yamaha.se

FUZZ 4/12